1 (dial)  Rietz (1867) om ”hora, skamlös menniska”. Även horkona och kontross. Det senare om ett gäng, en tross med skökor. Kona av fornsvenska kuna, kona; qvinna, frilla och isländska kona; sidoform till kvinna.  Besläktat med engelska queen; drottning. Enligt SO ”hist:. sedan 1000-talet.” ”Kono- eller Horebarn må icke döpas på samma rum och tidh, som the äckta, utan långdt bak i Kyrkian.” (1655 års svenska kyrkoförordning)

Svahn (1999) menar att kona är det tydligaste exemplet på pejorisering (pejorativ; ord med nedsättande betydelse) i svensk språkhistoria. Från ursprungsbetydelsen kvinna och hustru har ordet grovt pejoriserats till att betyda bl a liderlig kvinna och sköka och från en uppteckning i Bjurholm (Ångermanland) heter det att ordet ”ansågs vara det fulaste öknamnet på en kvinna”. OFS har kona; allmänt om otuktig kvinna, hora, luder, prostituerad. Enligt Jerrick/Söderberg (1998) betecknade kona ”en dålig, lättfärdig eller sedeslös kvinna, frilla eller älskarinna”. ”En till flera tusental uppgående svärm af sådana megärer och liderliga konor...” (Kress 1905) "Vid nedre ändan av Haymarket fiskade jag upp en kraftig, gladlynt ung kona, som jag tog under armen och förde till Westminster Bridge, och med henne gav jag mig i lag i full mundering* uppe på denna stolta byggnad." (Boswell 1951) Jämför köna. 2 kona (vb); lukta illa, stinka. Se även kropp.

(latin conceptio; avlelse av concipio; motta i sig, bli havande, dräktig) befruktning. Enligt NEO ”hist.: sedan 1832”. ”Inte ens om man ägnar den ivrigaste omsorg åt förebyggande åtgärder, kan man vara absolut säker på att konception inte inträffar.” (Philp 1946)

ett manligt preventivmedel bestående av en tunn hylsa av latexgummi som träs över penis. Ordet finns belagt sedan början av 1700-talet, men dess ursprung är okänt. En möjlighet är att härleda ordet till latinets condo; förvara, innesluta. En annan från italienskans guantone; sport-, stridshandske eller con domino; med dominodräkt, prästkappa. Den vanligaste teorin, att namnet har att göra med en viss doktor Condom eller Conton, har inget stöd i kända fakta. Denne mystiske läkare sägs ha varit livmedicus hos Karl II av England (kung 1660—1685). Denne monark var känd för att så sin vildhavre* ute i bygderna, något som resulterade i ett stort antal utomäktenskapliga barn. Condom kom då till majestätets hjälp genom att uppfinna ett preventivmedel av fårtarmar, en klar förbättring av det linnevävsskydd som funnits sedan 1560-talet. I sin bok Looking for dr Condom (1981) menar W.E Kruck att någon läkare med det namnet inte återfunnits inom en femtioårsperiod innan ordet blev känt. Ytterligare en tänkbar namnkälla är den franska staden Condom (nordväst om Toulouse).

Almkvist (1933) berättar att ”redan i slutet av 1600-talet rekommenderades mot smitta vid könsumgänge ett i England uppfunnet gummiöverdrag för manslemmen (s k condom, numera vanligen kondong) dels av den för sin människokärlek kände Carlo Musitano, präst och professor i medicin i Neapel, dels av Daniel Turner, kirurg och med. doktor i London”.

Men kondomens historia är troligen äldre än så. Redan i det forntida Egypten och kejsartidens Rom lär det ha förekommit en form av penisskydd med syfte att hindra befruktning. På 1500-talet beskrev den italienske läkaren Gabriel Fallopius (1523—1562) hur man, genom att trä en linnetuta, indränkt i olika ämnen, över ollonet, kunde skydda sig mot veneriska sjukdomar. På 1700-talet tillverkades i Frankrike kondomer gjorda av blindtarmar från lamm, vilka exporterades till övriga Europa. Mot slutet av 1800-talet lärde man sig att tillverka kondomer av rågummi, men det var först när man i USA på 1930-talet började framställa kondomer av tunt latexgummi, som kondomen blev var mans egendom. Sveriges äldsta kondom, tillverkad av en djurtarm på 1600-talet, finns på Historiska museet i Lund. Den är försedd med knytband vid roten och på bruksanvisningen står att den före användandet ska kokas i mjölk och därefter pudras med mjöl. I SvD (9 juni 2025) berättas att en kondom från 1830 i "nyskick" ställs ut på Rijksmuseum i Amsterdam. Kondomen är gjord av fårtarm och är försedd med ett tryck som föreställer en  nunna och tre präster, samtliga figurer med blottade underliv. Dessutom  finns en text: "Voilá mon choix" (Det här är mitt val). Troligen härrör den  illustrerade kondomen från en fransk bordell.

”Hvad de s. k condoms angår, dessa i en af våra sämre tidningar alltför beredvilligt annonserade 'franska gummiartiklar', hafva de helt visst från början tillkommit i ett uteslutande osedligt och nesligt syfte och i högre grad för att männen må kunna 'njuta' af sina lösliga förbindelser…” (Kress 1905)

En internationell undersökning, presenterad av en kondomtillverkare (2005), visar att svenskarna blir allt sämre på att använda kondom. Undersökningen som omfattar 317 000 personer i 41 länder visar att två av tre svenskar har haft oskyddat sex med en ny partner. Bara greker och norrmän är sämre än svenskarna på att skydda sig.

