(sl) lösaktig, promiskuös* kille. Jämför jinda.

(kin) sperma. ”Och han bör inte tömma ut sin jing förrän han fullbordat minst fem tusen stötar.” (Kärlekens Tao 1994)

(am sl) knulla.

(för sl) knulla.

 ”Hist.: sedan 1917”. (SO)  Se vidare jesus.

(am sl) sperma.

(sl) utlösning, orgasm.

 Hjelmqvist (1903) har ”skökobeskyddare och stadsslang”. Kanske kan namnet spåras tillbaka till den Joakim som enligt det apokryfiska gammaltestamentliga tillägget till Daniels bok hade en hustru Susanna som ett par liderliga gubbar ville förföra medan hon låg i badet. Gubbarna avvisades dock av Susanna som ändå stämplades som sköka, då gubbarna beskyllde henne för skörlevnad som hämnd för att de avfärdats. Men Gud talar genom Daniel och rentvår Susanna. Denna berättelse har bl a gett Bellman uppslag till sin sång Joakim uti Babylon.

(sam) gruppsex.

(dial) i Resele i Ångermanland säger man ”hun ha jöbbä (jubba) fast” om någon som råkat ut för en oavsiktlig graviditet. Uppgiftslämnaren menar att det rör sig om fula och mindre vanliga ord. Ett annat liknande ångermanländskt uttryck är ”han har jobbat upp henne”, vilket, enligt man (f 1912), ”mest används karlar emellan men även av frispråkiga kvinnor”. Uppgift från Byrman (1989). ORB har jôbba; knulla och: ’gå in å fråg a om hu vill jôbb’.

(sl) knulla. Kanske från jucka*. Grose (1785) har jock; to enjoy a woman (att avnjuta en kvinna).

(smn) kuk.

(sl) klitoris. Se även joddla och topp.

(sl) ljudhärmande om knull. ”Joddla med brudar!”  Sångsätt där rösten pendlar mellan normalläge och falsett. 

(sl) klitoris. ”Hon gnyr så vällustigt när jag ger joddlarknappen en intensiv specialbehandling samtidigt som jag håller ett stadigt tag om hennes höfter.” (Aktuell Rapport 32/10-94) Se även under joddla, tapp och knapp.

ett vanligt spanskt slangord för knulla.

(smn) kuk.

(sym) engelska jog; lunka, skumpa, stöta. ”Hist.: sedan 1914”. (NEO) Idag beteckning för ett långt, utdraget knull. Se även gympa.

(svr) enligt Schånberg (1968) besläktat med jaggu och liknande. Han menar att ordet är ett något försvagat kraftuttryck och att det står i stället för svärord på jä-. "En mild svordom som har sitt ursprung i ja gud, som i andra dialekter kan heta jaggu." (Lars-Gunnar Andersson 2021)