(euf) fis, fjärt i  det går/blåser en vind. Eller en lätt travesti på en känd visa: ”Det går en vind under sängens täcke/ det doftar surt ur en gammal röv.” Riddle (1984) berättar om den store grekisten Dr Gilbert Murray som alltid översatte all slags vindblåsning med ”att snyta sig”. ”For promping [prompe; prutta] har vi vanlige evfemismer som å være ufin, slippe en vind eller slippe en liten.” (Tryti 1985)

(sl) om små och söta kvinnobröst eller lite större bröstvårtor. Även vindruva; full person.

(dial) Ordbok Öfver Helsing-Dialecten (1841) har "glugg varigernom spillning utkastas".  Vindöga är fönster eller rököppning i primitiv bostad.

(fno) hästpenis, task*. (Palm 2004)

(sym) kvinnans könsorgan. ”Jag är svart och skön, ni Jerusalems döttrar, svart som Kedars tält, som Shalmas hyddor. Bry er inte om att jag är svart, att solen har bränt mig. Min mors söner grälade på mig, de satte mig att vakta vingårdarna. Min egen vingård vaktade jag inte.” (Höga Visan kap 1, Bibel 2000) Se även gård.

(sl) slå en vinkel; pissa. Se också parabel.

(nyo)  ”att bli kåt av att dricka alkohol”. (SAO 2013)

(sym) fitta. ”Om du också inte hittar några halvklot* upptill, så kommer du i vart fall där nere att upptäcka en vintergata, som leder dig rätt in i himlen.” (Chorier 1967)

(smn) fitta.

(lat) ett finare sätt att i protokoll, bl a från häradsrätter i äldre tid, notera  att någon "inte var den förste som kränkt den äktenskapliga sängen", som Hassan Jansson, K/ Lindström, J (2018) uttrycker det.

(dial o so) slampa*. (Blekinge)

(sl) dö*. Se även kola (4).

(dial) nervös, orolig vimsig flicka eller kvinna. (OFVG)

(latin hjältinna, manhaftig jungfru) om kvinnor med normalt utvecklade könsorgan men med maskulin kroppsbyggnad och karaktär och med utpräglad motvilja mot vanligt könsumgänge. "Archiater (Kunglige livläkaren) Rudbeck (sonen), en gudfruktig och hederlig samt god man. I 3 : dje giftet tager sin husjungfru, en virago och hård människa."  (Linné [1700-t] 2022 s 141)  Se också fricatrix.

(hind) kraft, mannamod, manlighet och sädesvätska.

(lat) spö, käpp, penis. Enligt Adams (1982) tämligen vanligt i medeltidslatinet. Franskan har verge med samma betydelse. Den finlandssvenske  mångsysslaren, bl a var han astrolog, präst och psalmdiktare, Sigfrid Aronus Forsius (1560—1624) beskriver manslemmen på följande sätt: "Rören* eller Pipan*, som kallas Virga och Penis, är invärtes öppen såsom en pipa, tjänlig till att utföra säden och pisset, och haver i sig två ihålige store nerver andefulle, och många andre nerver och ådror och fyra senor, och sist en nerfaktig hinna, och huden överst. Röränden eller knoppen, kallas Glans, och han varder övertäckt med förhuden, som varder kallat Preaputium, och liknas Skriften vid Hedningarna." Enligt Jonathan Lindström (2021) "så syftar det där sista antagligen på hur Gud i  bibeln förklarar för Abraham att de som inte skär av sin förhud ska stötas ut från det gudomliga förbundet."

(sl) orörd fitta.  Engelska virgin; jungfru. Även latin virginal; jungfrulig och också om kvinnans blygd enligt Chorier (1967).

(latin virgo; jungfru och intactus; orörd) jungfru*. "Viktoria och hennes mor kom hem igen med beskedet att doktorn förklarat flickan vara virgo. Det uteslöt inte att närmanden kunde ha förekommit." (Lo-Johansson 1968) "Och nog lyfter man lite på ögonbrynen åt meddelandet i nionde besöket, att kyrkoherden i Stommeln var så kysk att han troddes ha dött som virgo, 'jungfru'. Var de inte alla det? (Blomkvist 2019 s 362) "Raro vaga virgo pudica est"; En vandrande jungfru är sällan dygdig. Dikt av skalden Lasse Lucidor död 1674)

(latin vir; man) maskulin, maskulinitet inte minst vad gäller den sexuella förmågan. Enligt SO är viril ”hist.: sedan 1861” och virilitet ”... sedan 1887”. I vissa synonymordböcker betyder virilitet även ’förmåga till samlag’. Sätts ofta i samband med muskler, stark hårväxt och könsorganets storlek.

”De bara lade sig på rygg och lät henne sätta sig på dem som på en häst som hon sporrade till de nödvändiga rörelserna genom sin tyngd och sitt galopperande över deras styva virilitet ...” (Nin 1990) Virilitas, virilia (lat) mandom, manliga könsdelar, vilka, enligt Adams (1982), är ”vanliga eufemismer för mansorganet” men ”eftersom de vanligen uppträder i sammanhang där det är fråga om kastrering är det tänkbart att orden också kan beteckna testiklarna”. ”Om han visste hur jag använder denna virilitet, som han för länge sedan har noterat i sin anteckningsbok att jag placerar till vänster ...” (Wittkop 2004) Jämför PTV. Kurlansky (2004) har med ett träsnitt från Paris från 1157, med titeln Kvinnor som saltar sina män, vilket visar hur man gör sin man mer viril. ”Vi saltar in dem både fram och bak, så blir deras styrka en given sak.”