mög, mök
(dial) allmänt. 1 I Sydsverige även mög, mödj, möj; skit, gödsel och möga, möja; skita, gödsla. Samma stam som i mocka*. Också bildligt om skräp, smörja. Rietz (1867) har exemplet: ”Hästen har inte mökat sej ida”, han har inte gjort något krakmök. Det sistnämnda ordet förekommer både hos Thesleff (1912) och Bergman (1934) som förbrytarspråk. Thesleff har också mögabunke; klosettunna. OFVG har smuts, gödsel, dynga och följande sammansättningar: barnmök, fårmök, fämök, glyttmök, horsmök, hundmök, hönsmök, komök, kärnmök, loppmök, svinmök, torvmök och vättjemök. 2 lägga av en mök; fjärta.
Ordet mök är tydligen gångbart än idag. Enligt Ulla-Britt Kotsinas undersökning i Stockholmsskolor visste 87,3 % att mök betydde exkrement och fjärt. ”Mök nämns inte alls efter 1912. Det visar sig emellertid att de gamla betydelserna av orden lever kvar, om än i mycket liten utsträckning. För mök utgörs den största delen av svaren av ord som fjärt, prutt, avgaser osv, men i 23 av 610 rätta svar förekommer också skit.” (1991) ”Därefter ägnade du dig åt att ’kasta mökar’, det vill säga du släppte väder i den kupade handen och öppnade den under min eller Minis näsa.” (Drougge 2007) Jämför mökballong som enligt uppgiftslämnaren, signaturen G B i Malmö, var ”en skämtartikel som blåstes upp och oförmärkt lades där någon skulle sätta sig. Vid påsättningen uppstod ett om en brakskit påminnande läte”. Nils Haglund (f 1930) säger sig endast ha hört ordet möka i betydelsen släppa sig och att det hör till hans tidigaste ungdomsår i början och mitten av 1940-talet.
(sk) fjärta. Jfr mög, mök.
(sl) Thesleff (1912) har med ordet i betydelsen klosettunna. Se även mök, möka och klosett.
(sk) smutsig, ovårdad kvinna.
(sk) gödselkärra.
(so) uppgift från 24-årig man som berättar att ”under min lumpartid i Kristianstad några månader 1981—82 användes mögpackare som ett föraktfullt skällsord. I början höll folk inne med kunskapen om ordets betydelse (vad jag minns), men efterhand visste alla på plutonen att det betydde bög. Det anspelar på det homosexuella samlagets speciella karaktär. En kille från Åhus sa det särskilt ofta — han kan ha varit vår källa. Mög finns inte i ordboken, så det måste vara skånska — ordet betyder skit (en miljöförening i Landskrona delar varje år ut Mögborken till förtjänta företag eller kommunala organ; bork = rsv. burk)”. Jämför mök, möka.
(sk) smutsig, ovårdad person. ”En tupp är alltid ren och fin. Är den smutsig så är det illa ställt. En ’mögtocke’ är en som är ’redigt mögig å ente alls grann’.” (Ingar Wigårde, Dalby) Tocke; tupp. ”Ett favoritord är ’mögtocke’, det vill säga lortgris.” (Elisabeth Hemby, Svalöv) Se även tocke.
(sl) 1 (prata) skit. 2 prutt, fis.
(sl) oskuld, mödis. Möj (dial) som i vara möj enligt Rietz (1867) ”visa sig oskuldsfull, anständig och mild”.
(dial) hög av smuts. (OFVG) Se även bunke.
(dial) smutsfärdig kvinna. (OFVG)
(dial) smutsig av sig, osnygg. (OFVG)
(sk) smutsgris, lortgris. Se även hund.
(åld) ordet förklarat hos Swedberg (1720-t) med virginum (jungfru, mö) violatio (kränkning).
(åld) i början av 1600-talet kallades brottet sexuellt umgänge mellan ogifta för mökränkning. Endast mannen straffades. Men under århundradets gång blev brottsrubriceringen istället lönskaläge (se do) och både mannen och kvinnan straffades. Se vidare under mö och kränka.
(sk dial) smutsgris. Se också tocke.
se mollja.
(åld so) enligt Swedberg (1720-t) sparsam, gnidig, snål.
(sjö sl) avlida, dö.
(sl) orörd fitta. En trofé för någon att erövra. Se även pokal.