(sym) mannens könsorgan som huggvapen. Danskan har få slebet sablen (få sabeln slipad) om att ha samlag. ”Törnrosa kommer att bli liggande i hundratals år och sova mickel, medan hon kliar sig i baken, på lur efter den saftiga prinsen med den stora sabeln.” (Brøgger 1974) "Stallmästare Munck lyfter bakifrån upp den ynkligt lille kungen på sitt erigerade organ. Det är ett väldigt organ, en köttsabel." (Brunner 2020 s 384)  Kungen ifråga är Gustav III 1746—1792.

(dial) mild svordom. (ORB) Jämför sabla.

(euf) även savla och sakel. Trolig sammansmältning av satans och djävla. Enligt NEO är sabla ”hist.: sedan 1889” och sablar  "sedan 1896”. Cederschiöld (1900) menar att ordet också kan ha uppstått av sakra, som i Tyskland och Tjeckien, troligen även i Danmark brukas eller brukats som svordom. Han nämner också ”det stundom hörda sakel som torde vara en sammansmältning av sa(tan) och (djä)kel”.

Cederschiöld tar också upp ”de va sablarna” och anmärker att ”i krigiska bedyranden förekommer ju också namn på vapen, t ex bomber å´granater!" OFVG har förutom sabla(r) även sablarna som lindrig svordom. ”Sablar och hjältemod” kraftuttryck, enligt Astrid Brismans slangordbok (1932) utgiven och kommenterad av Kotsinas (1994). ”Ty du är ta’ mej sablarna jordens stilfullaste kvinna, och vore jag inte löjtnant vid gardet skulle du dj — rr i min själ få bli min fru.” (Haraldsson 1918) ” Mor, mor, ja kan fem nya svärord — sabla, skitt å fiser, å så sylten (hungrig) å snöred (snorig).” (Ohlmarks 2004)

Ingemar Hedenius nämner i sin bok Varför blev jag den jag är (1992) ordet sabligt:  "En vintersöndag satt vi i Engelbrektskyrkan, och plötsligt dök det upp en iskall vindpust i vår bänk. Det var sabligt vad det drar här, viskade jag och använde den enda svordom vi hade hört vår far göra sig skyldig till." Det är också enda gången jag själv stött på ordet.

(sl) avlida, dö. Sacka; komma på efterkälken.

(sk) hängrövad. Se även röv.

(lat) när man klipper hål i byxfickan för att kunna runka offentligt.

en av franskans mest använda svordomar i stil med vårt  herre gud! Utttrycker förvåning, överraskning eller irritation. Sacré bleu, sacrebleu är en omskrivande förmildrande form av sacré dieu.

(dial) svettas. (ORB)

(sl) 1 (lmo och svr) Saddam = So Dam Insane; så in i helvete vansinnigt. 2  släppa in Saddam; skita.  Saddam Hussein (1937-2006) irakisk diktator.

(sym) fornsvenska sadhul. Germanskt ord t ex engelsk saddle. Här symboliskt för fitta; i vilken man rider. ”Det sårade mig heller inte att de erbjöd mig sina sköna sadlar icke blott i min egenskap av van ryttare utan även därför att de betraktade mig som en hingst.” (Meurling 1973:2) ”... men då var det redan för sent: då var han alltför fast i sadeln för att jag skulle kunna kasta av honom...” (Cleland 1965/1749) Även stig upp i sadeln; uppmaning till knullritt.

(nyo) ”en åkomma som uppstår när en person spenderar mycket tid på cykeln och på så sätt förlorar känsel och funktion i sin lem. Benämns som penile numbness på cykelforum”. (SAO 2013)

(smn) även stinksnuva. Symtom vid syfilis. "Näsbenet kan angripas av smittan, så att själva benstommen vittrar och ger upphov till en vämjelig stinkande snuva, medan näsroten sjunker ihop och nässpetsen pekar uppåt." (Lennartsson 2019 s 215)

(sl) förekommer både hos Langenfeldt (1947), som härrör ordet från 1860-t, och Gibson (1978) i betydelsen ”ändan, baken”. Sadelstad kallas den del av hästens rygg där man lägger sadeln. Ordet sadel är av omtvistat ursprung men troligen besläktat med sitta och då i betydelsen säte, sittplats. Stan; ställe en sammandragning av staden.

(sl) hängbröst. Se också jaktväskor.

innebär att njuta sexuellt av att ha makt och kontroll över andra och att utsätta dem för fysisk och/eller psykisk smärta. Namnet efter den franske markisen Alphonse Donatien de Sade (1740—1814), som i en rad romaner, bl a den berömda Justine (1791), beskriver den sexuella lusten att nedvärdera andra och tillfoga dem smärta till och med så långt som till döds. de Sade skrev sina romaner när han satt fängslad i över 25 år för sedlighetsbrott.

Allmänt anses den österrikiske sexualforskaren Richard von Krafft-Ebing (1840—1902) vara den som på 1880-talet först kallade denna lustförnimmelse för sadism. Men i Dictionnaire universel de Boiste förekommer termen redan 1834 då Charles Nodier i den korrigerade och utökade åttonde utgåvan definierar sadism som: ”Skräckinjagande avvikelse vad gäller liderlighet, monstruös och antisocial systematik som gör uppror mot naturen”. (Uppgifr från Agneta Tröjer i artikeln Sado-masochism — historien bakom ordet. Kulturen 23/2007) Enligt Bergman (2007) finns det första svenska belägget för ordet i en översättning av Émile Laurents bok Abnorm sexuell kärlek (1896).

Den tyske psykologen Magnus Hirschfeld kallade i sin bok Sexual Anamolies and Perversions (1944) personer som utövar sin sexualitet med en införstådd partner för minor sadists, och de som ägnar sig åt brott som lustmord och nekrofili* för major sadists. "Eftersom jag är sadist skulle jag vilja ha en större, för då skulle jag kunna använda den så att jasg upplevs som ännu mera dominant." (Kalmér 2024 s 147) Jämför parafili och dominans.

(sym) sadla någon; knulla någon. ”Djävulen frestade mig, och jag lät en munk som just kommit från universitetet sadla mig.” (Aretino 2008)

uttrycket lanserat av Richard von Krafft-Ebing samma år som han införde begreppet sadism* (1886). Det rör sig om en kombination av sadism och masochism* och förekommer oftast i ett sadomasochistiskt (S/M) parförhållande som går ut på att förödmjuka och bli förödmjukad, under vanligtvis starkt ritualiserade umgängesformer vars mål är att skapa sexuell upphetsning med åtföljande orgasm. S/M utövas med partnerns samtycke och anses numera inte vara någon psykisk störning.

I sin Sexualteori: Sex studier i sexualteoretiska frågor (1905) kallade Sigmund Freud behovet av att ge och ta emot smärta under sexualakten för ”den vanligaste och viktigaste av alla perversioner”. Han knöt för lång tid framåt samman begreppen sadism och masochism genom att just använda ordet sadomasochism. Det var först 1967 som Gilles Deleuze i sin Présentation de Sacher-Masoch — Le Froid et le Cruel försökte att åter skilja på begreppen. Han menar där att ”... masochisten utarbetar kontrakt, medan sadisten avskyr och river sönder alla kontrakt. Sadisten har behov av institutioner, medan masochisten har behov av kontraaktuella relationer”.

(svr) förskönande omskrivning för  "satans också"! Se även under satan.

(för sl) i invandrartäta områden assyriska/syrianska för kvinnobröst.