(sl) skita. Se också kabbe (2). Kabanoss är en sorts korv.

sexteknik från södra Asien, där kvinnan endast använder sina mag- och slidmuskler för att stimulera den helt passive mannens penis. Går också under benämningen pompoir; den spelande flöjten eller Singaporegreppet.

(sl) en rejäl skitkorv. Kabanoss; en smal korv med polskt ursprung.  Jämför kabba.

1 (dial) gravid, havande. När en kvinna är som en kabbe (träkubb, kort stockända) är hon i Malungstrakten i långt framskriden grossess*. I Floda och Leksand säger man om samma sak att kvinnan är kabbstinn. Jämför stinn. Uppgift från Byrman (1989). 2 (sl) skitkorv. ”Jag har bara hört det någon enstaka gång i betydelsen ’skitkorv’, och det var länge sedan. Som jag minns det, men jag är osäker, var det en numera avliden gammal vän i Skåne som använde det när han en gång återgav vad en odalman i landskapet sagt. Det var på 1970-talet.” (Roger Hansson i Järfälla)

(dial) allmänt om ”fast klump av exkrement från människa, hund, häst etc”. (OFS) Från samma källa även kabbeldynga; avföring bestående av kabblar; klumpar samt kabbelränna; skåra mellan arsklinkorna*.

(sl) grovt tågvirke, vajer. 1 kabel, elkabel; kuk. 2 lägga ut kabeln; knulla. 3 dra, klämma, lägga, släppa, klippa en kabel, kabel på G; skita. Om lång ”kabellik” skitkorv. ”Han behövde lägga en kabel och gick ett stycke bort genom det daggvåta gräset.” (Drougge 1996)

(euf o åld) litet rum. 1 avträde. NEO har ”hist.: sedan 1884”. Av franska cabinet och italienska gabinetto, det senare diminutiv avledning av gabbia; bur, som i sin tur kommer från latin cavea; hålighet, bur, avträde. Bergman (2007) menar att det franska ordet är belagt i skrift tidigare än det italienska och att ordet kabinett i svenskan är känt sedan början av 1600-talet. ”Vi skruvar in oss på kabinettet och där ställer jag henne rätt upp mot väggen och försöker få in den i henne men det går inte, och då sätter vi oss på burken* och försöker på det viset men det går inte heller.” (Miller 1934) 2 kvinnlig könsorgan. ”Hvad är en Mus? ett rikt och kärt bevis/ att någon ting finns kvar af Edens paradis/ ett prydligt Cabinett där älskarn plågan gömmer/ en bädd hvarpå han söfs och idel vällust drömmer.” (Anonym hordikt i Köttets Poesi 1995/2007)

(sl) skita. Se även kabel (3).

(åld) även kakk, kakka.  Skit, skita. ”Hist.: sedan 1640.” (SO) Allmänt förekommande bl a hos Rietz (1867). Ordet finns i de  flesta indoeuropeiska språk t ex danska kakke, tyska kakken, engelska cack samt italienska och spanska caca. Förekommer även utanför denna språkfamilj som i finska kakka. Enligt Hellquist (1980) kan ordet troligen härledas från latin cacare och grekiska kakkãn, och kan i så fall ha uppstått i latinskolorna. Men Hellquist menar också att ordet, åtminstone delvis, kan ha uppstått oberoende av latinets cacare, och i stället ha sitt ursprung i barnspråket. Stammen är ljudhärmande.

Enligt Adams (1982) var cacare troligen ursprungligen ett barnkammarord, innan det i latinet blev själva grundordet för avföring. Spears (1982) spårar engelska cack till 1400-talet och i Sverige finns kacka med hos Swedberg (1720-t) och Schultze (1755) hos den senare bl a i formen bekacka; med orenlighet besudla.

Det finns ett uttryck, ”svenskarna kacka i eget bo”, som tillskrivs Gustav Vasa och som skulle betyda att svenskarna talar illa om sitt eget. Kanske går uttrycket tillbaka på det gamla ordspråket ”Dålig fågel som kackar i eget bo”. ”Vi är de barn stora nog äntligen för att det kacka på ambrosian.” (Hammarén 2001) ”När anden föll över HattGabriel lånade han mun av grisen och nämnde alla synder vid deras rätta namn och vägrade som finsvensken säga ’lillkalvens kacka’ om världens gödsel.” (Pohjanen 2003) Esperanto har kaco; penis och kaki; att ta en skit och kakajô; skitkorv. Inga Johansson i Göteborg berättar att hon på 1970-talet skickade en barnbok till sin baskiske brevvän som just blivit far. Boken hette Max kaka och brevvännen undrade varför Inga skickat honom en bok om en liten pojke som sida upp och sida ned gick omkring med en bajskorv i handen. "Kasper Snickare tittade på de andra snickarna och skakade på huvudet. Ni är inga mästare, sa han och snörpte på munnen. Sådana snickare som ni kackar jag ut i pissepottan* varje morgon både mästare och gesäller.  Jag kan skita ut sådana snickare." (Stockholm 1623 hos Inedahl 2023)

(dial) exkrementhög, skithög. (OFS) Se även exkrement.

(sym) nedsättande om kvinnligt könsorgan. Uppgift från vadkallasfittan.se.

(åld) avträde, skithus*. Av latin cacare; skita. Schultze (c 1755) nämner kakkhus med förklaringen ”hemligt hus, skithus”, och latinets latrina; latrin, locus secretus; hemligt rum, ställe, och secessus; dit man går avsides, drar sig undan. Schultze jämför vidare med belgiska Kakkhuis och germanska Kackhaus. Han har också med kakkstol; nattstol, potta. SAOB har kackhus som utdött ord och jämför det med holländska Kakkhuis, samt med  kakstoel och tyska kackstuhl; nattstol. OFS har förutom kackhus också med formerna kackehus, kackeshus och kackashus. Vidare kackstol; nattstol för barn som jämförs med kackstole, kackarstol, dyngstol, krakstol, pottstol och puttastol. Även kackhål; hål i fjöl* i avträde. Se även hus.

(dial) ”torr klump exkrement av människa”. (OFS)

(dial) ”barn som är i behov att göra sitt tarv.*” (OFS)

(esp) penis.

(so) nedsättande om uttjänt eller mindre fräsch hora. I Skåne även som skällsord till män. Av latinets cadaver; (ett) lik till cadere; falla. Död (djur)kropp.

(sl o sk) kondom. Se också kordong.

(sk) kvinna som har hand om fjäderfä.  Lind (2016) har ”ofta med tillägget hönsa- eller gåsa. Han menar vidare att ordet ”bör ha kommit in via franskans gadouard; avträdestömmare. Kopplingen till de skånska fjäderfäkvinnorna var att också de ägnade sig åt att rensa ut avföring.”

(dial) sänglagsoseden. (ORB) Se vidare sänglag.