(eu ”hon är omställd”, dvs annorlunda och med barn. Uppgift från Byrman (1989) som i sin tur refererar till en dalkulla (f 1912).

(euf) lågtyska ummestendichheit. ”Hist.: sedan 1530.” (SO). Havande som i ”vara i intressanta eller lyckliga eller delikata omständigheter”. Stolpe (1984) ser dylika omskrivningar som ”hymleri”, medan Hertha (4/83) menar att ”hon är i lyckliga omständigheter” är ”ett förskönat, omskrivet och positivt uttryck”. ”En tom säck, som likväl är igenknuten, får icke bäras fram inför en hustru som är i intressanta omständigheter. Sker sådant kan barnets hunger aldrig bli stillad.” (Lloyd 1979/1871) ”Som genom ett trollslag är världen befolkad av havande kvinnor. Överallt dyker de upp. Till och med den sextrakasserade pinuppan har hamnat i omständigheter...” (Drougge 2003) "Det är snart fem år sedan du gifte dig eftersom du råkat i omständigheter." (Burman 2021 s 196)

Byrman (1989) jämför med danskans ”være i (visse, gode, interessante, velsignede) omstændigheder” och tyskans ”in anderen Umständen sein” och räknar sedan upp en rad olika uttryck där omständigheter ingår. När det gäller den gravida kvinnan är/har hon blivit i omständigheter, är hon kommen i omständigheter, eller så är/befinner hon sig i intressanta, lyckliga, välsignade omständigheter om hon inte kommit till/är uti omständigheter. Mannen har gjort/ställt kvinnan i omständigheter.

(lmo) onanera mera. Se under onani.

(sl) onani, runk.* ”Och här blir, så vitt jag kan bedöma situationen, heller inga barn gjorda, så nu tänker jag gå och ta mig en dusch och en onan innan vi måste dra till flygplatsen.” (Lodalen 2005) Se vidare onani. 

enl SO ”hist.: sedan 1905”. Se vidare onani.

självtillfredställelse, masturbering, onanera masturbera och onna (sl) runka. Sexuell självstimulering där man antingen med hand eller något föremål stimulerar sitt könsorgan till dess man uppnår sexuell tillfredsställelse. Ordet ”hist.: sedan 1800.” (SO) som också härleder ordet närmast från tyska Onanie. Efter Onan, omnämnd i bibeln (1 Mos 38:9), som dömdes till döden av Gud då han hade samlag med sin svägerska och ”lät sin säd spillas på marken”. Onan praktiserade således coitus interruptus, ett avbrutet samlag, och onani har tidigare använts i den betydelsen i svenskan och har därför inget att göra med den självtillfredsställelse ordet felaktigt kopplas samman med idag.

”Till exempel ’vet’’alla’ att Onan i Genesis 38 blev dödad av Gud för att han masturberade. Han har ju för sjutton fått hela självtillfredsställelsefenomenet uppkallat efter sig. Ingen tycker sig behöva gå till texten för att kolla upp något så basalt. Onan onanerade, punkt slut. Men av textens sammanhang framgår att han ejakulerade på marken i samband med ett samlag, vilket alltså snarare rör sig om coitus interruptus, som är en helt annan sak. Ändå har föreställningen att gudskaraktären dödade Onan för att han masturberade gett upphov till en stigmatisering av onani som något moraliskt förkastligt och i vissa tider och kulturer även som ett psykiskt sjukt beteende.” (Sjöberg 2014)

Onan dödades inte av Gud därför att han förgripit sig på sin svägerska utan därför att han inte fullbordat samlaget. Det var nämligen så att om äldste sonen dog (även han dräpt av Gud) utan att hans äktenskap välsignats med en son, var det hans yngre brors skyldighet att ta vid och göra barn. Men då Onan visste att barnet inte skulle bli hans, struntade han i att fullgöra sin plikt och det var denna försummelse han straffades för. Onani är trots denna koppling inget speciellt manligt fenomen.

