FULA ORDBOKEN

duschballe

(nyo) ”När penis inte har hunnit bli hård men är mer blodfylld än vid vilande tillstånd. Det ultimata tillståndet för att imponera på andra personer i omklädningsrummet.”  (SAO 2013) Se även balle.

duska

(dial) slida, slidöppning. Rietz (1867) har bl a duska; senfärdigt fruntimmer (Sm). Lundbladh (2012) har dosk(a), dåsska; tofs. Schön (1996) rapporterar om en opålitlig metod att undvika havandeskap, från Dimbo i  Västergötland.: ”Om en karl eller en kvinna som idkar könsumgänge vill att det ej skall bli några barn efter det, skall karlen vrida penis tre gånger ’anschurs’ (åt vänster) omkring ’duska’ (slidöppningen) innan de börjar akten.”  Dansk och norsk slang har dusken; fittan med tonvikt på behåringen.

duskepelle

(sl) kuk. Jämför duska och Pelle.

duskja

(dial) ligga med (kvinna). (OFS)

dutt

(sl) kvinnobröst. Troligen små sådana då dutt står för något litet och obetydligt.

dutta

(sl) dia*.

dutthållare

(sl) behå. Se också dutt  och hållare.

duva

fornsvenska duva. Allmänt germanskt ord t ex engelska dove och tyska Taube. Troligen ljudhärmande. 1 (sl) (gat)flicka. ”Men sanningen var den att mrs Brown helst såg att jag inte blev sedd eller tilltalad av någon, vare sig av hennes kunder eller hennes DUVOR (som de flickor kallades, som anskaffades åt kunderna).” (Cleland 1965/1749) "I spelkiosken och vid skjutbanan finns de lyckliga som fått korn på en duva att plocka fjädrarna av." (Limare 2016) 2 (dial o vb) suga, dia. (OFS) 3 (sym) bröst. ”Så snuddade jag vid den sovande vita, vänstra duvan, i blusens lilla pet-shop, hon ryckte till, nöp min vadderade axel, jag öppnade ena ögat, såg en svart gasell med krukhuvud i regndiset, och jag smakade, men åt aldrig.” (It was big ur Kärlek i vår tid 1961)

DVDA

se DAP.

dy

(sl) sperma.  Slam, gyttja. Urnordiska duja, fornsvenska dy; kärr, sank äng, dy. ”Hist:: sedan slutet av 1200-talet.” (SO) Nordiskt ord med ovisst ursprung. Jämför t ex gyttja, slem, sörja. ”Om Strindberg i dy, i dy dog du, ur dyn, ur dyn, ur dyn uppstod du!” (Hammarén 2001)

dycka

(sl) Langenfeldt (1947) har ”flicka kanske = cunnus”. Rietz (1867) har gyttja, dy, träsk, sankt äng.

dygd, dygdig

fornsvensk bildning dygdh till duga; ursprungligen duglighet. ”Hist.: sedan 1320-50.” (SO) På 1600- och 1700-talen stod ordet för allmänt goda moraliska egenskaper, medan det senare ofta blev synonymt för sexualmoral. Bergman (2007) menar att ordet t o m kan ses som en eufemistisk omskrivning för ’kyskhet, mödom’. "Och hvarför skulle quinnans hela dygd sitta 3 tum nedanför naveln? Kan man möjligtvis visa något större förakt för henne än genom ett dylikt påstående?" (Brev från Tegnér [1848] till C.G von Brinkman 2 maj 1842.)  "Hon är en  behaglig kvinna och ser mycket bra ut; ogift men förmodligen dygdig." (Boswell 1951)

dygdalös

(åld) hos Swedberg (1720-t) med betydelsen virtutis expers; fri från dygd*.

dyka

(sl) rakt-på-sak knull. Se även rödbeta (1). ”Han blev rasande senaste gången jag bad honom stimulera mig (bara för att det hindrade honom att dyka rätt in just då). (Hite 1977)

dykardräkt

(lmo) kondom.

dykare

(sym) kuk.

dyke

(eng sl) Ordet belagt tidigast 1942. Kvinnlig homosexuell. Dyke lär vara det vanligaste engelska ordet i sammanhanget. ”Allra först brummar dykes on bikes fram, ett trettiotal läderklädda flator* på bågar som ser ascoola ut och som kan skrämma livet ur vem som helst.” (Lodalen 2003)

dyketykes

(eng sl) heterosexuella män som umgås med lesbiska. Fenomenet är inte alls lika utbrett som faghag*.

dyna

(sym) 1 fitta. ”Baktanken är att åtminstone en av pojkarna förr eller senare ska lyckas stoppa in sin enträgna snopp i djupet av hennes lilla dyna av fuktigt kött, genomsyrat av en doft av sömn.” (Millet 2002) 2 Thorén (2015)  har ”lösaktig flicka (kvinna)” och från knoparmoj*. 3 barnmorskestudenterna Jenny Hedlöf och Antonia Nordin menar att det saknas ett bra ord för kvinnans motsvarighet till mannens stånd.  De föreslår ordet dyna  för denna kvinnliga sexuella upphetsning. Uppgifterna hämtade från tidningen Vårdfokus (17/5-2018) 

dynamitgubbe

(sl) kuk,  dynamitpatron. ”Jag hade en dynamitgubbe mellan benen. Den dreglade redan av förtjusning över att få tränga in i en uppvärmd, snabb och mjuk tonårsfitta, men knappdjävlarna hade gått i baklås och jag var tvungen att släppa henne med båda händerna för att fumla med gylfen.” (Karl-Axel Häglund, Kärlek 4/1965) Ordet dynamit uppfanns av Alfred Nobel (1833—1896) år 1866 med utgångspunkt i grekiskans dynamis; kraft.

TILLBAKA TILL TOPPEN