(euf) hon är bältig; fläckig i ansiktet. Småländskt ålderdomligt uttryck  för kvinnans utseende vid havandeskap. Rietz (1867) menar att ordet kan härledas från bälte; gördel.

(dial) av bäl; stor. ”Stor, höggravid, färdig att föda” enligt Gunilla Byrmans (1989) sageskvinna f 1908. Se även tjock.

(dial) OFS har ”stor mage (ss hos havande kvinna)”. Även ”få barn”.

(sym) knulla. ”Din kuk blev hård. Alltid, alltid, alltid! tänkte jag medan du bände upp mig.” (Drougge 2007)

(rom) djävul, ofta använt som svordom. Gammal svensk slang med betydelsen dum, enfaldig, tokig, känt åtminstone sedan början av 1800-talet. Några exempel hämtade från Ulrich (1912): ”Dova atjar ejn beng burd” (Den där är en satans bonde) och ”Tvi bäng av andré i piverten, muskrån jara lo andré” (Ge fan i ock gå in på krogen, polisen gick nyss in) samt ”Bäng i mandrån si” (Satan i mitt blod).

Ulrich har också med bängallo; djävul och bängallo forto; djävlar anamma. OFS har bengelerik; djävulen, fan. Swedberg (1720-t) har bengel; odåga, bov. Gösta Bergman (1964) tar upp bengesta; helvetet; beng; fan och bengalo; tokig och menar att samtliga troligen har indiskt ursprung. Det anser också Olof Gjerdman (1947), som utifrån Djos Per Anderssons förbrytarordlista (1847) förklarar bäng med ”sanskrit vyanga; limbless, maimed, a cripple, a frog, (krympling, groda, drake) hindi beng; frog, toad”. Och fortsätter han: ”Zigenarna sägs ha fått dessa ord för djävul på så sätt att de vid sin ankomst till Grekland lade märke till de överallt vanliga målade bilderna av S:t Georg dödande djävulen i drakgestalt, som ofta närmast liknade en groda.” Gjerdman menar att bängesta är detsamma som bengestad; djävulens stad, helvetet.

(sl) dum, tokig, galen. Enligt Lind (2016) "ett av många ord i Malmö-slangen som har sina rötter i romani chib (romernas språk) och som har levt kvar genom seklen." Se även dingalo.

(sl) kuk. Jämför bäng.

(sl) knulla. Bänglas; bråka, väsnas och bängel; stor käpp, lymmel av bangen; slå. ”Pappa: ’Och jag tänkte fråga dig vad ni egentligen kallar det här för. Det vanligaste bland grabbarna är väl att dom kallar det för knulla, och jag vet inte vad flickor säger.’ Karin 15 år: ’Jo, vi säger samlag och bängla’.” (DN 26/2-1967, Vi talar med barnen om sex.)

(måns) prostituera sig mest om man som  i  ”steppa striten på bängster/bänster”. De båda sistnämnda orden betyder bl a förtjänst, pengar.

(rom) djävul, satan. Se vidare bäng.

(dial)  löpa om hynda, enligt Lundblad/Josefsson (2021). Se även löpa och hynda.

se bängster.

1 (sl) klitoris. ”Långsamt sjönk hennes sköte ned över mig och hon doftade björnbär eller hjortron och min tungspets fann raskt och tröstat hennes svenska bär,...”(Foerster,Kärlek 8/1967) 2 (små) testiklar. ”Jag lät honom försiktigt känna mina naglar både mot plantan* och dess bär.” (Bjørnboe 1967) Norsk slang har bæra. 3 vara på bäret; vara havande.  Pigg i bäret; lätt på foten. 4 klia (rulla) bäret; onanera. 5 bröst, bröstvårta ”Han svarade inte, men det kunde han heller inte göra, ty hon hade gett honom en av bröstvårtorna i munnen liksom till ett dibarn, och Franz slickade på detta rara bär, som blir större istället för mindre ju mer man smakar på det.” (Salten 2009) 6 bäret; ollonet.

1 (dial) troligen en substantivering av verbet bära. I Södermanland säger man ”hon är på bära”; om kvinna som är gravid. ”Sen tog jag mina saker och gick till fattighuset, för det hade matmor sagt, att när det skulle bära till för mej, då skulle jag packa mig iväg.” (Hellström 2010) OFS har dräktig i kalv och kalva (om ko). 2 (dial) bära, bäran, bärande; kons yttre könsdelar. (OFVG)

(lmo) "effekt av alltför tungt handbagage" enligt Uarda-Akademiens Ordbok (Lund 1998).

(dial) barm*, barmen. (ORB)

(lmo) kvinnojägare.

(åld) föda, används mest om djur, ordet besläktat med barn. Småländska liksom bersla och bässla med samma betydelse. Uppgiftslämnaren (f 1903) har följande kommentar: ”I pojkgäng förr; bässla var ett ord som annars användes när fåret skulle föda.” (Byrman 1989). Även, enligt samma källa, bärslefärdig ”färdig att föda”, som  en sagesman (f 1897) menar är ett ”ovanligt uttryck bara använt av äldre personer, tex av min farmor (1831—1917), som också sa bassla om själva födelseakten. Hon var joragumma.” Se också färdig och joragumma.

(dial) sugga som skall grisa. (OFS)