1 (dial) pik, gliring. (OFVG) 2 (sl) fult ord, ett ord som det stinker om. 

(sl) om homosexuell man som håller till i skitan*.

(lmo) nedvärderande nonsensord för kuk, något som understryks av skit- och pruttinslagen. ”Det var jag som gav honom idén att sätta sin lusiga skitpruttimuta mellan benen på morsan.” (Salten 1983)

(sl) en rejäl hög med skit. Jämför ruka.

(dial) även sketränna. Enligt  jämtlänning (f 1929) ”rännskita i Jämtland”. Han säger sig ”ha uppfattat det som att den lösa skiten rinner av, inte som att man får ränna på skithuset”. Jämför ränn, ränna.

(sl) när någon tar en selfie medan hen sitter och skiter.

(sl) struntprat. Se även bullshit.

(sk) soptipp. ”När jag bodde i Lund åren kring 1970, uttalade traktens folk benämningen på den gamla sophögen, som numera så fint kallas ’Sankt Hans backar’, som ’skitspiss’ (alltså skitspets), dvs med kort i.” (Roger Hansson,  Järfälla)

(sym) rumpa, anus. ”Ja kom int ur greppet å blev int nämnvärt förvånad när den stötte snuten me en stygg svordom körde in batongen i min skitstrut.” (Teratologen 1998) Jämför strut.

(so) ”Hist.: sedan 1884”. (SO) Se vidare skit (1).

(sk) skitigt, skitiga. Därav skitta-sissa; (kvinnlig) lortgris och skitthung allmänt om skitig, smutsig person.

(sk) djävulen, fan. Enligt Ohlmarks (2004) ”mest i uttrycket: Pass di, så du inte kommer på Skittepärs rulla (på fans lista, blir efter, mister alla chanser, kommer på överblivna kartan).”

(dial) "nödig till avföring". (ORB)

(dial o so) kvinna som är smutsig av sig. (OFVG)

(sl) person som förtär skit. Se även koprofag, koprofagi.

(åld) förklaras med membrum (lem) meretricis (sköko) hos Swedberg (1720-t) och med följande bibelcitat: ”Weten I icke, att edra kroppar äro Kristi lemmar? Skall jag nu taga Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Bort det! (1 Kor 6:15, Bib 1703)

(åld) syndigt leverne. Swedberg (1720-t) har med ordet och även skiörachtigt och skiörachtighet.  ”... och att, wid min återkomst, min Gud förödmjukar mig med afseende på eder och jag måste sörja öfwer många, som förut hafwa syndat och icke bättrat sig, för den orenhet och skörlefnad och liderlighet, som de hafwa bedrifwit.” (Bib 1703, 2 Kor 12:21) Se också skörlevnad.

(dial) hos Ihre (1766) i Jämtland för durchlopp; diarré*. Jämför skjötu.

(dial) skithuset, avträdet*. (ORB)