(sl) skamgrepp på kvinna. Se även banangrepp.

(sl) fitta, låda*. Amerikanarna har box; könsorgan och in the box; knull samt box lunch om cunnilingus*, medan norrmännen har boksen och brødboksen, där brød står för kuk.

(åld svr) enligt Eckermann (1963) betyder box blom; för tusan” och box gök; för fan”. Som källa anger hon ’Neronius, Rebecca...link 1674’. Hellquist (1918) menar att Box blom är en biform till Guds blom och att box är en ”på tysk botten försiggången ombildning av Gotts, af samma slag som det bekanta Potz (Donnerwetter), eg Guds åska — en i Tyskland sedan gammalt synnerligen omhuldad svordom” .

(sl) 1 kalsong. 2 penis. Från Kotsinas (1998).

(eng sl) av boy; pojke och chick; tjej, brud. Benämning på kvinnor med mer eller mindre stark önskan att klä sig som män och som identifierar sig som transvestiter*.

(lmo) "pedofil" enligt Uarda-Akademiens Ordbok (Lund 1998). 

(sl) kuk. Parts = delar. Se även del.

(armeniska) hora.

(sl) kuk.

(för sl) knulla.

(lmo) kort för Bajs På Snoppen.

(åld so) byxfisare bl a studenters och djäknars skällsord för borgare. Jämför borgarbracka. Idag betyder bracka; kälkborgare, men i äldre svenska stod ordet för byxa, en betydelse som fortfarande lever kvar i flera dialekter. Troligen kommer ordet bracka av latin bracca, braca; byxa. Skällsordet kan ha uppstått genom förkortning av skinnbracka; en sorts tarvlig benklädnad. I De sena tilläggen i Swedbergs Swensk Ordabok (Uppsala-Handskriften) nämner Lars Holm (1986) att Hellquist i Studier i 1600-talets svenska (1902) tar upp skymfordet brackefnes med tillagd not: ”n-et i fnes har säkerligen tillkommit af eufemistiska hänsyn”. Och Holm fortsätter: ”Det är inte omöjligt att Swensk Ordabok presenterar en tvilling till detta ord i feszbracka (dvs fisbyxa).”

(sk) se under brak.

(sk) Ohlmarks (2004) har ”efter Dumas roman ’Le vicomte de Bragelonne”, detsamma som på uppsvenska heter ’en dundrapart’: person med flatulens*.”

(sk) se under brak, brakare.

(dial) skita, cacare*. (OFS)

(sl) snygg, sexig brud.

 (sl o ljud) om fjärt, bl a hos G:son Berg (1900). Isländska och norska braka besläktade med tyska brechen; bryta. ”Strax före läggdags lade Luther av sin sista brakare för dagen, tog sin hustru på brösten och skämtade muntert om att den baskiske gudsnarren (Ignatius av Loyola) äntligen fått sitt rätta bruk, nämligen som laxativ i Lutherland.” (Hallgren 1983) Här anspelas på anisosperma, vars bittert smakande frön i större doser var bra som avföringsmedel. I sitt hemland Brasilien kallades denna anisbuske för Faves de san Ignacio; ignatiebönan.

(sl) knulla hårt.