FULA ORDBOKEN

uretrit

(lat) urinrörskatarr, inflammation i urinröret. ”Hist.: sedan 1887.” (SO)

urgasm

(nyo)  ”en märkvärdig orgasm som ger en känsla av att man just knullat allt levande i alla tider i hela universum”. (SAO 2013)

urgonader

(grekiska gone; säd, könsorgan) anlag som skapas under fostrets första sex veckor utifrån de två primitiva njuranlagen och som kan utveckla sig till antingen ovarier eller testiklar*.  Se även ovarium.

uridom

kondomliknande behållare för den som inte kan kontrollera sin urin. ”Hist.: sedan ca 1980”. (NEO)

urin, urinera

latin urina; vatten, urin. ”Hist.: sedan 1642.” (SO) Adams (1982) menar att urina är ett ett gåtfullt ord. Verbet urinor betyder dyka och urinator; dykare. Släktskapet mellan dessa avledningar och urina är inte klart. Kanske betydde urina ursprungligen ’vatten’, därav inurinare; dyka (in i vatten).

Så här skriver Dalin (1850) om urin: ”Den vätska som genom urinröret afsöndras ur kroppen, bestående vanligen af slem, urinsyra, mjölksyra, jemte åtskilliga andra syror, urinämnen samt vissa obestämda djuriska ämnen.” ”En vuxen människa producerar omkring 400 liter urin per år. Den innehåller cirka 4 kg kväve, 0.4 kg fosfor samt 0.9 kg kalium - alla ämnen som är lätta för växtligheten att ta upp och tillgodogöra sig.” (Bergholm/Kjellin 2003)

Ordet kopplas idag ofta samman med sjukhus och medicin, vilket bl a framgår av följande kommentarer: ”Medicinskt, tråkigt” (man 26) och ”Det gör jag på sjukhuset. Hemma kissar jag. ” (kvinna 28)

Förr användes urin också rent bokstavligt som medicin, något som bl a våra tidiga farmakopéer har många exempel på. I Folklig läkekonst (1962) har Tillhagen bl a detta att säga om urin som medicin: ”Urin har använts till att spola på blödande sår och detta bruk får anses oklanderligt med tanke på att urinen dels i regel är steril, dels alltid finns att tillgå, dels också, tack vare halten av urinämnen, har en viss desinficerande verkan. [...] Man har också druckit urin. ’Om ett barn är blekt och magert var det bra att låta det dricka en kopp av sitt eget urin’, uppges från Stenkyrka i Bohuslän. Urin har vidare använts för att spola ögat med, till omslag vid bröstböld och inflammationer, till tvättning vid reumatism, baddning vid svullnader, kramp, vrickningar, skorv, skabb m m.”

Urin var också bra som tvättmedel: ”Redan i Gamla Testamentet talas det också om urinen som tvättmedel, och i romerska riket fanns det ett särskilt tvättarskrå som trampade yllekläderna rena i bunkar med urin och vatten. Urinen innehåller ammoniak, och denna kemiska produkt anbefalles varmt i handböcker även i vår tid. Dynga användes av samma anledning i vissa delar av världen.” (Fataburen 1970). Romarna hade också ett ord lotium (’vätska för tvättning’). Det ordet, menar Adams (1982), kan ha utvecklat betydelsen ’urin’ just från bruket att använda urin vid tvättning av bl a kläder.

Om urin som pikant krydda berättar Bourke (1968/1891): ”En handlare i Berlin straffades för några år sedan då han använt urin från unga flickor för att ge osten en rikare och pikantare smak. Trots detta, eller tack vare detta, köpte folk hans ost och åt den med förtjusning.” (Personligt brev till Bourke från Gustav Jaeger i Stuttgart år 1888.) En viss Paul Kane (1859) berättar att Chook-indianerna har en delikatess som han kallade Chinock Oliver, ekollon som legat i människourin i fem månader. Blandade man urin och cider fick man enligt Grose (1811) Cobblers punsch. Men urin kan också drickas som den är. Birgitta Rubin (DN Kultur 11/3-1994) berättar att två australiska forskare hävdar att ett glas morgonkiss till gröten sätter fart på livsandarna. I urin finns hormonet melatonin, som fungerar som väckningsmedel.

