(svr) tyskinspirerad svordom. Swein; svin och Steiger; klättrare.

(dial) manligt könsorgan. Även svejsar; något stort, stor penis. (ORB).

(da) ”i prostitutionspråk — massage med två kvinnor, där den ena masserar sitt eget könsorgan och den andra slickar kundens”. (Hertoft 1989)

(dial) liderlig levnad. (ORB)

1 manlig oskuld av sven; ung gosse, tjänare och -dom, fornsvenska domber; tillstånd, förhållande, som i t ex barndom, sjukdom.  NEO har ”hist.: sedan ca 1635”. Även i slangord som svendis, svenne, svennis, svenpan. "Det tog tid innan jag blev av med svenpan, på fyllan." (Kalmér 2024 s 155) Därav svensexa; uppsluppen fest för en man som skall gifta sig. Av sexa; lätt, festlig kvällsmåltid ofta med alkohol. Hist sedan 1832. Efter sex;  måltid efter kl 6 (18). ”Qvinnor och Männer/ Och jungfrur och Svänner,” (Bellman F E nr 17) ”Nu talar avund ur var trut—/ för när dygnet är till ända/ och bröllopsljusen brända/ så är det med din svendom slut!” (Moberg 1953) ”S är Svendom Sällan Sedd/ annat än på pilten Späd.” (Tankekorn) Jämför mödom; kvinnlig oskuld, jungfru och möhippa. 2 sven (smn) kuk.

(sl) sex mellan två manliga  homosexuella.

(da) Hertoft (1989) har ”i prostitutionsspråk — utlösning med handen” medan The Big Book of Filth (1999) menar att det rör sig om ”ömsesidig masturbering” (mutual masturbation) ett uttryck som enligt samma källa dök upp första gången på 1960-talet. ”Han tittade knappt ens på mig medan jag började ge honom svenskt med handen.” (Brask 2007)

(sl) sprut mellan kvinnobröst. Se även massage.

(smn) kuk. Ett vanligt namn för en vanlig sak.

(sym) beydelsen framgår av följande citat: ”Familjefäderna har i senaste numret av Slitz recenerat tjejernas hår därnere. [...] För er som inte vet vad ’Svenssonrufset’ är kan jag berätta att man behöver både lite sax och lite rakhyvel för att få till det.” (Skugge 2003)

(sl) se missionärsställningen.

(dial) svär, svärja. (ORB) Se även svära.

(lmo)”ejakulera på inköpt vara som man är missnöjd med.” (folkmun.se) Efter den tidigare programledaren Sverker Olofsson (f 1947) i programmet Plus i SVT.

1 fornsvenska svetter, isländska sveittr och norska sveitt. Gemensamt germanskt ord besläktat med bl a latin sudor; svett. I dialekt också blod av slakt. Så har t ex Västgöta-Bengtsson (1993) ”svetten; vanligtvis gresablo”. ”Hist.: sedan senare hälften av 1300-talet.” (SO) ”Vid slakt är i en del nord. dial. blod tabu och istället måste svett användas (blod ansågs för själens säte).” (Hellquist 1980)

Vad är och består svett av? Carl Curman har i sin bok Om bad och badning (Sthlm 1891) följande definition: ”En vattenafsöndring ur blodet, blandad med salter och vissa exkreter, kan afsöndras i oerhört vexlande mängd, uppgående till mer än ett kilogram på en timme, med i medeltal ungefär 1 K:o per dygn, vilken svettafsöndring antingen bildar en osynlig utdunstning, perspiration, eller samlar sig i ett flytande lager, transpiration, som sedan afdunstar från hudytan, evaporation och derigenom förmår åstadkomma en betydlig afkylning af kroppsmassa och blodmassa.”

Angående svettmängden presenterar Johan Törner i sin Samling af Widskeppelser (1946) en teori om detta: ”Så mycket man dricker långfredagen, så mycket skal man svetta det året.”  Ett säkrare mått på svettmängden för en normal individ är cirka tre liter per timme.  Svett nyttjades allmänt som ett medel att göra män och kvinnor förälskade i varandra. ”Man tog den första bullen som gräddats i en ugn vid bak och bar den under armen till dess den var genomdränkt av svett. Kunde man sedan få den flicka man önskade att äta av den bullen så blev hon tokig i en." Från Malung. (Tillhagen 1962)

Bullen kunde ersättas bl a med ett helt eller delat äpple. Men det kunde också räcka med att lukta på en svettindränkt näsduk för att tycke skulle uppstå. Ovidius (1925) talar om ”getternas far och gemål”; den stygga svettlukten i armhålorna”. ”Ej ur din mun en besvärlig odör med din anda du spride; getternas far och gemål lämne vår näsa i fred.” Finlandsvenskan har ha (få) varmt; svettas. 2 (sl) svett, svettning, det förra i uttryck som blanda svett, det senare raggarjargong och båda  står för svettdrypande knull. 3 svett, könssvett; sperma. ”Till slut, gick det under övriga omfamningar för dem och de blandade sin könssvett.” (Apollinaire 1993) 4 svettig; sexig.

(euf) tillsammans med skrakboet* och surslasken,* enligt Anderz Harning (DN 21/11-1985), nedsättande fittord, som han jämför med det, enligt honom, nedsättande kukordet snopp. I artikeln Hemska ord i st f förfärliga ord, skriver Harning bl a: ”Men ’snoppen’ står på samma emotionella nivå som ’svettblemman’, ’skrakboet’ och ’surslasken’. Alla kvinnor jag känner blir oerhört förolämpade om någon skulle misstänka att de hade ett ’skrakbo’ eller en ’surslask’ mellan benen. Men självfallet använder jag uttrycken så fort någon börjar snacka snopp.”

(sl) "besvärlig; äv. attraktiv, sexig". (Dahlman 2012)

(sl) älskare, älskarinna.

(sym) kvinnligt könsorgan. Se även mussla.

(nyo) ”otvättat kvinnligt könsorgan”. (SAO 2013) Se även mutta.