runk, runka

(sl) onani, onanera. Skaka, röra fram och tillbaka, t ex runka på huvudet eller runka på en tand. I den senare betydelsen är ordet från fornsvensk tid. I betydelsen onani, onanera ”hist.: sedan 1814.” (NEO). Fornsvenska runka; svaja besläktat med svensk dialekt rinka; vaja av och an. ”Frun runkade på huvudet och talade om den tokiga Laurin och lät mig fuska igenom alla hennes saker.” (Hallenstierna 1972/1700-t)

I Gustav Frödings (1860—1911) dikt ”Jonte och Brunte” heter det ”När vägen är krokig/ vem raggen kan hjälpa,/ att litet det sölas?/ Och Jonte han runkade/ sävligt på nacken,/ och Brunte han lunkade/ sävligt i backen./ ’Och jämt få vi ovett/ för mödan’ sa Jonte,/ ’skall det vara tacken’?” (Uppgift från Rolf Liljhammar i Arboga som hittat dikten i Folkskolans läsebok för femte klassen, Norstedts 1940.)

Olle Waller (2002) minns att ordet ofta användes i icke-sexuell mening så sent som i början av 1960-talet. I Per Anders Fogelströms bok Mina drömmars stad (1960) livnärde sig huvudpersonen Henning som sumprunkare [äldre yrkesbeteckning för en person som syresätter fisksumpar genom att skaka dem så att vattnet i dem byts ut] ett ord som, enligt Marcus Priftis i Techna (6/2002), ”idag mest låter som en taskig filmtextöversättning av engelskans motherfucker”.

Vissa menar att ordet kan härledas till ranka; gunga i sjögång eller rugga; gunga, vagga. Hellqvist (1980) anser att det kan röra sig om en nasalerad form av rucka; flytta på något så tungt att det måste vaggas och gungas fram. ”Nittiårs gubbar till horahuset lunkar/ har dom inga pengar står dom utanför och runkar.” (Jacobsson 1977) ”Du är kvinna och användbar för att runka av med, runka av i eller runka av på.” (Kielos 2008)  Anderberg (1971) gör skön konst av runkandet i Skaparens runkarvisa som börjar: ”När Gammalfar runkar då är det hårda tag. Kuken är inte större än ett plommonkart i en äggkopp av rynkigt skinn. Men jävlar vad den får tåla.” Och några verser längre fram heter det: ”Men det är för jävligt att runka med slak kuk. ’O, lilla krympling med den blåa huvudskallen! Vem har förbjudit dig att växa?’ ”

I Radio Ellen (10/6-2002) intervjuades strippan Helena 21 år på en stockholmsk porrklubb och hon använde orden runkis och runkgubbe om kunderna. Äldre manlig uppgiftslämnare från Gävle kallar penisollonet för runkhuvudet och penis för runkstången. Ordet runkmusik används i media för intetsägande pausmusik. ”Om killar tränade mer på att använda kondom skulle det nog gå mycket bättre. Ett tips som jag alltid ger är att träna genom att lyxrunka, det vill säga onanera med kondom.” (Manne Forssberg i ”Problemen uppstår när kondomen ska på.” ( SvD 22 sep 2010) Norsk slang har runk(a), ronk(a). Se även runka bulle, runkbulle.