(åld) med hos Swedberg (1720-t) förklarat med matula; matella (lat); nattkärl*. "Har du blett sla'en för nået onödigt nu igen! En så'n där manick! Ska dä va nåen grannlåt!" gormade Lina "Di har en så'n hos Anders i Mohult, och di gagner'n te och sätta nattpottan uti!" (Sven och Lina ur Moberg 2023) Se potta.

(euf) i sin bok Könsfrågan (1909) menar doktor Henrik Berg att det ”stundom är nödvändigt att på små barn använda särskilda nattpåsar för att hindra dem att röra vid könsdelarna”. Se vidare onani.

(sl) ”kondom”, enligt Kotsinas (1996) med tidsangivelsen 1946. Se även rock.

se nattgubbe.

(sl) knull på dagen då man har annat jobb nattetid.

(dial) enligt Rietz (1867) om hora (Sdm). ”Du går som en nattskäva om nätterna å ligger inte der du ska ligga.” Rietz jämför med fornnordiska skæva; flyga, och fornsvenska nattskäfva; flädermus.

(sym) potta i form av en tron värdig de högsta dignitärer.  NEO har ”hist.: sedan 1615”. Swedberg (1720-t) har nattstol; sedes secreta (hemlig stol) och latrina (avträde). ”En venetiansk storman, ambassadör i Frankrike, fick en gång besök av en annan högt uppsatt person. Denne ombads vänta medan ambassadören knäppte upp sina snörband och satte sig tillrätta på nattstolen. Så installerad sände han efter sin gäst och mottog honom i audiens på pottan. Detta betraktades som en mycket stor ynnest.” (Harrington 1962/1596)

Från vårt eget land har vi vittnesbörd om hur den kungliga nåden kunde ta sig liknande uttryck: ”Sålunda berättar Elis Schröderheim 1792, att ’konungen från sin chaise percée familiérement (nattstol) deklamerade för mig det tal, som sedermera hölls från tronen’ (vid riksdagen i Gävle). Henrik Schück, som inte hade mycket till övers för Gustav III, kunde inte neka sig att publicera Schröderheims plumpa och vidriga satir över denna situation, ’Den kungliga produkten’, där själva förrättningen på nattstolen ingående skildras såsom en högviktig statshandling med vittgående konsekvenser för riksdag och centralförvaltning.” (Näsström 1962) Skriftställaren August Strindberg, känd för sin hatkärlek till hemlandet, kallade Sverige för nattstolslandet i ett brev, till konstnären Carl Larsson i juni 1884, återgivet  hos Meidal (2022 s 123):  "Jag har purgerat mig från Svenskt brännvin och Svensk punsch, och när jag en gång kommer att knäppa nya nötter med det kära nattstolslandet då får vi se vem som har bästa tänderna.   "Min hustru Anna Rella födde samma dagar, sittande på nattstolen, ett icke fullgånget foster." (Brunner 2020 s 412) Nattstool finns med i vår äldsta ordbok på svenska från 1630-talet. Se även stol.

(euf) ”bild(ligt) om person: nattsvärmare: särsk om kvinna, gatflicka”. (SAOB)

(so) allmänt lösaktig kvinna. Se även under aftonblad och kvällsupplaga.

(euf) prostituerad.

(euf) fira (äta) nattvard; ha samlag. ”Martinson och Jorinda hade lagt sig på golvet och firat nattvard.” (Pohjanen 1998) ”Efter den versen hörde han MeänJieesus viska i örat på bruden Jorinda att ’vill du äta nattvard med mig’?” (Pohjanen 2003)

starkt nattdoftande ört med erotiska undertoner. ”Få växter är så förknippade med erotik och frodig könsmagi” skriver Inger Ingmanson i en Understreckare (SVD 24 juni 2016). Ett exempel på detta finns hos Erik-Axel Karlfeldt (1864—1931) i hans dikt Nattyxne (1906) där han bl a skaldar: ”Över dig, yxne, älskogsört/ susade Veneris flyende skört.” Yxen här i betydelsen brunstig eller kärlekskrank. Dikten är, enligt Ingmanson, ”från början till slut erotiskt laddad med mångtusenårig symbolik i förening med en nordisk sommarnatt, parat med uråldrig och nästan brutal sexualsymbolik.”

Carl von Linné (1707—1778) kallar örten ”ålderdoms sängetröst eller hugnad” och menar att ”satyriumroten stärker mannens natur, komer honom till sin mandom. När en ung och begärlig och snåhl qwina får en gamall later och sener karl, skall hon praeparera dena rot, gifwa den honom in (thy dhe gamle ha icke nogon sådan qwickhet i sängen som unga); Sannerligen giör hon en halfdöd man qwik, och han skall wähl bli så whäl liden som ung, qwik och lustig karl och förskaffa sig en ålderdomströst eller ung son.”

Nattviolen har, precis som många andra marklevande orkidéer, två jordknölar, amrötter, som förknippas med testiklar. Själva ordet orkidé kommer just av grekiskans orchis; testikel. Den ena knölen stinn av årets safter ansågs sexuellt eggande, medan fjolårsknölen, skrumpen och förbrukad, hade motsatt effekt.  Ofta avsöndrade också knölarna slem som i folkfantasin kom att förknippas med sperma.

I dikten Nattyxne nämner Karlfeldt också andra älskogsdoftande örter som jungfrublomma, älskogsört, veneris blomma, satyrium och nosserot, där nosse är ett gammal nordiskt ord för testikel i likhet med knap i knapört. Se vidare under satyriasis och nosse.

