små, smått
(euf) 1 här om barn. Byrman (1989) har med en rad uttryck där små, smått ingår. Kvinnan ”väntar/ska ha, få smått”. Vidare ”lagar hon till, rustar till smått”. ”Hon är med smått”, ”ska komma med smått” eller så "ska det bli smått”. I några fall som ”de väntar smått” och ”de väntar sig små”, är båda könen inblandade. Jämför barn, liten, unge och vänta. 2 små, småsaker (smn o euf) små bröst. ”Jag kysste henne och frågade henne hur de små befunno sig i dag, i det att jag nu utan hinder emparerade [fra s’emparer; bemäktiga sig] mig av dem.” (Hallenstierna 1972/1700-t)
(fisv) trosor, underbyxor. Se vidare intima plagg.
(euf) barn. Ordet småfolk ingår i en rad dialekter. Byrman (1989) har ”de/hon väntar småfolk” använt huvudsakligen i Norrland. I Halland och Småland säger man ”hon ska ha småfolk”, i Dalarna ”väntar de/håller på och väntar småfolk” och i Halland ”ser det ut att bli småfolk”, eller ”så rustar kvinnan till småfolk”. Se även vänta och rusta.
(euf) barn som i ”det kommer småfrämmat”, som det heter i V Ryd (Ögl) när en kvinna är gravid. Se även främmande. Uppgift från Byrman (1989).
(sl) mycket unga sexuellt åtråvärda flickor. ”... han fick bara pippa gamla horor som hörde till de kulturella kretsarna; smågodiset ville uppenbarligen ha sångare istället.” (Houellebecq 2000) Jämför plockgodis.
(dial) smågnägga. Om stoet smågnäggade var hon parningsberedd och stod kvar när hingsten ville krypa* på. Uppgift från OFVG. Se även humra.
(dial) avbrutet samlag. Det förra meddelat av Schön (1996) som hört det söderut i landet. Se även ryska och finska rycket.
(sl) lösaktig kvinna.
(dial) smådjävlar som har ansetts dansa runt den person som frammanat dem. (OFVG) Se också perkele.
(sl) små kvinnobröst. Se även planka.
(sl) småpyssla, ta det lugnt. "Han smårunkade sig genom dagen!"
se under små (2).
(dial) småfjärta. (OFVG) Se fjärt, fjärta.
(sl) lösaktig flicka. Se även skubb.
se små.
(euf) ”hon rustar till småttingar”; hon ska ha barn. (Byrman 1989) Jämför rusta.
(euf) när en kvinna är på väg att få barn sägs det i Småland att ”hon är på småvägar”. (Byrman 1989) Se även väg.
(åld) hädelse, grovt smäda, enligt Swedberg (1720-t).
(åld) skamliga, nesliga ord. "Talar han annars smäligh ord, som ey gå å heder eller äro, Böte fyratighi Marker: eller liggie i Konungs Häktil som en Månadh och äti Watn och Brödh." (Karlsson A & A 2017 s 113)
1 (dial) i Småland om skrällande fjärt. Uppgift från Rietz (1867). Det berättas också att det vid julens ljusstöp i det gamla Västergötland gällde att hålla tätt och inte smälla av, för då kom de tända ljusen att spraka och smattra i samma tonläge. 2 (sl) smäll, smällen i vara på smällen eller smälla upp någon. Vara på smällen är ett av våra mest använda slanguttryck för ”att vara gravid”. Den som är extra tjock om magen under havandeskapet sägs vara ”jätte-på-smällen”.
Smäll- används ofta i förstärkande syfte t ex i smällfet; enormt fet. SAOB har ”smälla: med en smäll brista, explodera i vara på smällen, göra någon på smällen (försätta någon i explosionstillstånd)”. På smällen är enligt SO ”hist:. sedan 1592”. Byrman (1989) har med en rad uttryck där smäll, smällen ingår. Vanligast förekommande är ”hon är på smällen”, som kommenteras så här av en kvinna och en man båda födda 1940: ”lågspråk, mansspråk, vulgärt, används dock någon gång av kvinnor, mer slarvigt”. Vanligt är också ”han har gjort henne på smällen från Kyrkhult i Blekinge: ”slangord som kommit in i dialekten på 1940-talet, om ogifta”. Mindre vanligt är det skämtsamma ”hon är högt på smällen” belag från Hardeberga (Sk). Se också jättepåsmällen.