”Då urinerade han så rikligt att urinen spärrade vägen för pilgrimerna och dessa blev tvungna att färdas igenom denna stora sjö.” (Rabelais 1945/1534) Anslag på japansk toalett: "Please urinate with precision and elegance". (Var snäll och urinera med precision och elegans.)

urinal

(lat) uringlas; även ett slags bandage som bärs vid ofrivillig urinavgång. Men också beteckning på de porslins- eller plåtkärl där man urinerar i en urinoar*. Ordet finns med i våra första ordböcker på svenska från 1630-talet. Se även urin.

urinblåsa

(även sädesblåsa från latin vesicula seminalis eller glandula vesiculosa) behållare i bäckenet från vilken urinen leds och sedan töms via urinröret. ”Hist.: sedan 1748.” (SO) Se även blåsa.

urinhohl

(åld) urinhål. Det hål genom vilket urinen försvinner ut ur kroppen. Urinhohl med i den första svenska ordboken från 1630-talet.

urininkontinens

(latin incontinentia; saknar behärskning) ofrivillig urinavgång.

urinkastning

(åld) ”… ett slemflöde uppstår, som lätt kan förorsaka inflammation vid urinröret och smärtor vid urinkastningen eller i allmänhet alldeles samma slags olägenheter som vid dröppel.”  (Kress 1905)  Se också kasta vatten.

urinoar

(euf) pissoar*. Franska urinoir.  ”Hist.: sedan 1920.” (SO) ”Gångarna och toalettrummet osar desinfektionsmedel, och över urinoarerna hänger nästan jämt någon som är så berusad att han står och kräks ur sig spriten, medan han frånvarande håller i porslinet nära spolningsknappen.” (Mailer 1982/1948)

urinrör, urintömningsrör

(euf) för det man kissar med.  Rör som leder urinen från urinblåsan och ut ur kroppen. Urinrör ”hist.: sedan 1755”. (NEO) ”Penis hänger under vanliga förhållanden slappt ned och kan i detta tillstånd icke överföra sädesvätskan till kvinnan. Den kan alltså fungera som urintömningsrör men icke som parningsorgan. Härför erfordras en fastare form hos organet. Denna erhålles vid den s. k. erektionen, styvnaden, därigenom att dess blodkärl hastigt fylls med blod.” (Wintzell 1935) ”Ur genitalknölarna framväxer mannens penis (urinrör) och kvinnans clitoris, vilken vid abnorm förstoring t o m kan få utseendet av en penis.” (Fischer-Dückelmann (1914) Se även rör (2) och klitoris.

urinsex

sexuella ritualer där urin ingår. Se vidare toa(sex) och urofili.

urinutförsorgan

( åld) könsorgan. ”Dertill höra bland annat allmän svaghet, blek ansiktsfärg, nedstämdt, oroligt lynne, allmänna darrningar, svaghet i urinutförsorganen, lokala, hastigt påkommmande svettningar, sexuell svaghet eller impotens.” (Ribbing 1888 om följderna av onani) Se även under organ.

urka

(sl) knulla.

urkel

(sl) stinkande, vidrig lukt, stank.

urladdning

(sl) orgasm*, utlösning*. Se även laddning.

urlyste

(åld) klitoris*. Ordet finns med, utan närmare förklaring, i uppsalaprofessorn Lars Robergs Lijkrevningstaflor (1718), presenterade i Köttets poesi (1995).

urning

(ty) föråldrad beteckning på homosexuella lanserad 1864 av den tyske författaren och juristen Karl Heinrich Ulrichs (1825—1895). Han var den förste som skapade ett begrepp för samkönad sexualitet och kämpade för att det som senare skulle komma att kallas homosexualitet skulle bli lagligt. Han kallade homosexuella för urninge och heterosexuella för dioninge. ”Ulrich skilde på urnisk och dionisk kärlek och kallade dem som älskade personer av samma kön för urningar. Kvinnor som älskade kvinnor kallade han uringinnor och de som drogs åt bägge könen kallade han uranodioningar.” (Norrhem 2008) Den tysk-österrikiske psykiatern Richard von Krafft-Ebing (1840–1902) använde begreppen ”konträr sexuell känsla” och ”uranism” för homosexualitet.

Uttrycken urninge och dioninge kommer antingen från Platons (427—347 f Kr) Symposion, där Pausanias talar om de två Eros, den ena dotter till himmelsguden Uranos, den himmelska Eros, den andra dotter till Zeus och Dione, kallad var mans Afrodite, eller så härledde Ulrichs urning från grekiskans ouranios; andlig, själslig och menade därmed att homosexuella utgjorde ett ’tredje kön’, dvs att manliga homosexuella ägde en kvinnas själ i en mans kropp, medan det motsatta gällde för kvinnliga homosexuella. Uttrycken slog dock aldrig igenom.

urofili

(grekiska philia; kärlek, vänskap och urolagni grekiska lagnos; vällust) kärlek till urin som yttrar sig i sexuell upphetsning vid urinering. En del nöjer sig med att titta på när någon urinerar, andra vill känna strålen mot olika delar av sin kropp. Några blir upphetsade av att lukta eller smaka på urin. Sedan finns också de som njuter av att själva få urinera på någon. För många är höjdpunkten när vätskan kastas mot någon av människokroppens olika öppningar som könsorganen, munnen och ändtarmshålet. Urolagni och urofili förekommer i både heterosexuella och homosexuella sammanhang. ”Urofiler (’pissbögar’) håller till i urinoarer och deras högsta önskan är att träffa någon, som vill ha godheten att urinera i deras hattar eller fickor.” (Ullerstam 1964) Se även golden shower och water sports.

TILLBAKA TILL TOPPEN