Ett annat folkligt namn på nattyxne är ståndpes tjurpenis.  Se under pes. Nattyxne tolkas som tjur och Linné skriver i sin Flora Svecia att man i Dalsland gav nattviol till tjurar som var ovilliga till parning.

(euf) natura (lat); födelse, skapelse. 1 könsorgan. Enligt Adams (1982) var natura ”en vida spridd eufemism för både mannens och kvinnans könsorgan. Det var vare sig speciellt formellt eller oanständigt och i allmänhet accepterat i det bildade språket.” ”Även hennes stubb (underkjol) var uppmakad, så att vi med blottade naturer lågo mot varandra.” (Hallenstierna 1972/1700-t) ”Tror du inte att jag, som botat den där personens övernaturligt stora natur, skulle kunna läka ditt ben!” (Aretino 2008) 2 orgasm. En ung man frågar Fabricius-Møller (1950): ”När vi är tillsammans går naturen hastigt på min hustru, och sedan vill hon inte mer. Om råd anhålles?” 3 ejakulera i  det ålderdomliga utgjuta sin natur. 4 könsdrift. ”Weiniger, (Geschlecht und Charakter 1903), som var starkt erotisk, men levde fullkomligt återhållsamt, blev formligen utsliten i striden mot sin ’onda natur’ och denna var tydligen de ’brottsliga anlag’ han i hög grad tillskrev sig.” (Nyström 1921) ”Så länge drottningen levde, gav han henne nästan varje natt ett bevis på sin ömhet. När han av vissa skäl måste underlåta det, brukade han trötta ut sig på sina jakter så att naturens röst tystades.” (Casanova 1936/1700)

Motsatsen till denna överhettade natur i form av en förtärande könsdrift är då den kalla natur som går under beteckningen frigiditet*. 5 natura (sl); knull. Vanliga slanguttryck är in natura; betala någon i natura, och naturaförmån; ersättning på annat sätt än med pengar. Rietz (1867) har ”natura, naturas (dial); drifva älskog, vilja utöfva könsdriften”. 6 otukt mot naturen, brott mot naturen (åld); homosexualitet. ”I samtliga dessa regelsamlingar återkommer sodomi*, eller brott mot naturen som det ibland kallas, bland andra brott.” (Norrhem 2008)

(euf) könsorgan. Latin naturalia; naturliga ting eller förrättningar, könsorgan. Jämför latinets ”Naturalia non sunt turpia”; naturliga ting är inte skamliga. Ibland med tillägget ”modo occulte fiant”; om det bara sker i hemlighet. Det troliga är att det är greken Euripides (480—406 f Kr) som är pappa till uttrycket.  ”När garvaren en gång legat drucken på en bänk vidöppen, har Helena ’med honom lekt, begynnandes vid bröstet och sedan allt bättre nider, in till hans naturalia och hemligt ting, vilket hon under handhavandet fört i munnen och bitit, så att ärr därefter synes’.” (Jarrick/Söderberg 1998)

(euf) 1 ”Förrätta sina naturbehov.”  NEO har ”hist.: sedan 1820”. Se även behov. Det ordas om dessa naturliga behov på det mest onaturliga sätt. Björkman (1937) exemplifierar med ett citat ur Bergman (1926): ”Fagerlindarna åka med gamle Loewen till stationen. Han vill plötsligt stiga av, man tror att det är naturbehov och framropar: — Håll Johannes, kapten vill röra på sig ett tag.” Swift (1726) berättar om när Gulliver befinner sig i jättarnas land och behöver utträtta sina behov. Så här kan några väl valda avsnitt låta i svensk 1970-talsöversättning: ”Jag var i trängande behov av att utträtta ett och annat som ingen annan kunde göra i mitt ställe. [...] tillät mig inte min blygsel att uttrycka mig tydligare än genom att peka mot dörren och bocka mig flera gånger. Efter mycken svårighet förstod den goda kvinnan vad det var fråga om. [...] uträttade mina naturliga behov.” 2 sexuella behov.

(euf) här i betydelsen obotlig könsdrift. ”Den som vill och måste värja sig mot denna naturdrift, vad kan han väl göra, ty det är detsamma som att påstå att natur icke är natur, att eld icke bränner, att vatten icke väter eller att människan inte äter, dricker och sover?” Kahn (1944) citerar Luther. ”Man tänke sig en ung kraftfull präst, som redan förut var tillräckligt upphetsad till följd af den med våld undertryckta naturdriften, huru han sitter i biktstolen och vet, att han har där bredvid sig, skild från honom blott genom ett tunt galler, en vacker, yppig kvinna; han hör prasslandet af hennes sidenklädning, hennes hviskande stämma, han känner hennes varma andedräkt och förnimmer af hennes mun bekännelsen om osedliga förbindelser; måste icke denna man vara av stock och sten, om icke hans nerver, hans sinnlighet skulle häraf i högsta grad retas och uppeggas?” (Kress 1905) Se även könsdrift och sexualdrift.

(euf) här om könsdrift* som det uttrycks hos Kleveness Sexuell avhållsamhet i ungdomsåren (1901): ”De första, allvarliga stötarna af den inre naturelden.” Se även eld.

(euf) naken.

(euf) ägna sig åt könsdriften eller som Fabricius-Møller (1946) uttrycker det: ”Det råder inget tvivel om, att många unga män och flickor börjar allt för tidigt med att följa naturens bud, som det så vackert heter.”