tyska Hexe av fornhögtyska hagazussa, hagazizza. Ordets ursprung är omstritt. Första ledet kanske av hag; inhägnad, gärdesgård, och då kan grundbetydelsen tänkas vara ”en som rider på gärdsgårdsstörar”. ”Hist.: sedan 1667.” (SO) 1 Under medeltiden påstods häxor tillbedja djävulen och hänge sig åt blodskam* och sodomi*. Redan i den hedniska forntiden var tron på häxor fullt utvecklad, bl a i Grekland och i Norden. Vad deras gärningar beträffar förde inte kristendomen med sig andra förändringar än att de nu var en följd av pakten med satan.

Den första häxprocessen ägde rum 1264 i Frankrike och 1484 utfärdade påven Innocentius VIII följande bulla: ”Vi har erfarit, att det i Övre Tyskland och många andra provinser är personer av båda könen som faller av från den sanna tron, har köttslig umgängelse med demoniska incubus och succubus, demoner i mansgestalt som hade samlag med nunnor och andra kvinnor medan de sov, något som kunde resultera i nya demoner, som genom trolldom med djävulens hjälp fördärvar, ödelägger och omöjliggör kvinnors nedkomst, djurs ungar, jordens frukter, vinbergens druvor och trädens frukter, som plågar män, kvinnor och djur med häftiga inre och yttre smärtor, som förmår männen från att avla, kvinnorna från att föda och båda i utövandet av deras äktenskapliga plikter.”

Resultatet av denna påvliga bulla blev bl a det beryktade verket Häxhammaren från slutet av 1480-talet, skriven av två tyska munkar, Jakob Sprenger och Henricus Institoris, verksamma inom den katolska inkvisitionen, i vilket tortyr rekommenderas för att komma tillrätta med häxeriet. Häxan anklagades för samröre med djävulen, vilket skedde under den s k häxsabbaten*. Den firades främst under Valborgsmässonatten och på midsommarafton.

Inte heller män gick fria. Reformationen bragte ingen bättring. Tvärtom bredde häxprocesserna ut sig till Danmark. Till Sverige kom de i större omfattning först efter trettioåriga kriget (1618—1648). Den sista processen ägde rum i Danmark omkring 1700, i Tyskland 1711 och Österrike 1740. En process i Sverige 1757 slutade med att den anklagade och torterade kvinnan frigavs. Ofta räckte det med att den utpekade mannen eller kvinnan hade något socialt avvikande beteende för att anklagas för häxeri. I Europa avrättades mellan 30 000—40 000 ”häxor” under 1600—1700-talen varav ca 300 kom från Sverige. 2 (so) nedsättande om bög men under  medeltiden och 1600-1700-talen var "att kalla någon för häxa en mycket allvarlig förebråelse och den som använde sig av detta invektiv* fick se till att ha bra på fötterna — annars kunde det slå tillbaka med full kraft." (Karlsson A & A 2020 s 60) En häxa var vid denna tid en trollkvinna som stod i förbindelse med djävulen.

ordet är ”hist.: sedan 1865.” (SO) Om den orgiastiska sammankomst som häxorna hade med djävulen, därav även kallad djävulens synagoga. I Sverige ägde orgierna rum på det mytiska berget Blåkulla*. En ört som förknippas med häxmagi och Blåkullamyter är bolmört. Illaluktande, klibhårig reser den sig meterhög vid vägkanter, och gamla avfallsplatser. Växten har gått under namn som den ondes pung, eller fanstestiklar. Andra gamla namn på växten är trollkål, galneört och dödsblommeört.

se under halm.

(sl) gonorré. Se vidare under könssjukdomar.

se  fröken höger.

(sl) kvinnobrösten.

(sl) runka, använda högerhanden. Se även vänsterprassla.

se hus.

(euf) även aftonsång. Andäktiga och tidsbundna samlag. ”Vilken kropp och vilket njutande! Jag tyckte det var det vällustigaste jag hittills smakat. Också sade jag det till henne och hon måste lova mig att annandagen göra en dylik aftonsång hos mig som denna högmässa.” (Hallenstierna 1972/1700-t) Engelsk slang har say high mass; gå i högmässa och receive holy communion; ta nattvarden för fellatio*. Detta för den knäböjande ställningen. Jämför predika.

(sl) lyxprostituerad. Se även lyxfnask.

(sl) att ragga* på någon där risken för avslag är stor.

(sym) munnen. Beteckning för den högst upp liggande kroppsöppningen. "Min kuk ska borra sig igenom mellangärdet på pojkar och flickor; de skäggiga ska jag inte ge mig på utom högst upp". Carl Magnus Juliussons översättning av LXXV Priapus i Priapeia (2021). Den latinska ursprungstexten lyder: "Per medios ibit pueros mediasque puellas mentula, barbatis non nisi summa petet."

(lmo) när man är rejält pissnödig  vilket skapar tryck i strålen.

(sk) högbröstad. Om stora bröst.

(sl) pangbrud.

 (åld) även fosterhölje. vulva*. Uppgift från Roberg (1718).

(sl) vapenfodral. 1 kondom. 2 fitta. Se även fodral.

fornsvenska höna bildat till hane*. Besläktat med engelska hen. 1 (sl) fitta. Troligen från sambandet tupp-höna, dvs i uttryck som ”tuppen på hönan”, som i följande anonyma hordikt från 1700-talet, presenterad i Köttets poesi (1995): ”Ack du söta flickan min/ får jag klappa patten din/ får jag ta din lilla höna/ på din lilla ludna sköna/ där min tupp plär hafva ro/ där han ville stadigt bo.” ”Han makade sej tillrätta för henne och grymtade medan han drog upp kjolen över hennes rygg för att försöka komma åt att pilla henne i springan. —Hönan, sa han. Hönan, hönan.” (Göring 1962) ”Men modern fruktade, att jag skulle driva mitt nit alltför långt. Hon ansåg mig för en räv, som hade sluktat mången liten höna.” (Casanova 1936/1700-t) ”Från denna stund var hon ännu kärare och då en flickas höna är tagen, är hemligheten röjd och strängheten för sen.” (Hallenstierna 1972/1700-t) ”Slutligen beslutade de också att se hur många tuppar en höna kan tåla.” (Aretino 2008)

Poeten Samuel Columbus (1642—1679) diktar så här i sin ”Lustwin Danssar en Gavott mäd de 5. Sinnerne” om Känslen: " Ingen må mig däd förneka/ at jag kärligt älska må:/ Kärlig Leek/ ock kärlig Skämtan/ sicktar all Natur uppå:/ Lärckekirr ock Dufweputter/ Tuppeknorr ock Orrekutter/ Går dock äntlig ut därpå/ At Hahnan Hönan nalkas må.”

I norsk slang är, enligt Tryti (1985), høna det vanligaste fågelnamnet för fitta. Andra vanliga fågelnamn är kyllingen och røya (tjäderhöna). Se även hönsa och tupp. 2 höna, surhöna nedsättande om kvinna; dum, inskränkt. 3 rycka (killa, plocka) en höna; onanera.

(smn) fitta. En sagohöna i en barnbokserie av Eva Funck. (f 1956)