FULA ORDBOKEN

rabarb, rabarberstång

(sl) kuk. ”Nu har kaninen hittat sin rabarb, sa hon och nästan svalde lemmen och han fick hålla andan för att inte genast överraskas av en orgasm.” (Ehnmark, Kärlek 2/1965) ”Å ha man likt dej sjunge ’Jesu sträck din spira ut’ när en rikskänd predikant med glugg flinande fiffla fram rabarberstången så torde man behöva all den nåd man kan snatta sä till!” (Teratologen 1998) Jämför stång.

rabarbersvaj

(sl) otillräckligt stånd, impotens. ”Så länge kommer också Isadora och alla vi andra kåta kvinnor att mötas av mjuka makaroner och rabarbersvaj varje gång vi får lust att vara de som tar initiativet.” (Sveland 2007) Se även svajmast.

rabatt

(sym) könshår. ”Augustin, här har vi en rabatt som behöver plöjas, vill du göra det?” (de Sade 1795/2002) Se även plöja.

rabeblaga

(sk) kräkning i samband med rapning. Även som skällsord. Uppgift från Ohlmarks (2004) med exemplet: ”Sitt inte där å nysta opp dina sure rapar, din rabeblaga.”

racerbajs, racebajs, räcerbajs

 (sl) diarré. Se också rallybajs.

rack

1 (sl) stånd, erektion. Ett  sorts skåp. 2 RACK kort för eng Risk Aware Consensual Kink innebär att alla inblandade i ett BDSM-förhållande* är införstådda med riskerna och har gett sitt medgivande till dessa. Används ofta inom edgeplay.* Se vidare SSC.

rackabajsare

(sl) fjärt*. Annars mest använt om sup; ta sig en rackabajsare.

rackare, rackars

(euf) 1 djävul, djävla. Lågtyska racker; person som forslar bort avfall.  I äldre svenska var rackare benämning på hudavdragare, bödelsdräng och nattman. Den betydelsen har ordet haft sedan 1603 enligt SO. "Nu kom fjärdingsman och länsman och förde bonden till galgen, där rackaren med snaran redan väntade honom,,," (Folksagan i Sverige 1 s 152) Nattmannen sysslade bl a med att tömma latriner,* men titeln kunde också gälla skorstensfejare och skinnare. Bödelsdrängen hjälpte till med att utföra vissa skamstraff, han sysslade med hudflängning och rådbråkning samt begravde avrättade. Hudavdragaren kastrerade, slaktade och flådde hästar samt avlivade katter och hundar. Kallades också för flåbuse, märrflängare, tjuvpiskare, nattman och buse*. Från medellågtyska racker; person som för bort avfall och as till rakken; städa. Swedberg (1720-t) har med rackare, rackareknecht bl a i betydelsen servus cloacarum; kloakslav, kloakträl. Kanske avses här dasstömmare eller toalettvakt. Idag om skojare, bov.

"Du är rädder för rackarn, pojk, eller va? Jo dä förstår ja att du ä! Rackarn vill ingen människa ve i livet. När nå'n dör, skickar dom efter 'an ändå. Si, han gör dä ingen annan har humör te! Han rakar liket och gör 'et fint å grant tess dä ska i jor'n." (Rackarens Johannes från Moberg 2023)  

Rackaren var således en lågt stående och illa omtyckt person som det var lätt att ta till svärobjekt. "Vissa yrken sågs som 'orena'. Bödlar, rackaren (bödelns dräng), kastrerare och nattmän (som bla tömde latriner och tog hand om självdöda djur) stod mer eller mindre utanför samhället." (Karlsson A & A 2017 s 30) "Folket i Rackarbergen har månne inte råd med ljus och fotogen, tänker hon och ryser till. Far har berättat att bergen namnats efter bödelns dräng, rackarn, som bodde nära den gamla avrättningsplatsen.” (Kallenberg 1999) Östergren (1919) ger bl a följande exempel: ”Det gav jag mig rackaren på” och ”Vänta du din rackars gubbe”.

