(euf) kvinnans könsorgan, där penis häckar. Från min ungdom i 1950-talets Närke minns jag en äldre bonde som berättade att han i sin ungdom stått och hållit i när ortens doktorinna av någon anledning klättrade uppför en stege. Hans förtjusning och förvåning visste inga gränser, när han berättade vad han sett: ”Kan du tänka, jag såg hela svalboa.”  Hans förvåning kom sig av det faktum att en så pass fin dam saknade underbyxor, vilket då (kring sekelskiftet 1900) i regel bara var vanligt hos de lägre samhällsklassernas kvinnor.

(dial o åld) enligt Ihre (1766) ”cloaca, hemligt hus” och han anger ordets hemvist till Västergötland, Gotland och Värmland. Rietz (1867) har samma betydelse och utbredningsområde som Ihre. Han jämför dessutom med svala sej; pissa. Svale, svalgång betyder egentligen en öppen eller täckt gång längs husets övervåning, även farstu. Rietz talar om ”ett rum som ger svalka”, något som passar in på ett utedass, särskilt vintertid. Vissa ordexperter ser släktskap mellan svale och latin solarium, vilket bl a betyder altan, terass och som har med sol att göra.

(euf o sym) kvinnobröst. Lars Forssell (1928—2007) skrev texten till Sveriges bidrag i Eurovisionsschlagerfestivalen 1973 där det bl a heter: ”Är jag grå/ är jag sorgsen/ är det höst/ dina bröst/ är som svalor som häckar...” Forssell har här inspirerats av bibelns Höga visan, där den älskades barm liknas vid ett killingpar.

(sym) om kall, avvisande fitta. Se även skåp (3).

(sym) 1 svamp, svamphåla; fitta; suger åt sig kuken som en svamp. ”Skulptörn, som stod framför, böjde sej ner för att se bättre och mumlade förtjust på sin tidiga ungdoms tungomål: — Herrejistanes, bara lite, lite dun på svampen.” (Rosengren, Kärlek 12/1969) 2 kuk i vrida ur svampen; pissa, runka, få orgasm. Jämför dansk slang vride svampen. ”Att de inget bättre vet än såna som han, med tjurnacke och hårigt bröst och stensvampskuk, tjockast vid roten.” (Ebba Witt-Brattström hos Arnberg 2015) 3 skämtsamt sägs det bl a i Lund ”hon ska få svampar” om kvinna som ska få barn. Uppgift från Byrman (1989). 4 för de gamla romarna var spongia (svamp) ett oanständigt ord. Detta enligt Montaigne (1986:1): ”De torkade sig i röven (den där meningslösa vidskepelsen kring ord överlåter vi åt kvinnorna) med en svamp, och det är därför som spongia är ett oanständigt ord på latin.”  

I sin Harrisons historia (Svd 22/3-2020) berättar Dick Harrison hur svampen ifråga användes: "Rent praktisakt gick det till så att romarna placerade svamparna på pinnar och satte dem i hinkar med salt- eller vinägerblandat vatten mellan varven. En sådan tvättsvampspinne gick under den grekiska

benämningben xylospongium, vars latinska motsvarighet var tersorium." Se även under torkmedel och håla.

fsv svan.  Germanskt ord till en rot med betydelsen sjunga. Här månsing för penis. Gösta Bergman (1929) har som källa ”knallen Sandin död 1915” och menar att kopplingen till penis är dunkel. Det är naturligtvis den långa svanhalsen som är boven i dramat. Symboliskt finns också svanhals om kuk. ”Sen började flickan trefva emellan skrifvarns lår/ Hvad är det för en svanehals/ Aj aj aj så svanehals,/ som deremellan står.” (Byrman/ Olofsson 2011) ”Gerda hade röda stövlar och var så in i helvete vacker, att jag trodde att jag hade en levande svan i byxorna.” (Ekroth 2012)

tyska Schwanger havande. Lars Holm berättar i När biskopen blev gammal blev han ful i mun eller De sena tillläggen i Swedbergs Swensk Ordabok (1986) att: ”Aktiviteterna [han har tidigare räknat upp en rad uttryck för könsumgänge] ledde förhoppningsvis till att hustrun blev Swanger (1636; enda belägg i SAOS fram till 1735 för detta tyska lånord för ’havande’) och hamnade i ’grötwrå*; ligga i grötwrå, i barnseng’ (av SAOB belagt bara i Columbus’ Ordeskötsel, 1678).”

