(grek) sexuell avvikelse som går ut på att bitas eller bli biten.

(sym) kuk enligt 26-årig man. Se även monster. ”Det hemska odjuret, så stor han är!” (Harris 1965/1900) ”Han lät Simone hållas och hon tog odjuret i munnen.” (Bataille 1997)

fornsvenska odygdh, udyghd, wdygdh; icke dygdig.  Söderwall (1892) har "odygd, last" och "hon gat ey draghit hans hugh til wdygdh." (En nyttigh bok om Konunga Styrilse och Höfdinga. Utg. af J. T. Bure 1634.) Se även under dygd. ”Men som oförnekligt är, att han gjort allt sitt till, att utöva otukt med henne, och att intet annat hinder i vägen varit än dess egen oförmögenhet, så underställs i ödmjukhet, om icke han bör anses med lika straff, som de förra, om icke ändå större, i anseende därtill att han, utan någon köttens retelse, ådagalagt en så häftig åtrå, att bedriva en så skändlig odygd.” (Ulleråkers häradsrättsprotokoll, 1763 om ett våldtäktsfall)

(grek) smärtsam utlösning, ejakulation*.

(dial) enligtl Rietz (1867) använt i Skåne om den stank som uppkommer bl a efter fjärtande. Han jämför med daun som har samma betydelse, och som var ett gångbart ord redan i fornnordiskan.

(ssv) lukt, stank. Av franska odeur med samma betydelse. Från latinets odor; lukt. ”Hist.: sedan 1815.” (SO) "Vilken odör! O, jag tror jag dör!" 

se Orvar (2)

(sl) död. Från engelskan.

(euf o åld) prostituerad. Kvinna som är öppen eller tillgänglig för alla. ”Hon skulle t o m kunna gå in på, att mannen tillfredsställde sin könsdrift hos offentliga kvinnor, blott han behöll sin kärlek till henne.” (Schultze 1897) ”Jag trodde blint på min man och fick därför en chock som jag aldrig glömmer, när han efter bara två års äktenskap fick gonorré och måste bekänna att han fyra gånger under förlovningstiden och sexton gånger under vårt korta äktenskap hade haft förhållande med offentliga kvinnor.” (Fabricius-Møller 1950) ”Men hon var nu publique [offentlig] och bodde med en annan mamsell och bjöd oss till sig.” (Hallenstierna 1972/1700-t) Jämför esperanto publikulino; prostituerad, hora egentligen offentlig kvinna. Se även flicka, kvinna och almännings kona.

(euf) se hus (2).

(sl) bög, homosexuell.

(euf) spilla sin säd. Lämna ifrån sig något (värdefullt) till förmån för högre syfte. ”Jag offrar bredvid henne på lakanet, snart nog på hennes mage, detta lena och vita altare, det har hon ingenting emot, förvånas inte ens över det, och det känns bättre för oss båda, vi har kommit närmare det riktiga.” (Lundkvist 1958)

(euf) fisa, fjärta. Norskan har å være ufin för samma sak.

fornsvenska ofruktsamber, wfruktsamber. Sakna förmåga till fortplantning*. "elizabeth var ofruktsam." (Ett Forn-Svenskt Legendarium. Efter gamla handskrifter af  G. Stephens 1847—1858.) "Hustruns ofruktsamhet gör maken välsedd och omtyckt." (Juvenalis Femte satiren s 70) Se också infertil och steril. Ordet ”Hist.: sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser).” (SO) Jfr fruktsam.

fsv ofrör, isl úfrjór; ofruktbar.1 ofruktsam* (om kvinna). 2 utan dugliga spermier (om man). Även om utsäde i betydelsen utan grobarhet. 

(euf) bak, stjärt. Norskan har den ufullendte och den bedre halvdel.

(euf) gravid*. Vanför. I norrbottniska Nederluleå heter det ”vara ofela” (vara ofärdig) om gravid kvinna. Uppgift från man född 1936. (Byrman 1989)

(dial) enligt Rietz (1867) uttryck i Södermanland för ”göra sitt naturtarf”.  Fornsvenskan har ofögha (mnt unvoge) och förklaras hos Söderwall (1892) med "det som är opassande el. otillbörligt, otillbörlighet, ofog."  Även  orena sig, skämma ut sig. Jämför tarv .

(åld) icke förförd, oskuld*. Med hos Swedberg (1720-t). Se också förföra och oskuld.