Vem som först myntade ordet onani och i vilket sammanhang råder det delade meningar om. Trost (1988) menar att den holländske läkaren, tidigare prästen i England, ”Bekker” var först och det i boken Onania, or the Heinous Sin of Self-Pollution and Its Frightful Consequences in Both Sexes, Considered with Spiritual and Physical Advice (1710). Han får medhåll av Lars-Gösta Dahllöf i NE (1994) som skriver om termen onani att ”den introducerades av den engelske läkaren och teologen Bekker i en skrift (ca 1710), där han varnade för masturbationens faror”. Också Åsa Bergenheim (1994) har samma skrift som ursprungskälla till vårt ord. Vidare daterar hon boken till början av 1700-talet, men till skillnad från Trost och Dahllöf menar hon att den utgavs anonymt. Alfhild Tamm (1940) anser att det ”är svårt att avgöra vem som först använt namnet. Enligt Rohleder är det en londonläkare Dekkers som avlett det av Onan, men jag har inte kunnat få reda på om detta är belagt och när denne man levde.”

Läser man vidare i Tamms bok Ett sexualproblem visar det sig att hon nämner skriften ”Onania...” utgiven 1710 men att hon inte alls sätter den i samband med Bekker, utan menar att skriften utgavs ”av en obekant författare” och att den 1736 översattes till tyska. Istället ger Tamm flera intressanta exempel på att ordet kan vara äldre än från början av 1700-talet. Hon hänvisar bl a till en viss Artur Streich som funnit uttrycket ”onanistische Sünde” hos Arnold Mengering i ”Scrutinum conscientiae catecheticum, das ist Gewissens Rüge und Sündenregister (Altenburg 1642)”.

Laqueur (2004) menar att historien om den moderna synen på onani börjar någon gång mellan 1708 och 1716 när en 88-sidig pamflett med titeln Onania; or, The Heinous Sin of Self Pollution, and all its Frightful Consequences, in both SEXES Considered, with Spiritual and Physical Advice to those who have already injured themselves by this abominable practise. And seasonable Admonition to the Youth of the nation of Both SEXES ... utkommer och snabbt blir en av 1700-talets bestsellers publicerad i ett sextiotal upplagor på flera språk. Enligt Laqueur är författaren till denna skrift varken läkaren Bekker eller Dekker (Den ende med det namnet som Laqueur lyckats spåra upp i samtidens mest kompletta litteraturförteckning är en holländsk prästman, Balthasar Bekker och han dog redan 1698.) utan en viss John Marten, en kvacksalvare som åtalades för obscenitet 1708 och som hade stor fallenhet för att sälja böcker.

År 1759 publicerade den schweiziske läkaren Samuel Auguste David Tissot avhandlingen: L’Onanisme; ou Dissertation physique sur les malades produites par la masturbation. Avhandlingen utkommer ursprungligen i en latinsk upplaga ett par år tidigare. Skriften översattes till en mängd olika språk och blev vägledande för synen på onanin som ytterst skadlig och syndig. Enligt Tissot kan onani ses som både orsak till och symtom på en rad psykiska och fysiska sjukdomar. Så spelar sädesvätskan en central roll för individens hälsa och minsta förlust av sperma innebär en försvagad kropp. Det syndiga i handlingen tog sig många uttryck alltifrån att det växte ut gröna hår på händerna till att ryggmärgen löstes upp och hjärnan skadades.

Så här heter det bl a om onani i Nordisk Familjebok (1888): ”En farlig last, åt hvilken ungdomen alltför ofta öfverlämnar sig, och som i hög grad försvagar nervsystemet och hela organismen, framkallar blekhet, skygghet, afmagring, leda vid lifvet, hypokondri, hysteri samt slutligen fånighet eller galenskap.” Och Kress (1905) vet att berätta: ”Dessutom har man ofta iakttagit, att flickor, som bedrifva onani, hafva vårtor på pek- och långfingren samt att deras händer hafva en egendomlig lukt, ungefär som af okokt surkål.” I skriften Sexuallivet i modern belysning (1944) berättas om en liten 8-årig gosse som fick höra att ”mamma vet en liten gosse de måste skära bort ’kissen’ på för att han inte vill låta den vara”. En annan fick veta att ”låter han inte bli den, så växer den och växer, och till slut får den inte rum i byxorna, utan du måste bära den utanpå och då ser alla...”

Ekenstam (1993) berättar att det ofta förekom ord som farsot och smitta när man skulle beskriva onanin. Även omskrivningar som denna kräfta eller denna i mörkret smygande pest visade att många uppfattade företeelsen som en epidemisk sjukdom.

Än idag finns det spår av denna onanihysteri. Ullén (2009) uppvisar en affisch från Barranquilla i Colombia, där man bl a kan läsa att onanin kan förorsaka: ”fysisk och psykisk utmattning, huvudvärk, nervösa problem, sömnbrist, för tidig utlösning, impotens och åldrande.”

