(sl) fotsvett. Jämför skänkel och vin.

 (sl) även sjeppa.  Spy. Kanske från skäppa, en sorts rymdmått och uttrycket ha skäppan full: ha övernog att göra.

(dial) kastrera*. (OFVG) Jämför skuren.

(dial) blotta sig. Även skaalm; ligga naken, skælme, blotta sig och skaalm; gå omkring naken, sitta brett med benen. Uppgift från ORB.

fornsvenska skøkia, isländska skøkja och norska skjøkja. ”Hist.: sedan mitten av 1300-talet.” (BjärköaRätten Helsinge-Lagen) (SO) Ursprunget är omstritt. Wessén (1982) menar att ordet möjligen kan härledas från lågtyska schöke; sköka, hora. Ernby (2008) har ”omdiskuterat ursprung men ev. av medellågtyska schoke; vagina”. Hellquist (1980) ser bl a ett tänkbart släktskap med lågtyska schaken; ”röva (i sht kvinna) och scheken; lägra (en kvinna)”. SAOB har skeka; slinka, slyna, sköka.

Sköka är ett vanligt ord, t ex i bibelsammanhang. Välkänd är den babyloniska skökan, ”det stora Babylon, moder till alla skökor och skändligheter på jorden” som staden beskrivs i Uppenbarelseboken: "I handen hade hon en guldbägare, som var full av skändligheter och smutsen av hennes otukt. Och på hennes panna var ett namn skrivet, en hemlighet: det stora Babylon, moder till alla skökor och skändligheter på jorden." (17: 4-5)  Skökan är här en symbol för den hedniska världsmakten, främst då det romerska världsväldet. Esaias Tegnér (1847) använder sig av uttrycket I ett brev  till B von Beskow (mars 1841): "Jag har icke varit så overksam som mina vänner förebrått mig, ehuru jag visserligen är indolent och föraktar den Babyloniska Skökan som är och kallas publik."  Publik = allmän.

Swedberg (1720-t) listar en lång rad skiökoord, skiöka, skiökobarn, skiökohierta, skiökoklädnad, skiökolem, skiökilön och skiökiowisa. Följande bibelcitat är alla hämtade ur 1703 års bibel. ”De tänka intet der till, att de måtte wända sig till sin Gud: ty de hafwa ett sköko hjerta ...” (Hos 5:4) Bib 2000 talar om ”horisk anda”. ”Och si, der mötte honom en qwinna i skökoklädnad ...” (Ord 7:10) ”Weten I icke, att edra kroppar äro Kristi lemmar? Skall jag nu taga Kristi lermmar och göra dem till en skökas lemmar? Bort det! " (1 Kor 6:15) ”På den tiden skall Tyrus förgäten warda i sjutio år, så länge en Konung lefwa må, men efter sjutio år skall man sjunga en skökowiso om Tyro:” (Jes 23:15)

Enligt min enkät kring de ’fula’ orden (Oordboken 1989) verkar speciellt äldre förknippa sköka just med bibeln och kanske anser de därför ordet mindre vulgärt och stötande än t ex hora och luder. De yngre tillfrågade säger sig däremot ”inte veta någon som använder ordet”. (Ann-Eva 16)

I Apokryferna ur Gamla Testamentet (1975) heter det bl a i Syrak 19: 2—3: ”Vin och kvinnor leda förståndiga män på avvägar, och den som håller sig till skökor, han är besinningslös mer än dessa. Han skall bliva ett byte för förruttnelse och maskar, ja, en besinningslös människa skall ryckas bort.”

När Fritz Schultze yttrar sig i boken Om sexuell sedlighet (1897) kan det låta så här: ”Mina Herrar! Veten I hvad en sköka är? En sköka är en spottlåda för alla!” Medan Karl Fries i De unga männen och sedligheten (1902) antar att ”det är väl knappt någon ung man, som går fullt nykter, åtminstone första gången, till ett skökohus”. ”Följden blev att jag fick namn om mig att vara en sköka utan att smaka en skökas fröjder.” (Defoe 1944/1720)

(åld) sköka. Med hos Swedberg (1720-t).

(åld) prostitution. Skap står här för ”det att vara vad förleden betecknar”. ”Utbytet av sexuella tjänster mot betalning har haft många benämningar genom historien. ’Prostitution’, ’skörlevnad’, ’hor’, ’otukt’, ’skökoskap’, ’sexslaveri’ och ’sexarbete’ är några exempel.” (Skaldeman 2008) Se vidare under sköka.

(åld so) horunge*. (1500-t)  Se även horeson.

