(sl) ofta blodblandad lätt rosa, skumartad substans som kan uppstå vid alltför hårdhänt analsex*. Se även skum.

(sl) ”hår runt anus” och ”1990-t”, enligt Thorén (1996). Se även skägg.

(sym) om den med en snygg, välformad och fast bakdel.

inställsam person. ”Hist:: sedan 1941”.(SO) 1 allmänt skällsord. 2 (sl) bög. 3 när man är så kåt att det känns som man hade smör i röven. 3 den blöta fläck som ibland blir resultatet vid fisande. 4 svett mellan skinkorna.

(dial) fjäskare. (OFVG) Se även rövslickare.

(sl) känslan av att det blir glatt mellan skinkorna när man är skitnödig. Också allmänt om svett mellan rövhalvorna. Se även smör (3).

(euf) skämtsamt om den pinne eller liknande som på de gamla utedassens tid fanns instucken i väggen och användes för avskrapning efter förrättat tarv*. ”Likaså kan knappast ens den värsta nostalgiker längta tillbaka till det svenska avträdet med åtta hål och en gemensam rövspade.” (Artikeln WC, SvD Magasinet, 14/11-1999) Se även spade.

(sl o so) jobbig typ som ställer till det för sin omgivning. Se även spett.

(lmo) liftskötare. Se även tafsare.

(dial) ändtarm*. (OFVG)

(sl) bög, homosexuell. Se även under tomte.

från tyska Arschwischer. Lagerspetz (2006) berättar om Johan Temmsch, en då 23-årig civiltjänstgörare i en västtysk storstad, som på 1990-talet skrev en artikel om sina erfarenheter inom vården. I artikeln presenterar han sig som en Arschwischer dvs en som jobbar ”vid folks kroppshålor, helt i ändan. Där den enskilde upphör att existera, där han långsamt löser upp sig och blir en illaluktande hög av rynkat kött”.

(sk) förstoppning*. Se även täppa.

(sl) skidlärares benämning på nybörjare i slalombacken.

(fi) satan. Ett av finskans fem huvudsvärord. För övriga se helvetti.

(sym) mannens könsorgan som huggvapen. Danskan har få slebet sablen (få sabeln slipad) om att ha samlag. ”Törnrosa kommer att bli liggande i hundratals år och sova mickel, medan hon kliar sig i baken, på lur efter den saftiga prinsen med den stora sabeln.” (Brøgger 1974) "Stallmästare Munck lyfter bakifrån upp den ynkligt lille kungen på sitt erigerade organ. Det är ett väldigt organ, en köttsabel." (Brunner 2020 s 384)  Kungen ifråga är Gustav III 1746—1792.

(dial) mild svordom. (ORB) Jämför sabla.

(euf) även savla och sakel. Trolig sammansmältning av satans och djävla. Enligt NEO är sabla ”hist.: sedan 1889” och sablar  "sedan 1896”. Cederschiöld (1900) menar att ordet också kan ha uppstått av sakra, som i Tyskland och Tjeckien, troligen även i Danmark brukas eller brukats som svordom. Han nämner också ”det stundom hörda sakel som torde vara en sammansmältning av sa(tan) och (djä)kel”.

Cederschiöld tar också upp ”de va sablarna” och anmärker att ”i krigiska bedyranden förekommer ju också namn på vapen, t ex bomber å´granater!" OFVG har förutom sabla(r) även sablarna som lindrig svordom. ”Sablar och hjältemod” kraftuttryck, enligt Astrid Brismans slangordbok (1932) utgiven och kommenterad av Kotsinas (1994). ”Ty du är ta’ mej sablarna jordens stilfullaste kvinna, och vore jag inte löjtnant vid gardet skulle du dj — rr i min själ få bli min fru.” (Haraldsson 1918) ” Mor, mor, ja kan fem nya svärord — sabla, skitt å fiser, å så sylten (hungrig) å snöred (snorig).” (Ohlmarks 2004)

Ingemar Hedenius nämner i sin bok Varför blev jag den jag är (1992) ordet sabligt:  "En vintersöndag satt vi i Engelbrektskyrkan, och plötsligt dök det upp en iskall vindpust i vår bänk. Det var sabligt vad det drar här, viskade jag och använde den enda svordom vi hade hört vår far göra sig skyldig till." Det är också enda gången jag själv stött på ordet.

(sl) avlida, dö. Sacka; komma på efterkälken.