kack, kacka
(åld) även kakk, kakka. Skit, skita. ”Hist.: sedan 1640.” (SO) Allmänt förekommande bl a hos Rietz (1867). Ordet finns i de flesta indoeuropeiska språk t ex danska kakke, tyska kakken, engelska cack samt italienska och spanska caca. Förekommer även utanför denna språkfamilj som i finska kakka. Enligt Hellquist (1980) kan ordet troligen härledas från latin cacare och grekiska kakkãn, och kan i så fall ha uppstått i latinskolorna. Men Hellquist menar också att ordet, åtminstone delvis, kan ha uppstått oberoende av latinets cacare, och i stället ha sitt ursprung i barnspråket. Stammen är ljudhärmande.
Enligt Adams (1982) var cacare troligen ursprungligen ett barnkammarord, innan det i latinet blev själva grundordet för avföring. Spears (1982) spårar engelska cack till 1400-talet och i Sverige finns kacka med hos Swedberg (1720-t) och Schultze (1755) hos den senare bl a i formen bekacka; med orenlighet besudla.
Det finns ett uttryck, ”svenskarna kacka i eget bo”, som tillskrivs Gustav Vasa och som skulle betyda att svenskarna talar illa om sitt eget. Kanske går uttrycket tillbaka på det gamla ordspråket ”Dålig fågel som kackar i eget bo”. ”Vi är de barn stora nog äntligen för att det kacka på ambrosian.” (Hammarén 2001) ”När anden föll över HattGabriel lånade han mun av grisen och nämnde alla synder vid deras rätta namn och vägrade som finsvensken säga ’lillkalvens kacka’ om världens gödsel.” (Pohjanen 2003) Esperanto har kaco; penis och kaki; att ta en skit och kakajô; skitkorv. Inga Johansson i Göteborg berättar att hon på 1970-talet skickade en barnbok till sin baskiske brevvän som just blivit far. Boken hette Max kaka och brevvännen undrade varför Inga skickat honom en bok om en liten pojke som sida upp och sida ned gick omkring med en bajskorv i handen. "Kasper Snickare tittade på de andra snickarna och skakade på huvudet. Ni är inga mästare, sa han och snörpte på munnen. Sådana snickare som ni kackar jag ut i pissepottan* varje morgon både mästare och gesäller. Jag kan skita ut sådana snickare." (Stockholm 1623 hos Inedahl 2023)
(dial) exkrementhög, skithög. (OFS) Se även exkrement.
(sym) nedsättande om kvinnligt könsorgan. Uppgift från vadkallasfittan.se.
(åld) avträde, skithus*. Av latin cacare; skita. Schultze (c 1755) nämner kakkhus med förklaringen ”hemligt hus, skithus”, och latinets latrina; latrin, locus secretus; hemligt rum, ställe, och secessus; dit man går avsides, drar sig undan. Schultze jämför vidare med belgiska Kakkhuis och germanska Kackhaus. Han har också med kakkstol; nattstol, potta. SAOB har kackhus som utdött ord och jämför det med holländska Kakkhuis, samt med kakstoel och tyska kackstuhl; nattstol. OFS har förutom kackhus också med formerna kackehus, kackeshus och kackashus. Vidare kackstol; nattstol för barn som jämförs med kackstole, kackarstol, dyngstol, krakstol, pottstol och puttastol. Även kackhål; hål i fjöl* i avträde. Se även hus.
(dial) ”torr klump exkrement av människa”. (OFS)
(dial) ”barn som är i behov att göra sitt tarv.*” (OFS)
(esp) penis.
(so) nedsättande om uttjänt eller mindre fräsch hora. I Skåne även som skällsord till män. Av latinets cadaver; (ett) lik till cadere; falla. Död (djur)kropp.
(sl o sk) kondom. Se också kordong.
(sk) kvinna som har hand om fjäderfä. Lind (2016) har ”ofta med tillägget hönsa- eller gåsa. Han menar vidare att ordet ”bör ha kommit in via franskans gadouard; avträdestömmare. Kopplingen till de skånska fjäderfäkvinnorna var att också de ägnade sig åt att rensa ut avföring.”
(dial) sänglagsoseden. (ORB) Se vidare sänglag.
(sl) 1 ”bjuda på kaffe” och då gärna ”kaffe med dopp”; knull som inleds med att kvinnan bjuder hem mannen på ”kaffe”. Mannen å sin sida kan invitera kvinnan att komma och ”titta på hans etsningar”. ”Nå, jag gick dit nästa kväll och det var inte något krus, utan det var kaffe och kaffe och dopp och dopp igen.” (Ottar 3/82) ”Kvinnor är vana att servera sina män orgasmer på samma sätt som de serverar dem kaffe.” (Hite 1977) Från danskt 1950-t kommer: ”kaffe og kage og frem og tilbage”; om samvaro som slutar med sex. Även om knull i kaffe, te eller...? Se även fika. 2 koka kaffe; skita tunt, diarré*.
(nyo) ”Ung kvinna som bjuds in ’som något sött till kaffet’ på en herrmiddag.” (Nyordslistan 2010) En äldre betydelse är flicka som lagar till och serverar kaffe. På Expressen.se (11/10-2010) heter det: ”I boken Carl XVI Gustaf. Den motvillige monarken (Sjöberg 2010), används ordet kaffeflickor om de sällskapsdamer som bjöds in efter middagen till kaffet som en avec.” Enligt författarna till boken lär det vara Helen Wellton (f 1961), som bl a drev företaget Lap Power på 1990-talet, som myntade uttrycket när hon svarade på en inbjudan från det ”gubbgäng” som monarken tillhörde att hon vägrade vara någon kaffeflicka åt kungen.
(dial) dö, avlida. (OFVG)
(dial) liten tunna. Enligt Byrman (1989) säger man i skånska Torup om en havande kvinna att ”hon är med en kagge” (barn). Jämför kagge (sl); mage.
(för sl) även kahp(e), kahpo, kahbo, kahbeccino. Arabiska, turkiska, kurdiska och assyriska/syrianska för homosexuell man eller kvinna och om prostituerad. Använt i invandrartäta områden även som skällsord.
se kahba, kahbe.
(arab) "hora." (kidish.se)
(sl) Berg (1924) om bordell i 1890-talets Helsingfors. Jämför kahytt; ”finare hytt, bostad ombord på båt” (SAOB) och franska cahute; koja, ruckel. Se även kajuta.
(sym) Kain var, enligt 1 Mos 4 kap, Adams och Evas äldste son. Kain dödade sin bror Abel för att Gud föredrog Abels offer framför hans. För detta straffades han av Gud med att tvingas irra omkring utan fast punkt i tillvaron. För att ingen som mötte honom skulle döda honom fick han av Gud ett ’tecken’, det s k kainsmärket, till skydd. I överförd bemärkelse dels tecken på ondska och förbannelse, dels ärrbildning i pannbenet vid sent stadium av syfilis*.