(sl) 1 knulla.  Det tuppen gör med hönan. ”Tuppen med alla sina hönor stod för ohämmad drift, de ständigt äggläggande hönorna för fruktsamhet.” (Nederländskt 1500-tal, konst på Nationalmuseum nr 102.)  2 (dial) fitta som i följande skämtvisa från sörmländskt 1800-tal. En nybliven änka fundrar på vad hennes nästa man ska ha för yrke: ”Nej, ingen bonddräng de vill jag ha,/ han gör så krokuga diken./ Bättre ta mej en sköttare (jägare),/ som kan för mej skjuta./ Skjuta fåglar i höga träden/ och skjuta hönsa om kvälla./ Ja, tocka sköttare är bra te ha,/ som skjuter hönsa under fälla.”

(da sl) vara pryd*.

(sl) fittan. Se även höna.

(sl) damtoa, bordell, flickskola. Höna, höns (sl); flicka, kvinna, ofta nedsättande. ”Kuckel i hönshuset”; full fart på ruljangsen. Höna är femininbildning till hane. Tryti (1985)  har norsk slang ”hønefoss brukt om damedo.” Foss = vattenfall. Se även do.

(fisv) hönsgödsel. Se även kack, kacka.

(sl) piska hönsstjärten; spela badminton.

(sl) kvinnobröst. En sorts brödkaka*. Se även kaka.

(dial) se kläpp.

(sl) kila om (vika om) hörnet: dö.

(sl) "brud som ligger runt." (folkmun.se)  Se också player och ligga runt.

(dial) hyska*.

(lmo) i uttrycket  höstick i höstack, enligt den manlige uppgiftslämnaren (77 år) ”knull i hö, vanlig sysselsättning i det gamla bondesamhället då det gick livligt till i lador och på gärden”.

(sl) 1 kuk, penis. 2 hövdingbrunöga; rövhål. Se även brunöga.

(so) idiot, dumhuvud enligt Lars-Gunnar Andersson (2021) med  förklaringen: "Hövve har i åtminstone 70 år använts och används fortfarande som invektiv*, ofta förstärkt med jävla: Jävla hövve!" 

 (dial) kvinnliga genitalier*. Se även höna.

(dial) brunstig (om tacka). ”Hon va verkligen i ammum, gnydde ’trase, trase!’ å trodde sä no knullad av hela större jurvärlden...” (Teratologen. Fragment av surrogatpyret XIII. Tidningen Kulturen 1/ 2008)

(fno) i lag med. ”i bingum við þórdisi” (i lag med þórdis) (Fóstbræðra saga)

(dial) ”dräktig* om sto och andra djurarter”. (OFS) 

(dial) "dräktig om får och getter"  (Ordbok Öfver Helsing-Dialecten 1841)