I DN (25/11-1995) berättar artikelförfattaren Anna Husarska under rubriken ”Djävulen heter Kondom” hur författarna till en modern sexualupplysningshandbok fördömer kondomen som djävulens redskap och att använda ett dylikt preventivmedel ”är detsamma som att hustrun skulle bära badmössa och diskhandskar under samlaget”. I norsk slang finns kondom; badehette. I kondomens barndom var det inte ovanligt att äldre varnade de unga för att använda sig av dylika ”horpåsar”. Tjejtidningen Chica (1/2004) tipsar om följande kondomnamn: " I Holland kallas kondom för Feestneus (pappnäsa), i Mexiko heter den Gorrito (luva), i Australien Life Saver (livräddare), i Italien Guanto (vante) och i USA Jimmy’s hat."

I dataspråk kallas det plasthölje som vid köp omger disketter, tangentbord och datorer ibland för respektive kondom, tangentbordskondom och elefantkondom.

Den store förföraren och älskaren Casanova* gillade visserligen inte de djurhinnor som gällde på 1700-talet, bl a satte de ner känseln tyckte han, men beskrev ändå känslan kring kondombruket som följer: "Det gör inget om jag är innesluten i ett stycke död hud, så länge jag känner mig alldeles levande inuti.”

(grekiska kondylos; knoge, knuta) vårtvirusinfektion som yttrar sig som vårtor vid könsorganen och ändtarmsöppningen, orsakade av ett virus (human papillorna virus, HPV) och överförd genom samlag. Infektionen kan, hos kvinnor, i sällsynta fall, leda till livmoderhalscancer. Någon behandlingsmetod finns inte mot vårtvirusinfektioner, som i allmänhet läker ut av sig själva. Förhindras genom användande av kondom. ”Hist.: sedan 1987”. (SO)

(sym) att vara vuxen även på det sexuella området, att ha förlorat sin oskuld. ”— Nu är jag fattig men jag är inte säker på att jag är dygdig. Du har så farliga ögon och så vackra smalben, mitt barn. Men den sköna satte inte värde på hyllningen. — Tror du du talar till en konfirmand, fräste hon. Usch, du är förfallen, du!” (Nilsson Piraten 1932)

(för sl) kuk.

(latin coniugo; förena, para ihop) befruktning, fortplantning. ”Hos urdjuren, som består av en enda cell, tillgår fortplantningen så, att tvenne djur helt och hållet sammansmälta med varandra, eller också förenas de endast delvis, och sedan ett utbyte av viktiga delar av cellerna skett, skiljas djuren åt (konjugation).” (Hylander 1941)

(sl) kuk enligt slangopedia.se.

(sl) fittan. Källa vadkallasfittan.se. 

(dial) cunnus*. (OFS)

(sl) hår runt anus. Se även rövskägg, buske (1) och konkelbär.

(dial) kvarlämnade små skitklumpar i rumpan. I skrift sedan 1800-talet. Från kunkla/kångla; hänga löst, kränga och kongel; bärklase, kotte. Se även dingelbär.

(sym) pung. Se även hållare och påse.

(latin concubina; sängkamrat, älskarinna av con; tillsammans med och cubare; ligga (ned)), frilla, älskarinna, bihustru och lyxprostituerad. ”Hist.: sedan 1610.” (NEO) ”Konkubiner (concubinus, concubina) kallades ogifta, som levde tillsammans som gifta, och konkubinatet var ett av staten [det antika Rom], sanktionerat förhållande.” (Nyström 1921) Samme Nyström citerar den grekiske statsmannen och vältalaren Demosthenes (384—322 f Kr): ”Vi ha hetärer för våra nöjen och konkubiner för den dagliga tjänsten, men hustrur för att giva oss legitima barn och troget vaka över husets inre.” ”Korporalens kärälskeliga concubina borde billigen inrymmas i mitt moraliska djurkabinett, men huru skulle jag förvara henne?” (Wallenberg 1781/1960) Concubinage (franska) samboförhållande.

Emanuel Swedenborg (1688—1772) menade att det under vissa omständigheter varit tillåtet att skaffa sig en konkubin t ex när hustrun hade uppnått en hög ålder, hade drabbats av svår sjukdom eller hade fått avsmak för det äktenskapliga samlivet. Men den som skaffat en konkubin fick inte längre ha sexuellt umgänge med hustrun.

äktenskapsliknande förening utan vigsel. ”Hist.: sedan 1821.” (SO) ”Det finnes, såsom allom bekant, en medelväg mellan att vara gift och att vara ogift, nämligen det att lefva i konkubinat eller så kalladt vildt äktenskap.” (Kress 1905) Se även konkubin.

(sym) samlag. ”...vad är det för melodier du tänker låta mig spela på din flöjt* under vår konsert?” (Chorier 1967)

1 (euf) göra en (stor) konst; skita och göra en (liten) konst; pissa.  ”Associationer mellan kissande och vattenkonster (vattensprutande konstverk) ligger naturligtvis nära till hands.” (Roger Hansson i Järfälla) I SAOB (1937) ges en något krystad antydan om varifrån uttrycket kan komma. Man menar att det är eufemistiskt för ett starkt vulgärt uttryck och fortsätter: ”i överförd anv. i uttr. göra en konst i, förr äv. (o urspr.) på ngt l. ngn” vilket enligt SAOB skulle stå för ”ge ngn l. ngt en god dag, strunta i ngn l. ngt”, dvs skita i någon eller något. ”Hon gjorde en konst på Manasses lår,/ Som inte torkar på 15 år./ För käringen var bjuden i barnsöl.” (Byrman/Olofsson 2011)  2 göra en konst  göra konster; knulla. "Nu emellertid gjorde gubben och gumman sina konster om natten." (Folksagan i Sverige 2 s 340)

se artificiell insemination.

(dial o åld) fitta. Jämför kunta.