"Det förekommer många varianter där man knöt ihop en person eller grupp av personer med ordet rackare. Vi stöter exempelvis på rackarkäring, rackarbyke och rackarfölje. Rackarbonde är ett annat skällsord på samma tema som folk i gångna tider kunde häva ur sig." (Karlsson A & A 2020 s 55-56)

Detta en gång så grova tillmäle har med tiden mildrats och mist sin råhet. ”’Din lilla rackare’, säger man roat förebrående, ja nästan uppskattande, till ett barn som utsatt en för ett busstreck av lindrigare art. Språkhistoriskt sett är det en förfärlig tillvitelse.” (Catharina Grünbaum om ordet Rackare i Språktidningen 4/2008) OFVG har rackare, racksingen; tusan, jäkel (lindrigare svordom). Se även bövel. 2 (sl) kuk. Rackare = skojare. ”Grenslade den magra kroppen, förde in den pigga rackaren och lät sig fyllas. (Drougge 2011)

rackarns

(mild svr) förbaskad, fan. ”Hist.: sedan 1897.” (SO) "Är jag inte värd mer än 29 silverpengar, så vore det väl rackarns också." (Folksagan i Sverige 1 s 319) Jämför rackare.

rackla

(dial) flacka omkring, göra något som inte duger. Från Lappland kommer  ”han har racklat fast” om en man som gjort en kvinna gravid och därför tvingas gifta sig med henne. Uppgift från Byrman (1989).

racksing, racksingen

(dial) liten rackare*, tusan.

racksto

(dial) enligt Ordbok Öfver Helsing-Dialecten (1841) "en hop löpska hundar, slödder".

radd

(sk) ”liten skvätt urin eller vätska som spilles eller låtes.” (Ohlmarks 2004) Från samma källa: ”Ja kunne bara göra en liten radd.”  Låtes (åld); töms.

radhusservett

(lmo) en bit toalettpapper.

radix

(lat) rot*, penis.

raffa

(ljud) kräkas. Se under spy.

raffset

uppsättning raffiga damunderkläder. Bildat till raffig; snygg och set; uppsättning sammanhörande föremål. ”Hist.: sedan 1990.” (SO) Se vidare intima plagg.

ragaskerska

(åld so) okommenterat med hos Swedberg (1720-t).

ragg

1 (sym) könshår.  Långt, strävt och tovigt hår. Fornsvenska rag besläktad med engelska rag; trasa; bildning till en indoeuropeisk rot med betydelsen rycka, riva. ”... i samma ögonblick har han nått målet och den glödheta svettraggen nästan förskräcker honom eftersom flickan spritter till som en annan fölunge och underlivet börjar häva och slingra sig oregerligt och tungt som aktern på en eka i sugande strandsjöar...” (Anderberg 1979) Ordet smeekragge tas upp i Lars Robergs Lijkrevningstaflor (1718) presenterade i Köttets poesi (1995). 2 (sl) jakt på sexpartner. "Vi har också fått lära oss att det är dåligt att vara för sexuellt utsvävande, och det har tyvärr också hänt att vi sett ner på andra tjejers 'lössläpphet' för att framställa oss i god dager hos våra manliga vänner och ragg." (Colldén/Dahlbäck 2019) Se även raggmunk.

ragga

(sl) flörta, jaga sexpartner. Enligt Bengtsson/Willis (2006) lär slangordet ragga ”ha uppstått i Stockholm på tjugotalet. Stadens droskchaufförer sa ragga för att beskriva att de åkte omkring och letade upp kunder istället för att stå och vänta vid en station.” Ordleken "som man bäddar får man ligga" har här fått en "djupare" innebörd i  "som man raggar får man ligga." "Sedan tjugoårsåldern har jag kunnat flörta och ragga upp kvinnor överallt — i lokaltrafiken, i mataffären, på dansställen och på arbetsplatser, lärde mig tidigt det sexuella spelet och att vara på." (Kalmér 2024 s197)

TILLBAKA TILL TOPPEN