(lmo) ordlek på hushållerska; anställd för att sköta hushållet men får också hålla med mus åt husets herre.

(dial) musahår; fitthår. "Och så tog han fram en näve musahår, som han hade klippt av käringen sin." (Folksagan i Sverige 3 636) "Har du självfall på ditt mushår? Men Madelaine var i badrummet och hörde henne inte. (Nina Yunkers: Mot nya djärva mål, Kärlek 7 1967) Se även under hår.

(euf) 1 pissa, om den ljuva musik som uppstår vid strålens strilande. Också musik i form av kammarmusik. Jämför kammare; dass, toalett. 2 en annan betydelse av ordet musicera tar Bengt Anderberg upp i sin Kiss me darling, ur Kain (1948) där han beskriver ett musikaliskt knull i det svaga ljuset från en sjungande och spelande radio. ”Men tjohej mitt in bland de underbara tankarna och sakta orden kommer en sjuhelvetes foxtrot, knullinetter, sexofoner och fittarrer, en ensam kliolin glider omkring som en galning och tar alla de andra instrumenten mellan benen, slagverket kåtar upp sina trummor och cymbaler [...] kort sagt, de där instrumenten har saker för sig som inte kunde stå i bibeln en gång. Och till råga på allt kommer nu en refrängsångerska fram, en sådan där med meterdjup altröst, hon sjunger direkt från underlivet och som om hon satt gränsle på en sammetsluden gorilla. Texten mumlar sitt Kiss me darling or I’m gonna kiss you [...] ett erotiskt chiffer vars innebörd inte kan tryckas ens i våra upplysta tider. Sångerskan trycker handen mot sitt bröst, handen flödar över av vitt hull och svart sammet.”

(sl) 1 kallas den fisare som är musikalisk nog att kunna trumpeta*. Bönor sätter som bekant fart på magen och de kallas därför skämtsamt för les musiciens; musikanterna på franska. 2 (lmo) mus-i-kant  om kort-korta klänningar och kjolar.

(smn) fitta. Se även mus och kutta.

(sl) kvinnlig homosexuell. Se även jägare.

(sym) (stå)kuk. ”Det verkar som om villebrådet inte hade något emot att råka ut för deras muskedunder, sa jag.” (Stiehler 1950) "Sven: Är du pappas tös? Då borde du vara van vid muskedundret även om det liknar en mörsare eller en haubits." (Edenborg 2019) Anm: muskedunder är ett kort handeldvapen med grov kaliber.

(sl) 1 kuk. Även muskelsticka, kärleksmuskel och älskogsmuskel. 2 fitta. ”Nikki svarar inte men ställer sig på alla fyra med den renrakade älskogsmusklen i vädret.” (Lektyr mars 1999)

(sl)  Bögjävlar (2007) har ”en internationell, homosexuell subkultur där muskler ersätter mer traditionellt glitter. I övrigt uppvisar den samma kännetecken som vanligt: vita märkeskalsonger, housemusik och droger”. Sällsynt fenomen i Sverige. Se även under pugga.

(sl) mensbinda. ”Det har väl gått sisådär 25 år sedan jag sist var på jakt efter några. Då hette de ’Anatomic’ eftersom de var kroppsformade med en flera centimeter tjock kudde i mitten och förpackade i jeansrumpapaket för att signalera att de inte syntes under den tidens tajta Gul & Blå-jeans. Det var inte helt övertygande, men ändå en otrolig förbättring jämfört med bindorna mammas generation använde. De var gigantiska i kräppapper och omslutna av ett nät med knutar i vardera ända som fästes i en gördel. Vilket i sin tur klart var att föredra framför att virka sina egna ’musmadrasser’ som tidigare generationers kvinnor hade gjort.” (Anna Laestadius Larsson, Iphone och bindor har flera likheter. SvD 11 juni 2010) I ett mejl (5 juli 2010) tillägger Anna: ”Enligt Beredskapsmuseets sajt var musamadrass det som hemvirkade bindor kallades för i Skåne. Så jag moderniserade det litet och kallade det musmadrass istället”.

(sl) 1 om den håriga fittan. 2 dambinda. Se även matta och ryamatta.

folkligt om barnmorskan*. Se även långfittefaster.

(sl) ljud från musen vid sex. Jämför prutt.

(sl) tampong*. Se även raket.

1 (sl) fitta. 2 muss (dial) kyss. Se även myssa.

(smn) könsorgan. Se även pigg.

(sl) uselt knull, en musliknande snabbis. ” ’Förlåt för att jag kom för tidigt’, säger jag och känner mej som ett mussepiggligg.” (Regnskogspatrullering ur Din Geografi 2006)

(sl) mens, menstruation*.

(sym) fitta. Latinets  musculus; egentligen liten råtta och diminutiv till mus, råtta.  ”... vulvan är ’oestetisk’ och frånstötande för att den är ’molluskartad’: den ser inte bara ut som en mussla, utan den känns också som en mussla som utsöndrar sekret vid beröring och smakar som en mussla eller snäcka. I ett otal förgångna och nuvarande samhällen har också de kvinnliga genitalierna jämförts med dessa blötdjur.” (Duerr 1996) Och från samma källa: ”Men musslan är inte bara fuktig och slipprig, utan den sluter sig snabbt vid beröring och håller fast den som tränger sig in.” ”Nu insåg jag vilken pärla jag hade i min mussla...” (Salten 2009) ”Älskogsmjöden rinner ur musslans suckande mungipor.” (Hästbacka: Till min älskade och hennes fitta. Subaltern 3/2006)

Symboliken framträder klart i följande båda citat: ”Sedan for han med fuktade fingertoppar över bröstet och magen ner mot musslan, som villigt öppnade sig en smula.” (Salten 1983) ”Paolo fastnade för mig redan första minuten och med italienarnas vanliga brist på takt satt han och betraktade mig ogenerat och oavbrutet medan han omsorgsfullt bräckte upp mussla efter mussla och sög i sig med stor vällust.” (Arenander, Kärlek 14/1970)

Denna symbolik drevs till sin spets av Carl von Linné (1707–1778). Felix Bryk (1951) menar att Linné ”inför en ny terminologi för musslans skal” där ”hans fixering vid vaginan närmast blir en tvångsföreställning”. Och, fortsätter Bryk: ”Bilden av det kvinnliga könsorganet behärskade till den grad erotikern Linné att han förleddes att ge en naturvidrig bild av musslan. [...] När det gällde mjukdelarna ställdes musslans morfologi på huvudet. Fram blev bak och uppe blev nere, på grund av hans fixering av den allestädes närvarande vulvan. Han urskiljer hos det närmast livlösa skalet en vulva med labia laevoria, nymphe, hymen, nates, anus, pubes. [...] Musslornas artnamn erhöll i linje med detta betraktelsesätt namn som scortum (hora), meretrix (glädjeflicka), deflorata, prostrata (prisgiven till otukt), dysera (olycklig kärlek), concha (kvinnliga lemmen)...”

 Linné ordnade växter efter naturen hos deras fortplantningsorgan och utrustade dem med ett spännande människoliknande kärleksliv. Vad gäller blommor och deras beteende så har Linné mängder av hänvisningar till ’promikuösa samlag’, ’ofruktsamma konkubiner’ och ’brudsängen’.