(sk) pisseskur; kortare regnskur och pisseskuravär; mer ihållande regnskurar.

(sl) även springpissare. Eget uttryck (16 maj 2019) för den som ofta behöver pissa. Kan bero på överaktiv blåsa och/eller att prostatan växer med åren och tränger ihop blåsan så att den rymmer allt mindre urin. Också viss medicinering verkar urindrivande.

(sk) pissnödig'. Se även pissträngd.

(sl) könshår*. Se även tuss.

(sk) fitta; hört från Åhus i Skåne, enligt uppgift från man i 20-årsåldern, som i sammanhanget också nämner pisselappar; blygdläppar också det ordet från Åhus.

(so) om kvinna. "Jag förstod att det jag blivit, det var inte ett litterärt stjärnskott. Jag hade blivit en pissfitta. Rakt av och rätt igenom." (Maria Maunsbach: Lucky Lada och jag. Natur&Kultur 2022)

(sl) se under fjong.

se pissaren.

(dial) pisspotta. ”I otaliga hem blev det uppståndelse med barngråt, stryk och arga mödrars ilska, då mamman fann sängen våt under ungen, trots alla hennes förmaningar till barnet att om natten använda den 'pisshånka' som stod framme vid spisen.” (Tilander 1989)

(sl) 1 fräck, usel. ”Låt oss bli pissiga, sa hon. Om ni ursäktar uttrycket, pojkar.” (de Ville 1968) 2  Öresunds Översättningsbyrå (danska-svenska.se) har chatt-språk för dålig. Se också pissigt.

(sl) dåligt, tråkigt, jobbigt.

(sl) toalett. Se vidare under potta.

(sl) fitta. Se även ruska.

(sl) toalett. Enligt G:son Berg (1900) skolslang från Uppsala, men ordet har säkert haft, och har, en vidare spridning än så. Suffixet -is är den vanligaste formen då ett ord förvandlas till slang, t ex vatten/vådis.

(lmo) negativt. Motsatsen till positivt.

(sl) kallas en barnslig och irriterande skitunge.

(lmo) biskop.

(dial) urinsamling vid gödselstad. (OFVG) Skånskan har pissekurra* för samma sak.

(dial) häst som får nervösa utbrott och därvid slår bakut och släpper urin. (OFVG)