För den katolska kyrkan var onani en dödssynd, inte så mycket för själva handlingen som för att onanin enbart tjänar till njutning och inte till den fortplantning, som, enligt sagda kyrka, är enda försvaret för sexuella handlingar. Som en följd av detta ansåg en del teologer att onani för kvinnor kunde tillåtas före ett samlag, då den kunde tänkas tjäna fortplantningen, men absolut inte efter akten. Mest syndig ansågs onani vara i samband med den könsmogne mannen, förmodligen för att det bara var från denne som sperma avgick i samband med självbefläckelsen*. ”I början av 1890-talet hävdades att drygt tio procent av de manliga och tre procent av de kvinnliga fallen av sinnessjukdom var orsakade av onanin.” (Mikael Eivergård i Sex i Kulturen 2007)

"Men när vi ska prata om onani är det som om fittsaften sitter kvar på fingrarna och det känns lite som att man utan samtycke smetar den i folks ansikten. [...] Den här onaniskammen måste få ett slut. För onani är gratis, kul och det absolut bästa sättet i hela världen att lära känna sig själv, sina orgasmer och sin njutning." (Colldén/Dahlbäck 2019)

Laqueur (2004) pekar på tre inbördes relaterade omständigheter till att onanin ansågs vara onaturlig. ”För det första innebär onanins koppling till fantasin att det begär den ger uttryck för inte behöver äga någon motsvarighet i verkligheten. För det andra utgör den en privat (hemlig) last, som undandrar sig samhällets kontroll. Och slutligen kan den sägas utgöra en överdrift, ett tillsynes omotiverat supplement till den ’naturliga’ reproduktiva sexualitet som samhället sanktionerade.” (Magnus Ullén: Onanin och ekonomin SvD 31/10-2004)

I vårt land var det först en bit in på 1900- talet som synen på onani förändrades. Då framträdde bl a Seved Ribbing, Jakob Billström och Amelie Tamm och beskrev onani som ett normalt sexuellt beteende hos barn och vuxna, något som blev början till en mer sansad syn på fenomenet. Men att onani fortfarande är i högsta grad värdeladdat, fick vi ett bra exempel på i september 1994 när den amerikanska sjukvårdsministern Joycelyn Elders tvingades avgå från sin post, efter ett uttalande där hon menade att onani borde ingå i skolans sexualundervisning. När president Bill Clinton (f 1946) fick höra detta, handlade han, som annars har rykte om sig att vara sen i beslutsfattandet, blixtsnabbt och sparkade den frispråkiga ministern.

Många s k primitiva folk har haft en betydligt nyktrare och positivare syn på fenomenet. Hos t ex polynesier och mikronesier onanerade mödrarna sina söner från tidig barndom för att påskynda könsmognaden samtidigt som de dagligen drog i deras penisar för att de skulle bli längre och kraftigare. Esperanto har onani för när man gör det på egen hand och onanigi när man runkar någon annan. ”Jag kan inte förstå varför det är så skamligt att onanera, det är ju att älska med någon som man verkligen tycker om.” (Woody Allen, amerikansk filmregissör f 1935) "Jag är hängiven onanin. Jag tror att det är en av de mest njutbara sakerna i mitt liv [...] Jag har inte känt och känner ingen skuld överhuvudtaget när det gäller att tillfredsställa mig själv." (Gloria Stuarts självbiografi I just kept hoping)  Gloria spelade 101-åriga Rose i filmen Titanic.

Inom islam är onani en synd, vilket är i linje med klassisk rättsutläggning, där det i vissa fall kan jämställas med äktenskapsbrott. Men den person som har starka sexuella känslor och inte har möjlighet att tillfredsställa dem på ”naturligt” sätt kan få lätta på trycket med hjälp av onani som är tillåtet i vissa fall för att förhindra att en troende begår den värre synden av zina*.

Den amerikanska  journalisten och sexskribenten Nadia Bokody, som bl a jobbar för Washington Post och Cosmopolitan,  menar t ex  att en runkpaus på jobbet är bra för kreativiteten och när andra i redaktionen går på kafferast, går Nadia in på toaletten, såtter på sig hörlurarna och porrsurfar till dess hon får orgasm. På så sätt får hon ny  arbetesenergi och hänvisar till the Journal of Sexual Medicine som fastslagit att orgasmer är bra för hjärnan. Om detta finns att läsa i Ottar 4/2018 under rubriken Hellre onani än kaffepaus.

(lmo) självutlösare på kamera.

