ställe
(euf) 1 könsorgan. ”Emellertid rannsakade jag noga igenom stället, alla vinklar och vrår, och hon lät det passera men bad mig denna gången snart gå, emedan pigan väntades hem för att laga middagen.” (Hallenstierna 1972/1700-t) En kall kvinna har, enligt Linné (1979/1700-t), bl a ”stora slanka pattar” och dåligt med hårbeklädnad på sina ”wissa ställen”. Jämför egenskaperna hos en ”het kvinna” under vätska. ”Han lade sin hand över hennes hemliga ställen, i en sorts intim hälsning.” (Lawrence 1928)
”Men så många som 28 % vill bli kyssta på ett barnförbjudet ställe, eller som amerikanarna uttrycker det, på ett x-märkt ställe på kroppen.” (YA 27/12-2003 om bokförlaget Harlequins undersökning var bästa kyssen placeras.) 2 klitoris. ”... och hans fingrar smekte mig åter på det rätta, ljuvliga stället och jag kunde inte längre ligga stilla utan höjde och sänkte skrevet och vred mig och slängde och kastade.” (Ardelius, Kärlek 2 1965) 3 ett visst ställe; avträde, dass. ”Just vid det klockslaget begav sig min far med vanlig regelbundenhet till ett ställe som då för tiden och i landsortsstäder var beläget på bakgården.” (Bergman 1922) ”—Skulle människan, sade hon, vakna, har jag varit på ett visst ställe.” (Hallenstierna 1972/ 1700-t)
Norskan har et vist sted samt det sted (der) selv Kongen går alene. ”En kväll måste han lämna säterstugan för att uppsöka det lilla ställe till vilket till och med kungen går till fots. Han tog på sig anorak och skidmössa, det var en promenad på två minuter, det var mörkt och kallt, och själva stället var det mest blåsande exemplar av arten ’Villa Korsdrag’ som någon fjällbonde någonsin hade satt ihop av gamla plankor.” (Mykle 1995/1957) Se även städ.
(euf) 1 i Valbo i Gästrikland säger man om gravid att ”hon ä i den ställningen”. Enligt kvinna (f 1941) används uttrycket mest av äldre. (Byrman 1989) 2 kuk. 3 stånd. ”En kort vapenvila, men först sedan han triumferande bevisat för mig att han gav sig i upprätt ställning.” (Cleland 1965/1749) 4 olika knullställningar som rid- och missionärsställningen.*
(euf) penis. En U-formad stålstav som avger en viss ton när skänklarna sätts i svängning. ”Det blev naturligtvis för mycket för kantorn. Snabbare än någon levande hunnit ta en ton fick han fram stämgaffeln han hade innanför gylfen, tog ett skutt upp på disken och rände in den till hårfästet i första stöten.” (Olofsson, Kärlek 13/1970)
(fsv) förstoppning*. (Söderwall 1897) Jämför stämma i stämma blod; stoppa blodflöde.
(sl) avlida, dö.
(euf) kuk. Stam på ört. Av tyska Stengel; liten stång. ”Framför allt när de supit sig fulla på värdshusen väcks hos vissa män ett pockande behov av att dra fram sitt ’don*’ ur byxorna för att inför närvarande kvinnor och män skryta med vilken väldig ’stängel’ de har.” (Duerr 1998)
Italienaren Pietro Bembo, som bl a verkade som kardinal och poet i 1500-talets Rom, hyllar i en av sina mest berömda dikter ”stängeln”. Efter att mycket målande ha beskrivit stängeln med föremål hämtade från djur- och växtriket, avslutas dikten: ”Ju bättre stängeln fyller den gripande hand/ och den kyssande mun, dess mer välkommen är den./ Vill du veta dess namn. De kallar den Sädesärla/ i det frispråkiga Rom. Och förlåt att jag säger det:/ Även om de lärde kallar den liten till omfång,/ reser den sig med våld hos mig, som är olärd./ Kan man med detta förnärma någon för mycket?” (Erotikens historia del 1/1963) "Kort och gott, för att visa sin styrka, bar pater Arlotto husföreståndarinnan, den goda själen, till sängen på sin vallmostängel...” (Aretino 2008) ”Hans styva stängel stod rak som ett ljus, och jag måste behärska mig för att inte gripa tag i den.” (Salten 2009)
(sl) ha mens, menstruation*.
(lmo) kondom.
(dial o åld) enligt Rietz (1867) ’penis equi’; hästpenis.
(sym) fitta. Trädlöst, gräsbevuxet område.
(sl) sperma*. Sperman påminner om stärkelse.
(dial) stjärt*. (OFVG) ”Af stryben [strupen] de gjorde nyftering,/ som femton alnar hjölt (höll) ikring/ af stärten de gjorde en solafjär./ Som ungmöer bruga i sommarvär.” (Byrman/ Olofsson 2011) Lundbladh (2012) har stärt, start; stjärt, handtag, skaft.
(smn) fittan.
(åld) klitoris. Ordet finns med, utan närmare förklaring, i Robergs Lijkrevningstavlor (1718), vår första lärobok i anatomi.
kondom av kraftigt material som ger stöd för otillräckligt styv penis. Se även kondom.
se stygga.
(smn) fittan.
(dial) manligt könsorgan. (ORB)
germanskt ord, fornsvenska stynia, stönia, isländska stynja; stöna, stånka. 1 (sbst) sitta på stönan; sitta på avträdet, dasset. Med tonvikt på ljudåtergivningen. Besläktat med stånka. Nilsson (1937) har stöna; avträde, från K2 i Helsingborg. 2 (vb) knulla ljudligt. ”Hon stönar högre och högre. Jag hör henne viska herregud och hon skriker när hon kommer.” (Hagman 1991) "Jag börjar stöna av tillgjort välbehag, sådär nu har jag gjort det igen. Fejkat för att det ska ta slut." (Tikkanen 1975) "Så gav han äntlgen ifrån sig sitt höga avslutande stön, och sjönk sen ner på henne och andades häftigt." (Segerlund 2021 s 19)
(ljud) man som tänder sexuellt på att anonymt ringa upp kvinnor och trakassera dem med sexuella förslag och antydningar, samtidigt som han onanerar och stönar i luren. En form av telefonterror. Amerikansk slang har breather för samma fenomen.