germanskt ord till en rot med betydelsen böja, svänga. Här dialekt med betydelsen  svank; svankryggig, fördjupning.  Nedre delen av ryggen. Utgör för en del en erogen zon. "Hans hand mot min svank var kravlös, men jag lutade mig ändå närmare och ville att han skulle känna hur jag kändes." (Pip Williams 2022 s 357) "Jag är otroligt känslig kring nacken, väldigt erogen och sedan är det svanken." (Kalmér 2022 s 79)

fornsvenska swanz; släp på kjol av lågtyska swanz med samma betydelse. Jämför tyska Schwanz och medelhögtyska swanzen; svänga hit och dit. 1 (euf) ”swantz; cauda, item penis.” [svans, stjärt även penis] hos Swedberg (1720-t). I engelsk slang kan taile; kuk spåras tillbaka till 1500-talet. Svansen mellan benen; i fittan.

Laqueur (1994) menar, i en fotnot, att ”svans inte bara avser den bakre extremiteten utan såväl penis som de kvinnliga könsdelarna, även om detta är ett slangmässigt språkbruk jag inte har stött på i medicinska texter”. ”... skölja kattsvansen i kardiskvinnornas såar.” (Pohjanen 1998) ”Nu gungar de på havets botten omslingrade i döden med kuk i fitta, slev i gryta, kudde i kuddvar. Fars kos hårlösa svans i mor. De puppade* varann in i det sista.” (Nine Christine Jönsson, Kärlek 4/1965)

2 (euf) vagina, klitoris. Serenius (1757) översätter engelskans ”She gets her livelihood with her tail” med "hon förtjenar sig födan med stjerten (om en hora)”. ”Dessa gamla gummor hava i sin ungdom lekt den farliga leken med svansen i vädret med förste bäste...” (Rabelais 1966) 3 (euf) inhemska nordiska ord för svans är t ex rumpa och stjärt. Men medan dessa ord idag enbart står för bakdelen, ändan, har svans fortfarande kvar sin dubbla betydelse. Jämför t ex svanskota, kotorna längst ner i ryggraden, vilka tillsammans bilda svansbenet. 4 (sl) homosexuell. ”Du menar om han hade svans  sa Birgit och såg på Winbladh med ett roat småleende.” (Persson 2003) Danskan har svans i betydelsen bøsse; homosexuell.

(smn) kuk. Anspelar kanske på  Islands  mest kände författare, hövdingen och skalden Snorri (Snorre)  Sturlasson (1179—1241).  Namnet skulle bli än mer kuklikt om man istället för Svante kallade lemmen  Snorre.  Jämför snorr, snorre.

(sym) 1 fittan. 2 röven.  Se även under hål och ingång.

se under stjärna.

(euf) rövhålet. ”Och han hade det skönt, det var fritt fram, hon var hal och väloljad, han ville det skulle gå för henne medan han var inne i det svarta...” (Drougge 1998/2003)

1 (sl) kuk. Se även petter. 2 (so) resandefolk, zigenare.

(sl) fitta. Se även råtta.

troligen till svart i svår; intensiv. Enligt SO är svartsjuk ”hist.: sedan 1635” och svartsjuka ”hist.: sedan 1615”. Jämför danskans skinsyg (egentligen skensjuk) och tyskans Eifersüchtig; troligen ’svart i synen av avund’. Känsla som infinner sig när den man älskar är eller misstänks vara mer intresserad av en annan partner, så att man riskerar att förlora honom eller henne. Svartsjuka är en blandning av ensamrätt, avund och hat och kan urarta i våldsdåd mot den älskade och/eller rivalen. Följande tyska ordlek visar tydligt vad det hela rör sig om: ”Eifersucht ist eine Leidenschaft, die mit eifer sucht, was leiden schafft.” (Svartsjuka är ett lidande, som med iver söker det som skapar lidande.) "Jag hade en pojkvän som var totalt driven av svartsjuka och han var väldigt noga hur jag klädde mig och hur jag tog mig ut i offentliga sammanhang, hur jag pratade med andra människor." (Kalmér 2022 s 69)

(so) till mörkhyade och invandrare.

(euf) fis, fjärt. ”Liksom för att bekräfta det släppte han mitt i sin extas en lång fis. [...] Då han gav henne de sista dropparna låg hon och höll sig, på grund av fisen, beskedligt om näsan med ena handen. [...] När han vältrade sig ifrån henne sade hon: — Skall vi inte släppa ut svartstaren? Hon klev upp och gläntade på fönstret.” (Jussopov 1983)

(sl) svarva en ekorre*; skita.