1(so) lättsinnig flicka. Rietz (1867) har pisk; lösaktig qvinsperson och piska; lättsinnig flicka; flicka som mycket springer efter karlar; skällsord. SAOB har dialektalt lättsinnig flicka, men även som smeksam benämning på flicka. Ryskan har pichka (so); kvinnligt könsorgan. Jämför hor-piskor. 2 (sym) kuk. ”... jag och den andra kvinnan nafsar på varandras bröstvårtor för att han ska kunna komma snabbare, eftersom hans piska hör till de latare,...” (Hûlová 2015)

(sym) även kallat pisk och smisksex med sadistiska* och sadomasochistiska* inslag. Att piska någon till utlösning eller orgasm med hjälp av allt från en enkel ridpiska till mångsvansade tortyrinstrument. ”Ett tag pendlade han till Nynäshamn och hade tydligen rätt sjukt rajtantajtan med en dagisfröken, pisksex och grejer ...” (Skantze 2001) Se också flagellatio. ”Jag öppnade kappan och visade honom två piskor som satt fast i fodret. ’Så du hade med dig Övertalarna? Då hade du kul alltså’?” (Belle de Jour 2006)

(dial)  ”gå halfsjuk; säges mest om qvinnor, som äro sjukliga i följd af hafvandeskap”. (Rietz 1867) Även pisli, pislig (dial); halfsjuk, mager.

(dial) vid dåligt lynne p g a menstruation. (OFVG)

skällsord till allmänt nedgången och sunkig person.

(sl) ”urinförgiftning”, enligt Kotsinas (1996) med tidsangivelsen 1966. Även ”vara dum i huvudet”.

(so) stick (åt helvete), lägg av. 

1 ett fornsvenskt ord möjligen från fornfranska pissier och franska pisser eller vulgärlatinets pissiare; urinera. Jämför italienska pisciare, danska pisse, engelska piss och tyska pissen. Ordet är ljudhärmande som sissa* och kissa*. ”Hist.: sedan ca mitten av 1400-talet (Läke- och örteböcker).” (SO)

I våra äldsta ordböcker på svenska från 1630-talet finns ordet med. Hos Schroderus (1929/1630-t) finns piss, pissas och pissande samt kallpiss; urineringsbesvär. Likaså finns ordet upptaget i våra äldsta bibelöversättningar från 1541 och 1703. Carl-Göran Ekerwald talar i sin Motljus (1999) om det ställe i bibeln (1 Kon 14:10) där det beskrivs hur Gud för krig mot Jerobeam — ”jag vill skära bort från Jerobeams hus den som pissar mot väggen ... den uppå wäggena pissar...” Och, fortsätter Ekerwald: ”Gamla testamentet är direkt i sitt språkbruk, och den som fuskar och spär ut detta språk kan lika gärna hugga kniven i sin egen farmor.” Det finns de som tolkat versraden så att den som urinerar offentligt blir straffad. I själva verket är förklaringen den, enligt Ekerwald, ”att alla i Jerobeams här som var så unga att de kunde rikta pisstrålen mot väggen skulle dö — bara kvinnor och åldringar slapp”. De som var starka nog att få pisstrålen mot väggen utgjorde en fara och måste dö, medan de som var så svaga att strålen inte nådde fram var ofarliga och skonades. Somliga forskare menar att uttrycket är en omskrivning för "alla män", dvs personer av mankön. Under biblisk tid och ända fram till den victorianska tiden var det accepterat, ja i själva verket kotym, att män pissade offentligt. Alla män pissade mot väggar, träd eller vad som låg närmast till hands när behovet föll på.

Av detta pissa finns inget spår i senare bibelöversättningar. I Bibel 2000 heter det i stället: ”När Simri väl hade blivit kung och bestigit tronen dödade han hela Bashas ätt; inte ett enda manfolk lämnade han kvar, varken släktingar eller vänner.”

Även utanför bibeln används ordet under t ex sent 1600-tal, som i följande exempel som är hämtat ur SAOB (1954) och Härnösands Domkapitels protokoll (1690—1696): ”Han blef priveradt (utesluten ur kyrkogemenskapen) för att han pissade i kyrckian om Påskdag.”

