björnfitta
(sl) 1 även fårfitta, bäverfitta. En typ av militär vintermössa med ett längsgående veck i kullen och med fårskinnsklädda nervikbara sidostycken. Min jämtländske sagesman (f 1929) hörde orden under sin lumpartid (1950—1953) i Östersund och Stockholm och åtminstone i Stockholm var orden gångbara även när jag gjorde min militärtjänst där 1960—1961. Lars-Gunnar Andersson (2021) har björnfetta; pälsmössa. 2 björnfitta enligt OFS namn på ”dubbla fällkammar eller hyggsnyt på stubbe vilka stod i motsatta sneda vinklar mot varandra pga att de huggits med t ex högerhandshugg från motsatta sidan av trädet”. 3 björnfitta; orakad armhåla. 4 enligt folkmun.se "det flätade nätverk av grov tross som används som stötdämpare i stäven på en bogserbåt."
(sl) fitta, fitthår. Se även klämma och skägg.
(sl) skitkorv. Se även unge.
(sl) kuk. I engelsk slang black snake; svart orm, kuk. Se även under orm.
(so) om färgade personer.
(sl) 1 en som vänt blad; homosexuell. 2 klitoris. ”Som han svarade... slickade långsamt... sög på hennes blad.” (Nyström 2003)
(dial o ljud) stor smutsfläck, hög med skit (främst efter kreatur och andra djur). Utvidgad, expressiv form av blaska. Jämför pladaska.
(sk) spottloska, lort, (ko)spillning. Se även loska och spillning.
(dial) kan förutom att betyda pladdra, sladdra, bläddra också stå för veck, rynka och cunnus muliebris. Detta enligt OFS. Se cunnus och muliebria.
(dial) klibbig, söt vätska, exkrement* av bladlus. Se även honung.
(so) 1 enligt folkmun.se: ”journalist eller tidningsmedarbetare vars namn inte omnämns i publikationen.” 2 allmänt skällsord. Se även neger.
(dial) getbrunst. (ORB) Se även brunst.
(dial o ljud) även bläffa. 1 ”Träck* efter hornboskap, en plätt af orenlig eller obehaglig massa.” Rietz (1867) ”Hist.: sedan 1919”. (SO) 2 (sl) spya. ”Jag måste in på toan och lägga en blaffa, tror jag...” (Drougge 1999) 3 (so) blaffa; lunsig, sluskig kvinna. (Nk)
(sk) Ambrius (2002) har ”klick eller pöl av oaptitligt slag; spottblaga, pisseblaga, etc”. Även koblaka, koblaga.
se hyska.
(fisv) hora, prostituerad.
(sl) bajs*.
(dial) även blekvorden, blekvolen, blekvulen. Blajkvuren och blekvorden är småländska medan blekvolen och blekvulen är närkingska för ”bleklagd person”, men även i överförd mening om ”bleklagda kvinnor”; en följd av havandeskapet. Jämför glåmig, glåmug och grågrimig.
(dial o ljud) OFS har ”diarré, lös avföring, gyttja, dy”.
(dial) förstärkningsord i samband med svordom t ex blakade fan. (OFS)