(euf) motsatsen till det som, särskilt före vår omskrutna sexuella frigörelse, allmänt ansågs som det enda naturliga i sexuella sammanhang, dvs äktenskapligt samlag utfört i missionärsställning*. Nyström (1921) citerar Nietzsche: ”Predikandet av kyskhet är en uppvigling till onatur” och samme författare, fast nu från 1910, tar upp ett fall från sin läkarpraktik: ”Fröken H, 21 år, har i bref meddelat mig följande. Hon var tidigt utvecklad, förleddes 13 år gammal af en 18 års yngling att på onaturlig väg tillfredsställa könsdriften, men upphörde snart därmed.” "Kyrkan förbjöd i princip umgänge med prostituerade, men om en man ägnade sig åt onaturlig sex [underförstått bakifrån, oralsex, analsex eller liknande] så var det en mindre synd om han gjorde det med en prostituerad än med sin hustru,..." (Lindström 2021 s 179)

1 (euf)  det stora sociala onda; prostitutionen. "Det fanns dock ingen lag som vände sig direkt mot just handeln med sexuella tjänster — och inte förrän en god bit in på nästa sekel (1800-t ) skulle prostitutionen komma att bli definierad som 'det stora sociala onda'." (Lennartsson 2019 s 55) 2  i uttrycket onda ord; fula  ord. "Han hade även fällt onda ord." (Karlsson A & A 2020 s 77)

(euf) djävulen, fan. Swedberg (1720-t) har onde, hin onde, ille malus. ”Fy för den onde!” Tyskan har der Böse och franskan le mauvais, le malin. "Det är en allmän föreställning i svensk folktro att geten är Den Ondes djur och är ett 'hår av hin än idag...´" (Folksagan i Sverige 3 s 107) "När änglarna var samlade  befallde Hin Onde, det skapade belätet att bli människa." (Folksagan i Sverige 3 s 113)

(eng sl) knull med någon man träffar för en natt. ”Jag blundar hårt. Tittar. Det finns inte mycket rum för osäkerhet i ett one night stand utan förälskelse.” (Mattsson 1993) ”Jag har försökt mig på alla slags förhållanden, alltifrån ennattsaffärer till långa, långa historier, och det har nästan alltid varit med män som bör ha mött mycket högt ställda krav, men ingen av dem lyckades få mig till orgasm under samlagen.” (Hite 1977) ”Och när Björn röjer undan i köket tillsammans med mitt engångsligg* från en semesterresa, då kan jag inte annat göra än att ödmjukt tacka och ta emot med en kopp rykande te i knät.” (Drougge 2003) Fredrik Lindström (2000) säger sig ha hört orden hemma- respektive bortamatch* för detta engångsknull. 

(no sl) pedofil*.

se onani.

(dial) hin onde*. (ORB)

(sl) icke normal, avvikande. Här om bög, homosexuell.

(sl) pungkulor. Se under kula.

kort för One Night Stand*.

(sl) sägs den man ha som, enligt slangopedia.se, ”...gnäller och är svag som en käring istället för att bita ihop och kötta* som en man”.  Enligt  samma källa, kan uttrycket också stå för "tung ansträngning". Förklaringen skulle då vara att fittan är en mycket tålig och oöm kroppsdel och att det skall till något riktigt  illa för att få ont i den.

(euf) när något upplevs som så hemskt att det inte ens kan nämnas vid namn. Onämnbara är våra könsorgan, könsakten och våra avföringsprocesser och under 1800-talet t o m våra ben* och byxor (se under intima plagg). Därtill kan det onämnbara vara just onämnbart: ”Grete Jörgensen. Han hade legat när henne i natt. De hade... — Grete, stammade han svagt men fullt hörbart, kunde jag ... kunde vi ... i natt? — Du kunde min käraste.” (Linders 1984). ”Han: — Ska vi göra det onämnbara? Hon: — Aldrig i livet. Hur vågar du ens nämna det!?” ”Jag är lite rädd för att kyssa en partner som nyss haft sin mun mot min slida. Det kanske beror på tidigare hämningar och allt man som barn fick lära sig i fråga om avsky för ’onämnbara kroppsdelar’, etc.” (Hite 1977) "Jag vek upp skörten på min frack, fick en röd yllebindel av min hustrus onämnbara, så ett par vagntäcken till kappa, ett skohorn stacks i bältet som en kniv osv." (Per Svensson: Zorn ett liv en tid. Albert Bonniers förlag, Sthlm 2023.) Se även nämn det inte och namnlös.