bång, bånge
(sl) 1 ha/få bång(e); om stånd, erektion. Troligen en ombildning av fjong*. Ordet bång kommer annars av fornsvenska bang; buller, som står i avljudsförhållande till bunga; trumma. Troligen ljudhärmande. Ordet förekommer också i en del folkmål t ex i Södermanland i betydelsen gren (t ex avbruten gren, större gren och grov gren). Samma betydelse finns även i Uppland, där kan ordet också stå för bl a kvist och stjälk. Kanske motsvaras ordet i fornsvenskan av baghn; gillerstock, ett ord som finns med i Södermannalagen.
”Sommarens finaste minne:/ Att ligga på en solstol och spana in de svenska/ Zornbrudarna vars tuttar pekar rakt upp mot solen/ När de sedan började smörja in varandra med sololja/ var måttet rågat för både mig och de italienska männen./ Vi fick bånge.” (Morelli 1994) ”Spänner av mig livremmen, knäpper upp gylfen, hoppas hon inte tycker jag har en liten nu, men när hon fått fram bongen ryggar hon till, spärrar upp gapet och vrålar högt av lycka innan hon tar sats och hugger in på den.” (Drougge 1998/2003) Även fetbånge, tokbånge; om extra kraftigt stånd. ”Hon hade fetbånge på alla sätt och vis.” (Lenas Stickan i Närstrid:Vanessa 2005) 2 ”penis.” (Kotsinas 1998)
(sl) knulla. Enligt en undersökning i tidningen Nya Åland (5/3-1999) vanligt ord för att ”ha sex” bland åländska ungdomar.
(dial) i lokalt språkbruk nedsättande (bånn, bond) om prostituerad.
(sk) bröst.
(sl) möta bårhuset; avlida, dö.
(dial) gravid. Enligt folkmun.se från Ångermanland. Se även bårnut.
(dial) gravid. ”...Mensträsksfruntimren, samtliga till synes bårnut, som bejaka sin kvinnliga sexualitet...” (Teratologen: Fragment av surrogatpyret XIII. Tidningen Kulturen 1/2008)
fornsvenska bater, troligen av frisiska eller fornengelska bát (engelska boat). Symboliskt om 1 båten i dockan (grottan); kuken. ”Nu tog jag Gudrun först, inte bara av artighet. Långsamt for min båt in i grottan, ända in och jag vräkte min kropp över henne, ville ha med alltihop; från fötterna till hjässan och hälsa till prinsessan...” (Bengt Martin, Kärlek 4/1965) 2 den lille mannen/pojken i båten, en mast i en båt.; klitoris. 3 båt i docka och sjösätta båten; knulla. 4 ”sitta i båten”. Mens* enligt Anna Rönnbäck i Luleå. Hon förklarar: ”Alltihop började i 7:an när tjejerna i min klass började prata om att ha mens, och nån sa att alla vi tjejer sitter i samma båt. Ja, se’n blev det då att: sitta i båten. Och det har vi fortsatt med sen dess, fastän det är snart 5 år se’n.” Även missa båten; utebliven mens.
enligt Hjelmqvist (1901) ’mingere’; pissa. OFS har kasta sitt vatten. Samma ord som i bäcken och Rebecka (se do). Ingers (1977) har bäcka, lägga patient på bäcken*. Ordet från cirka1930.
fornsvenska bäcken; skål från lågtyska becken av latin bachinum, båda med samma betydelse. Besläktat med bassäng, bägare. SO har ”hist.: sedan 1469”. Rund eller oval skål som används bl a av sängliggande på sjukhus. Ordet har med bassäng, franska bassin; bäcken att göra, vilket i sin tur kan härledas till det gallisk-latinska bacca; vattenbehållare. "Storkarln Sejanus knopp —den näst högsta mannens i världen — blir nu till bäcken och nattkärl." (Juvenalis tionde satiren s 147) I vår äldsta ordbok från 1630-talet finns pissebäcken; nattkärl.
(latin pelvis) benring belägen i nedre delen av bålen, uppdelad i stora och lilla bäckenet. Dessa har, med tillhörande muskler, stor betydelse inte minst för kvinnan för utbytet av samlaget och för urinblåsans tömning. Vid en förlossning försvagas musklerna i bäckenbotten, vilket ibland leder till att kvinnan senare i livet får svårt att hålla tätt (inkontinens). ”Jag brukar ha benen ihop. Jag rör mig inte särskilt mycket, möjligen lyfter jag bäckenet.” (Hite 1977)
(dial) bete sig olämpligt eller opassande t ex barn som visar sig med baken bar och kvinna som lyfter upp kjolarna så bäcklarna (benen) blottas eller som sitter med vitt utbredda lår så att byxorna eller cunnus syns. (OFS) Rietz (1867) har bäklar; händer och fötter som ej kunna röras och ”Ligga mä bäklana i vädrä”; vara död.
fornsvenska bädder, äldre bädher; mjuk sängplats. Gemensamt germanskt ord. Se även under säng. ”Då först gav Aegisthus hon plats i sin bädd och sitt hjärta, och på sin brottslige man hämnades styggt hon till sist.” (Ovidius 1925)
(rom) ha samlag.
(sym) fitta. ”Just denna natt kom han dit, tryckte sig mot järngallret och gav sin hund att dricka ur glädjebägaren som flickan sträckte mot honom med händerna hårt om de kalla järnstängerna.” (Aretino 2008) ”Hennes tunga slungade sig ner i bägaren och uttömde så all den vällust en kvinna kan uppleva vid beröringen med en ivrigt kittlande tunga.” (de Musset 2008) Se även hund (4).
(dial) bälga ur; ”krysta ur sig väder, fjärta kraftigt och mycket”. (OFS) Jämför bälga; äta, dricka omåttligt, fylla buken. Från isländska belgia; uppblåsa, få att svälla.
(åld so) storätare, grobian, tölp. Uppgift från Jarrick/Söderberg (1998) som menar att ”det var ett populärt skymford i 1600-talets svenska komedier”. "Bälghund är ett ålderdomligt och nedsättande uttryck för en storätare eller slukvarg. Det kunde också användas i betydelsen tölp, drummel eller lymmel." (Karlsson A & A 2017 s 22) Se även under hund.
(dial) bukig, stinn över magen; ålderdomligt om att vara havande i Uppland och Dalarna. ”Hon håller på (börjar) att bli bälgug; det börjar synas att hon är gravid”. (Byrman (1989).
(dial) ”oxe vars ena testikel vid kastrering ej kunnat avlägsnas; enbälling*. (OFS) Även om kastrerad* häst.
(dial) ’stormagad’ av bälla; stor, hängande mage på kvinna, inte minst då på gravid kvinna. OFS har bällog; stormagad överfört om havande kvinna.