se klitoris och tunga.

(åld) pudendus* enligt Swedberg (1720-t). Ungefärlig betydelse ”som man behöver blygas över, skamlig" bl a om könsdelarna.

(sl) blygdläppar*.

(euf) kvinnligt könsorgan. ”... när hon har en galen pilgrim i blygseln... (Hammarén 2001) Jämför blygd.

(sl) bög, homosexuell.

(sl) dass, toalett. Enligt Bergman (1934) skolslang från Örebro. Skämtsamt ställer man här den pampiga Blå Hallen i Stockholms stadshus i relation till det eländiga kyffe som var den tidens skoltoalett. ”Hallen” ifråga kan också ha varit blåmålad.

(sl) när en kvinna nöjer sig med att "leka" med en man så att han får blue balls*.

se paj.

(sl) kuk; pga skaftets blå vener och huvudets blåröda färg. ”Grov och bultande, med blårött svällande huvud, står hans stake intill henne.” (Andersson, Kärlek 14/1970)

(sl) knulla. Ordet förekommer  bl a i raggarkretsar.

(dial) intensivt hångel*. (ORB)

(lmo) ordlek på Blåkulla (se do). Ordet från Vanessa Salts  erotiska ljudbok Blåknulla (2022) presenterad i följande citat i SvD Kultur (24 juli 2022) under rubriken: "Det är inga nakna bröst och stånd"  "Jag vet ju vad som väntar. Bröstvårtorna styvnar så fort jag tänker på det. Ett trettiotal nakna kroppar som sakta gnids mot varandra. Flämtningar, stönande och fingrar som letar sig in i våra fittor. Häxor som ska till Blåkulla. Eller bara kvinnor som vill...blåknulla."

(euf) helvete. Hellquist (1918) berättar att ordet från början inte hade något att göra med de kristnas helvete. Det betyder egentligen blåkullen eller, då blå i äldre tider även kunde stå för svart och mörk, också svartkullen. Under 1600-talet var uttrycket, enligt Hellquist, ganska vanligt, t ex ”om tu tigh ått blåkulla ey packar” eller ”far till blåkulla”; far åt helvete. I Carl Michael Bellmans (1740—1795) Hvad behagas? förekommer ”Hvad i Blåkulla!” Också ”gå åt blåkulla”; gå på tok, analogt med ”gå åt helvete”.

Mest kända bland de platser som sätts i samband med Blåkulla är ön Blå Jungfrun i Kalmarsund och berget Blåkulla vid Marstrand. ”Många uppgav att stället kunde skifta: fan bestämde själv för varje gång var festen skulle äga rum. Mycket vanligt var att man inte alls kunde precisera platsen. Den tillhörde ju den mytiska geografin, inte den reella.” (Schön 2004).  Jan-Öjvind Swahn (1925—2016) beskriver i NE (del 3), utifrån materialet i häxprocesserna, Blåkulla som ”en märkvärdig blandning av å ena sidan positiva iakttagelser — god mat, nöjen, vackra kläder och älskog — och å den andra allsköns hädelser, motbjudande riter, äcklig föda, tortyr och helvetesplågor, samtidigt som Blåkulla beskrivs som en bisarr ’antivärld’, där man dansar och kopulerar med ryggarna mot varandra, föder barn samma dag som de avlats, läser ’Fader vår’ baklänges  och använder uppochnedvända kvinnor som ljusstakar (ett mycket vanligt motiv)”. Jämför häcklefjäll.

(sl) käka blålera; vara död och begraven.

(sl) runk, onani. Enligt slangopedia.se "oerhört populär fras bland raggare och legender i mellersta Sverige."

(sl) nedsättande om person med så mörk hudfärg att den skiftar i blått. Se även neger.

(sl) se blue ball.

(dial) "skällsord, stickord." (OFS) Amerikansk slang har blue talk om fult språk.

(sl) lätta på, tömma blåsan och pyssla om blåsan; pissa. Blåsa, här om urinblåsa, betyder egentligen bubbla, hålrum med hinna. Enligt NEO ”hist.: sedan 1538”. Det heter att någon har salongsblåsa eller festblåsa, kan sitta länge i ett sällskap utan att behöva urinera. Uttrycket är säkert från den tid då det var otänkbart att lämna ett finare sällskap för något så opassande som ett toalettbesök. ”Efter att ha tömt blåsan satte han sig åter till bords, och som han av naturen var flegmatiskt lagd, började han måltiden med några dussin skinkor, rökta oxtungor, inlagd fiskrom, korvar och andra dylika förlöpare till vinet.” (Rabelais 1945/1534)