(sl) kasta omkull förberedelse till  kasta över och sammantaget ett mansdominerat ofta rått och känslolöst knull, ibland rena våldtäkten*. Även kasta runt; knulla.

(euf) kräkas, spy. Fornsvenska kasta up. ”Hist.: sedan mitten av 1400-talet (Läke- och örteböcker).” (SO) Substantiv uppkastning. ”Hist.: sedan början av 1500-talet.” (SO)  ”... och då han blixtsnabbt vände sig om riktade han i flygande fläng en stöt med värjspetsen i ett låtsat utfall mot Tripet, och medan denne skyddade sitt ansikte rispade han med en förnyad stöt upp magen på honom, skar av grovtarmen och klöv levern i två delar, vilket kom honom att falla till marken, och i det han föll kastade han upp mer än fyra kannor soppa, varibland själen också befann sig.” (Rabelais 1945/1534) ”Detta är ett sakrament, tänker jag och mitt bröst vill sprängas av den kärlek som hans uppkastning i min mun har skapat.” (Pohjanen 1992) ”Utan tvekan borrade han sig in i hennes fitta och stötte runt tills hon kräktes. De skrattade båda mellan uppstötningarna, kände sig nära varandra, och han hjälpte henne att hålla undan det stripiga håret när hon kastade upp.” (Otrohet i Närstrid Vanessa 2005) Se vidare under spy. Inom datavärlden står kasta upp för ”skicka upp SÅS eller andra filer till EMT:s modembok”. Se även under stöta.

(euf) även kasta sitt vatten, vattenkastning. Kasta vatten är en av de mest använda omskrivningarna för att pissa. Serenius (1757) översätter engelska to piss med   ”kasta sit watn”. Förr även kasta ifrån sig och giva ifrån sig, det senare mest om att skita. I medeltidens Paris var man skyldig ropa gare l’eau; se upp för vattnet, när man kastade ut det flytande eller fasta pottinnehållet genom fönstret och ner på gatan. Detta för att förbipasserande inte skulle få en obehaglig dusch.

Samtidigt rekommenderades i Sverige munduschar med urin bl a mot alkoholism: ”När en brännvinssupare kommit så långt i lasten att hans andedräkt fattar eld, hvarpå icke sällsamma exempel anföres, tillkallas en qvinna som ställer sig midt öfver uslingen och kastar sitt vatten uti den uppspärrade munnen hvarigenom branden släckes och lifvet för tillfället räddas.” Muntl. fr. Kumla Hållstuga i Östergötl. (Rääf 1946) ”Vi har aldrig sett en vattenklosett tidigare och systern har bett oss gå in där och kasta vatten. Brorsan ser sig omkring. Jag vet vad han tänker. Är det längs väggarna man kastar vattnet?” (Pohjanen 1992) Ur en uppsats om Stockholm citerar vi: ”Mitt i staden flyter den stolta Norrström, genom vilken Mälardrottningen kastar sitt vatten i Saltsjön.” (Holmkvist 1962)

Men Mälardrottningen kan i sin tur bli offer för vattenkastning. Under Vattenfestivalen i Sthlm, 1990—1999, årligen återkommande omfattande festligheter under tio dagar i augusti, orsakar bl a det omåttliga öldrickandet att det kastas vatten överallt på gator och i gränder, vilket får litteraturkritikern Mats Gellerfelt i SvD att träffande tala om ”Kasta Vattenfestivalen”. ”Tänka sig att han kan ligga bredvid den där masugnen som jag eldat upp åt honom, utan att göra annat än att kasta sitt vatten!” (Miller 1934) Se även vatten.

(sl) rumpa, ända. Hög överbyggnad i för eller akter på äldre fartyg. Se även akterkastell.

(skol sl) "avträde i Umeå". (Bergman 1934)

(dial) OFS har  dräktig* i sista stadiet. Jämför kasta.

upplevs i samband med föreställningar om förlust av könsorganet, dvs fruktan för impotens, att inte duga. Se vidare under kastrering.

(latin castro; snöpa, kastrera, som i sin tur lär komma från hebreiska och sanskrit ord med betydelsen eunuck och kniv.) En annan, mindre trolig, teori är att ordet kommer från latinets castor; bäver. Krossade bävertestiklar ansågs ge potens och styrka åt den som förtärde dem. Enligt grekisk-romersk folklore brukade en bäver försöka klara livhanken genom att bita av sina testiklar och slänga dem till jägaren. Vid nästa tillfälle då han jagades la han sig på rygg för att visa hur värdelös han var utan testiklar.  NEO har ”hist.: sedan 1716”. "De fick kännedom om ett land där en drottning regerade. Där fick man uniformer och titlar, men man måste kastrera sig, för drottningen tålde inget sånt." (Folksagan i Sverige 3 s 389) "Att skälla någon för att vara gällare,* eller kastrerare, var ett synnerligen grovt tillmäle. Kastreraren reste ofta runt i häradet och sågs mer eller mindre som en lösdrivare." (Karlsson A & A 2017 s 42)

