bög

ett av de mest gångbara och accepterade orden idag för homosexuell man. Var ordet kommer ifrån råder det delade meningar om. Enligt SO är bög ”hist.: sedan ca 1910”. Det skulle dröja ända till 1986 innan ordet togs med i SAOL. Stolpe (1984) säger att det finns två slags bög. Det ena bög betyder lättlurad och är identiskt med månsingordet; bonde, bofast. Stolpe menar att kopplingen mellan bonde och lättlurad är gammal och ger som exempel ordet bondfångare, dvs en bedragare som använder sig av enkla knep mot oerfarna och lättlurade offer.

Det andra bög, det som betyder homosexuell, går enligt Stolpe tillbaka på en gammal indoeuropeisk rot som står för något pösigt och säckigt. På den roten finns ett gammalt svenskt ord bög; knivslida, och Stolpe anser att det är detta begrepp ”slida att sticka kniven i”, som ligger bakom det vulgära bruket av ordet bög i betydelsen homosexuell. Bo Bergman tar i sin bok Runda ord och andra (1985) upp ordet bög och menar att det etymologiskt väl är identiskt med substantivet böj av böja som i fornsvenskan skrevs böghia. Han jämför med norska bøyg med grundbetydelsen böjning, krök och även om människa som går böjd, krökt. Precis som Stolpe anser Bergman att bög är månsing för lättlurad person. Därför, menar Bergman, med hjälp av Sven Ekbo, fd chef för Svenska Akademiens Ordboksredaktion i Lund, är det troligen från betydelsen lättlurad, som den nedsättande beteckningen för homosexuell uppkommit. Ytterligare en ordförklaring lämnas av Thesleff (1912) som menar att bög ”antagligen kommer av fra boggre”, något som också andra språkforskare är inne på då de härleder franska bougre; usling, ytterst av medeltidslatin Bulgarus; kättare, sodomit, egentligen bulgar.

Jan Trost (1980) förklarar kopplingen mellan bög och bulgar: ”För ett par generationer sedan användes ordet ’buger’. I engelskan finns ordet ’bugger’ i franskan ’bougre’. Man utpekar manliga homosexuella med dessa folkliga ord. De har sitt ursprung i ord som står för ’bulgar’. Under 900-talet växte faktiskt fram i Bulgarien en kättersk sekt bogomilerna, som var manikeiska dualister. [Manikeism; numera utdöd gnostisk religion, grundad i Mesopotamien på 200-talet av Mani.] De menade att man genom att undvika att fortplanta sig minskade ondskan i världen. Antagligen ansåg de som inte var bogomiler att dessa kätterska bulgarer hade andra metoder än de accepterade att bedriva erotik. I tusen år har detta präglat det västerländska språkbruket, på samma sätt som den platonske eros och det grekiska mentorsystemet har gett upphov till uttrycket ’grekisk kärlek’.”

Gerd Carling menar i en intervju i Biblioteket i Fokus (1/2005) att ”Bög kommer från bögis, har hamnat här via den europeiska rotvälskan, där det är detsamma som bulgar, och knallespråket månsing där det betyder det ursprungliga bonde. I svenska romanin finns ordet buro som betyder ’dom som inte reser’. Samma ord finns i det holländska boer, bonde. I förbrytarspråket har det däremot betytt knäppis.” Gerd Carling påpekar också att det inte är mer än cirka femtio år sedan bög får betydelsen homosexuell. Hon berättar historien om cirkuskungen Brazil Jack som brukade säga till personalen innan orkestern drog igång föreställningen att ’nu släpper vi in bögarna’ och då menade han bönderna eller lantisarna. ”Han var nu så illa däran av galenskap att han skulle ha blivit den förste bögisten om han bara hittat en partner, men karlarna var på den tiden ännu måna om röven sin.” (Pohjanen 2003)

Ordet bög förekommer i sammansättningar som pissbög, rumpbög, spännbög och strykbög, samtliga hos Langenfeldt (1947) med förklaringen ”homosexuell person”. Thesleff (1912) har bögsnoare; ”en som lever på homosexualitet, i härledd betydelse utpressare, även bögi; dålig, dum”. ”Lägg därtill bögarnas tusentals inriktningar med allt från kristna bögar, homosocialister, s/m-bögar, fotfetischister, liberaler, björnar (de som älskar helskägg) till fjollor och straightactingbögar.” (Lodalen 2003) Bögar som anser sig lite förmer än andra likasinnade eller har mycket pengar kallas ofta bakom ryggen för fin- eller kandelaberbögar. En inte alltför djärv gissning är att kandelaber kommer från den amerikanske homosexuelle pianisten Liberace (1919—1987) känd för sina extravaganta konserter med bl a kandelabrar på pianot. Också böga; homosexknull enligt den s k man mot manmetoden, samt bögnoja; rädsla för manlig homosexualitet. Kotsinas (1996) har bögis; ”kund till prostituerad” med tidsangivelsen 1898 samt från samma år  köra opp en bögis; ”att söka en kund, om en prostituerad”. Kotsinas (1998) har bögajävel, bögarejävel, böghingst, böghora, bögnisse, bögröv, bögsprätt och bögnisse om bög samt bögiska om flata.

Numera har homosexuella gjort ordet bög till sitt eget och därmed helt brutit udden av det forna skällsordet och "efter att i årtionden ha klassat bög och flata* som nedsättande ströks dessa anmärkningar ur Svenska Akademiens ordlista 2015." (Språktidningen 8/20 s 27) ”Intervjuade ungdomar menar exempelvis att det upplevs som fel och kränkande att använda ordet bög som skällsord emot någon som uppfattas (och uppfattar sig) som homosexuell. I relation till en kompis kan det däremot användas närmast kärleksfullt, i relation till någon man allmänt ogillar kan det fungera som ett (starkt) skällsord.” (Forsberg 2006) Detta inte minst då ordet också kan beteckna omanlighet och impotens. Jämför under hora.