(sym) kvinnans könsorgan. ”När han närmade sig gränsen där skärmytslingen skulle äga rum, grep damen tag i lansen*, som stod rakt upp som ett kohorn, och när hon fann den hård och kraftfull, utbrast hon att hennes sköld inte var stark nog att ta emot angreppet från ett så mäktigt vapen*.” (Duerr 1998)

 Kahn (1944) har ”apparat för spolning av slidan”, som ”består av tre delar: en behållare som kan hängas upp, en nedåtledande gummislang och ett munstycke som införes i kroppsöppningen”. Används även till lavemang'. Ordet ”hist.: sedan 1787”. (SO)

se spolning.

(smn) fittan.

 (sl) bög, homosexuell.

(sl) könshår. Hår, kalufs. Jämför sjero, sjöro (rom); huvud. "Du har kladdat ner allting, ditt förbannade as!  Titta, i sköret på mig!" (Roth 1969)

(sym) sperma, ”Ett spermverkeri! ekade Klittys förtjusta röst [...] och hon såg hur nunnorna, fångade varenda droppe av de vita spruten, närmade sig henne och föll på knä med framsträckta händer: kupade och fyllda. De erbjöd henne skörden.” (Wahl 2006)

(sym) en gammal symbol för att beröva kvinnan mödomen*. Egentligen skära eller plocka av och bärga in mogen säd eller andra odlade nyttoväxter. "Här stod jag, en ung man av full kraft och liv, en vacker skådespelerskas gynnade älskare och just i begrepp att få skörda det fulla förverkligandet av mina hetaste önskningar." (Boswell 1951)

(åld) otukt ofta i prostitutionssammanhang. Fornsvenska skörlifnader till skör i en äldre betydelse otukt. Enligt SO ”hist.: sedan 1385 (Klosterläsning)”. ”Till Stockholm kom Anna Johansdotter 1897. [...] Hon innehade ett flertal tjänster, men efter en anställning på källaren Hamburger börs, meddelar biografin, började hon försörja sig på skörlevnad på heltid.” (Lennartsson 2001) ”Han påstår (Destiny of a Revolution, London, 1937), att polisen då och då särskilt före kongresser rensar gatorna och hotellen från skörlevande kvinnor, vilka efter ett summariskt förfarande dömas till deportation.” (Eriksson 1939) "Varför Lena Cajsa lät sig 'bruka till skörlevnad' utan ersättning förbryllade herrarna i rätten." (Lennartsson 2019 s 54)  Se även prostitution.

1 (euf) i Skinnskatteberg i Västmanland heter det om gravid kvinna att ”hon skulle till att sköta (få barn)”. Uppgift från Byrman (1989). Jämför sköta ihjäl; sköta någon som ligger för döden. Ett uttryck som min jämtländske sagesman (f 1929) har från sin far, född 1892, som hörde det i sin barndom. 2 (dial) betäcka (om tjur). (OFVG) 3 (euf) sköta, sköta magen (euf) om avföring.

livmoder, underliv, famn. Troligen av fornsvenska  skøt; flik, veck, och besläktat med skjuta och engelskans sheet; lakan. Något som skjuter fram. ”Hist.: sedan 1300-talet (Gotlands-Lagen).” (SO)  Enligt Stolpe (1984) är den egentliga betydelsen flik, ofta skinnflik, även hörn. Och han fortsätter: ”Här har vi alltså grunden till den första, anatomiska användningen av ordet, kvinnosköte, och därav, mer speciellt, moderssköte.”

Sköte kan således betyda både kvinnans yttre könsdelar och hennes inre alstringsorgan, de som frambringar ett nytt människoliv. ”Herr Ballder lade sigh i Stoltz Ingeborgs skiött/ vti löndom/ Lopp honom på en Sömbn så söth.” (Ballad hos Kværndrup/Olofsson 2013) ”Att hon var den skötsamma sköterskan som skönt skött sitt sköte.” (Eckerbom, Kärlek 11/1969) ”Ditt sköte är en näckros med stjälk i djupet, dina lår är två hermeliner som hittat en mullvad i snön.” (Lundkvist 1958) ”Emma: Vi sa alltid skötet hemma när jag var liten. Därför känns det som ett normalt ord. Men när jag har berättat det har mina kompisar skrattat och sagt att det låter gammaldags. (Höjer/Kvarnström 2004) ”Hon önskar sitt blöta sköte en vän att leka med.” (Amanda Ooms: Kåt i Subaltern 3/2006). Byrman (1989) har  ”hennes sköte är välsignat”; ålderdomligt för att en kvinna är med barn.