Det rör sig om avlägsnandet av testiklar respektive äggstockar för att förhindra bildning av könshormoner. Kastrering användes tidigare som behandling av våldsamma sexualbrottslingar, men har numera övergivits dels av humanitära skäl och dels för att metoden inte är fullt tillförlitlig när det gäller att förhindra vidare brottslighet. Visserligen minskar den sexuella driften, så att det krävs starkare stimulans för att genomföra ett samlag, men det är sällan det går så långt som till impotens. Med hjälp av antiandrogener, som cyproteronacetat, kan man genomföra en kemisk kastration med vars hjälp erektion och ejakulation dämpas eller hävs liksom sexuella fantasier och föreställningar. Behandlingen verkar i regel först efter några veckor/månader och så snart den avbryts återvinns både potens och sexuell lust.

Andra ord för kastrera är de ålderdomliga gälla (fornsvenska gälda, gälla ett nordiskt ord bildat till gall; ofruktsam) samt snöpa (fornsvenska av germanska snaupian besläktat med snoppa och snuppa egentligen avskära). Från år 2002 har vi nyordet kemkastrering; kemisk kastrering dvs behandling med testosteronhämmande medel som ett led i behandlingen av våldtäktsmän.

(euf) av tyska Kastrol, holländska kastrol av fransk dialekt castrole, vanligen casserole stekpanna till casse; metallgryta. Av okänd ursprung. Berg (1924) har med ordet i betydelsen ”stjärten”. Han hänvisar också till en viss Svahn (1898) och följande exempel: ”Afbasningen tillgick så, att delinkventen stack sitt hufvud mellan gubbens ben och sålunda fick ’kastrullen’ i vädret, hvarpå gubben knep till om öronen på honom med låren, och sedan följde hvad följa skulle i lugn och säker takt.”

(sl) kvinnobröst. Se också kasangas.

(skr) pinne, penis.

(grek) "När kataklysm började användas i svenskan i början av 1800-talet var det ett fackord med betydelser som 'allmän översvämning, syndaflod, jordbävning, vulkanutbrott', men också enligt Carl Magnus Ekbohrns  gamla ordbok 'ändtarmens renande genom insprutning'." (Bo Bergman: En bildlig katastrof. Språktidningen 1/2024)

(skol sl) enligt Ingers (1977) en underjordisk bekvämlighetsinrättning i Lunds privata elementärskola. Katakomb är en underjordisk begravningsplats och ordet kommer från italienskans catacomba som i sin tur troligen härstammar från det grekisk-latinska cata tumbas; bland gravarna.  

(sl) sista person i studentkatalog. Se även rumpa.

(sym) kuk.  Kastmaskin, slunga. ”Har du sett den katapult, som han kommer att storma din fästning* med?” (Chorier 1967)

(sl) en plötslig okontrollerbar spya som kastas ut i en båge. Se också kaskadspya och katapult.

(lmo) bak, ända. Stor olycka. Av grekiska katastrofe; vändning, omkastning. Ingers har med ordet i sin Lundensisk slang (1977) och tidsbestämmer det till början av 1900-talet. Men katastrof i betydelsen ”bakdel, ändalykt” är äldre än så. SAOB citerar Shakespeare ”I’ll tickle your catastrophe”. (Henry IV 1595) Berndtson/Huldberg (1837—1845) berättar följande anekdot: ”En informator läste högt för familjens fruntimmer hvarvid ordet katastrof förekom. Någon av damerna, som icke visste vad ordet betydde, frågade informatorn derom. ’Katastrof, mina damer, det är — det är slutet, eller — eller, att jag må säga, det sista — det vill säga ändan af en sak.’ Sedan han slutat sin läsning och steg upp märkte en halvväxt flicka att han nedkritat baksidan af sin rock. För att på ett fint sätt underrätta honom derom, sade hon i det han bortgick ’Herr magister! Magistern har fått krita på sin katastrof’.”

(dial) vara mitt i Katekesen; vara berusad. (OFS)

(grekiska katheter; något nedsänkt) ett rörformat, styvt eller böjligt instrument av metall, gummi, glas eller plast som kan föras in i eller genom kanalformade kroppsdelar. Kateter används t ex för att tömma innehållet i t ex urinblåsan, för att skölja kroppshåligheter och för att införa näringslösningar. Men kateter kan också användas vid toasex eller som ett led i en S/M ritual, ibland kallad katerofili. Ordet ”hist.: sedan 1697”. (SO) "1769 får [hon] omnimodam suppressionem urinae (svår urinstämma) [så] att hon ej kunne låta urinen utan catheter." (Linné [1700-t] 2022 s 159)  Och Linné beklagar hennes underlivssjukdom för vännen Bäck i ett brev: "Stackars fru Thun; Gud hielpe henne. Hon hade varit skapad till helt annor cathaeter" (s 206). Utgivaren av föreliggande skrift (Nemesis Divina), Gunnar Broberg, kommentaren: "Ordet cathaeter bör både här och i texten tolkas som 'penis'."