Tegnér har i sin Ur språkens värld (del 2/1925) med ordspråket ”Svensk man pissar aldrig ensam”, som jämförs med holländskans ”een goed hollander pist noit alleen”. Så sent som på 1860-talet använder Rietz ordet någon enstaka gång för att förklara ”pissord” i sitt dialektlexikon (1867), och i Kakamoja (1872) finns ordet med, som i t ex följande poem, betitlat Varm hyllning: ”Må alla älskogsnarrar skära/ Sin skönas namn i trädens bark,/ Må alla sk-thus vittne bära/ Att deras kärlek varit stark,/ Men jag, förtjust uti min mö,/ Jag — pissar hennes namn i snö.”

Ungefär vid den tiden tycks ordet dock ha gjort sitt i anständiga sammanhang och förpassats till drängstugor och dassväggar. Däremot verkar ordet skit, att döma av sk-thus, ha fått fulhetsstämpel tidigare. Jämför under Inledningen. I vissa landsändar verkar dock pissa ha levt kvar som anständigt ord långt in i vår egen tid. Detta om man får tro min sagesman (f 1929), som kan berätta att ”bland bönder och småbrukare i min hemsocken Hammerdal i norra Jämtland brukades pissa åtminstone fram på 1950-talet allmänt. Min faster, f 1890, ogift, strängt religiös och mycket pryd, använde ordet utan synbar blygsel. [...] En av mina söndagsskollärare, bonddotter f. ca 1900, predikanthustru, brukade ordet lika ogenerat...”  En som dock inte brukar ordet lika ogenerat, eller är det möjligen hans förläggare, är Holm (1980) där det heter: ”P-a i byxorna är så gott som en kopp kaffe, det värmer så länge det rinner.”

Bourke (1968/1891) berättar om ett vulgärt talesätt som lyder: the more you cry the less you piss, ju mer man gråter desto mindre pissar man. Bourke menar att det kanske ligger något i talesättet, då det som går ut som gråt inte behöver ta andra vägar. Jämför även pissa baklänges; skita.

I hotell- och restaurangbranschen finns pissbussar; busslaster som enbart stannar till för att använda toaletterna och pissränna; om den vattenränna i köksgolvet där bl a potatisvattnet rinner ut. Pissränna används också i främst Göteborg om SJ:s X2 tågset som är långt och rostfritt. I förortsslang heter det jag pissar på dig;  jag skiter i dig! ”Jag pissar bort en spya från toalettstolen och står i en konstig ställning för att inte blöta ner min högra fot.” (Hagman 1991)  2 piss (sl) dåligt, tråkigt, jobbigt. ”Idag har allt varit piss. Pissigare kan det inte bli!” 3 Dahlman (2012) har "piss; urin; äv. regn eller nonsensprat". 4 (so)  piss off; stick iväg!.

 SO har ”ofrivilligt kissa i byxorna [vard]” och ”hist.: åtm. sedan mitten av 1970-talet”.

(sl) fittan.

(sl) det som pissar, pissgrunka;  kuk. Engelsk slang har pisser med samma betydelse. "Och så stack han pissaren in i hålet, som han hade borrat." (Folksagan i Sverige 3 s 585) Se även under grunka och hål.

(dial) urinstämma. (OFVG)

(dial) urinblåsa. (OFVG) Se även blåsa.

(sym) I Pissbomber och knullhets (Pittstim 2009) beskriver Axel Gordh Humlesjö hur en pissbombning går till: ”Dra ut förhuden framför ollonet. Håll för öppningen med fingrarna. Fyll kuken som en vattenballong med piss. Sikta sedan mot målet och släpp taget”. Se även bomb och bomba.

(åld) nattkärl*, potta*. Enligt SAOB (1954) hette det pissbäcken åren 1560—1739 och pissebäcken från 1538 till 1640. Se även bäcken.

se under bög.

(sl) 1 pissa. 2 kuk. 3 pisse i kisse*; knull, knulla.

(sk) en som har svårt att hålla tätt som ofta är pissig; nerpissad och skälls för pisseblaga. Uppgift från Ohlmarks (2004).

(dial) ”blemma på ögat”. (folkmun.se)