se stygga.

(smn) fittan.

(dial) manligt könsorgan. (ORB)

germanskt ord, fornsvenska stynia, stönia, isländska stynja; stöna, stånka. 1 (sbst) sitta på stönan; sitta på avträdet, dasset. Med tonvikt på ljudåtergivningen. Besläktat med stånka. Nilsson (1937) har stöna; avträde, från K2 i Helsingborg. 2 (vb) knulla ljudligt. ”Hon stönar högre och högre. Jag hör henne viska herregud och hon skriker när hon kommer.” (Hagman 1991) "Jag börjar stöna av tillgjort välbehag, sådär nu har jag gjort det igen. Fejkat för att det ska ta slut." (Tikkanen 1975) "Så gav han äntlgen ifrån sig sitt höga avslutande stön, och sjönk sen ner på henne och andades häftigt." (Segerlund 2021 s 19)

(ljud) man som tänder sexuellt på att anonymt ringa upp kvinnor och trakassera dem med sexuella förslag och antydningar, samtidigt som han onanerar och stönar i luren. En form av telefonterror. Amerikansk slang har breather för samma fenomen.

(sl) kuk, stång. Fornsvenska stör; stör, stav. ”Ack käre fader, det känns som grenslade jag en kittlande gärdsgårdsstör.” (Häglund, Kärlek 8/1967)

(sl) starkt sexuellt upphetsad. Se även under kåt.

(sl) diarré*. Se även mage (4).

(sl) göra en stöt; tjuvknulla en kvinna, dvs mot hennes vilja. Även i stöten; i fin form bl a om den som är kåt. Se också mortel, mortelstöt.

(sl) 1 rörelse under knull. ”När vi har samlag ligger han ovanpå, och vi har kropparna i en lätt båge så att mitt clitorisområde ligger fritt och kan stimuleras av tryck från hans kropp när han stöter mot mig.” (Hite 1977) ”Sedan stöter han in i mig precis som i scenen på höstacken i filmen, gärna lite brutalt.” (Förbjudna drömmar 1993) ”På natten vaknade Kurt-Göran; han hörde pappan viska först i mörkret, lägga sig sedan på mamman, börja sakta stöta och andas allt häftigare, och till slut stöta så hårt att det lät som om blöta skinnhandskar slagits ihop.” (Pohjanen 1984) Jämför stötvis. 2 stöta på; flörta. 3 stöta upp; kräkas, spy.

1 (sl) bröst. ”Jäla, såna stötdämpare hon hadde.” (Mailer 1982/1948) 

(sym) kuk. Se även pinne.

(lmo) betala någon stötvis; med knull.

1 (euf) att ”vara på stövlarna” säger man än idag (1933) i göteborgstrakten om gravid kvinna. Detta enligt  man (f 1859). Också om berusad, men då får man väl anta att det rör båda könen. Ursprunget dunkelt. Uppgift från Byrman (1989). I Skåne däremot betyder vara på stövlarna; att vara berusad. 2 (euf) han dog med stövlarna på, under knull. Jämför mort douce, la. 3 (sl) att ha stövel; att ha stånd. Uppgift från författaren Dan Mellin (f 1945) som hört uttrycket i södra Stockholm under 1950- och 60-tal. 4 (sl) kondom. ”Jag går inte till sängs med stövlarna på.” Sagt av man som vägrar att ha kondom vid samlag. 5 (so) stövel = skitstövel*, enligt Ohlmarks (2004) och: ”E du så rädder å di, din stövel?” 6 fetischistobjekt. Jämför fetischism. ”Jag har levt genom stövlar. Stövlar och skor. Det är jättekul och tillfredsställande att gå i dem. När stövelskaftet kramar kring benet, sluter sig om benet, är det som att bli kramad av en kvinna man tycker om.” (Erik 46 i Bäsén 2006) 7 bildlikt. ”Om en bonde i Tyrolen ville att hans hustru skulle föda en pojke, drog han på sig sina stövlar, innan han gick till sängs med henne. Stövlarna var ju ett manligt plagg, och meningen var väl att detta skulle inspirera naturen att låta det liv, som samvaron med hustrun väckte, bli av manligt kön.” (Tilander 1989)

(sl) lukt av tåbira, fotsvett. Pommac en läskedryck.

(so) Nilsson (1937) har ”sköka, lättsinnigt fr.”, medan Gibson (1978) har subba; ”slinka och manlig prostituerad”. Belagt från 1700-talet. Ordet är bildat av dialektordet subba; sopa ihop, smutsa. I hotell —  och restaurangbranschen är subba en gammal benämning på servitris och idag har vi kaffesubba; om tågvärdinna. Uhrström (1911) har ” subba = vanl ’uppasserska’; även synonymt om ’kvinns’ i allm. I uppländska dialekter betyder subba ’slamsig kvinna’.” I en omröstning i tv-programmet Värsta språket (21/11-2002) om svenskans fulaste ord kom subba på andra plats. Fulast var vårtgård*. Jämför subba (vb); söla, smutsa, plaska.  

(sl) lösaktig. Se även subba.

(lmo) lindrig svordom.

(latin sublimo; upphöja) en sorts förädling som uppnås genom att sexualdriften förträngs och ersätts med mer högtstående och socialt accepterade aktiviteter som t ex religion och konst.