(sl) om ”homosexuella män” enligt Kotsinas (1998). Svensk popgrupp. Se även Backstreet boys.

(smn) kuk.

(smn) kuk. ”När han sa att han fått jobb i Spanien, nåt ofattbart, och de sa jobb? du?! och frågade vad för slags jobb, och han sa: att gå på stranden och dingla med sin ’Arnold’ i solen, så svarade de walla Muchon, varför försöker du sälja oss bullshit som frikadeller?” (Företräden som visar sig i solen. DN 17/3-1996 s A19)

(sl) förskönande omskrivning. Aroh är hora baklänges.

(dial) Arons grav; gåtord för cunnus*. Uppgift från OFS.

(dial) enligt OSD smuts, lort på hud. (Sdm) Rietz har arp; smuts, fnas i hufvudet. (Ög, Bl)

(sk) röven.

(åld) urnodiska arsaz, fornsvenska ars.  Ett germanskt ord t ex engelska ass. "Till ars har bildats sammansättningen arshål* som har förkortats till arsel*, som i bestämd form har blivit arslet, till vilket har nybildats variantformen arsle* ( i obestämd form)." (Fridell 2021)

(ty) rövkort. Uttrycket kommer av att fotbollsdomarna, på den svartvita tv:ns tid, hade det gula varningskortet i bröstfickan och det röda utvisningskortet (rövkortet) i bakfickan. Idag betyder ordet otur.

(sl) enligt slangopedia.se "sitta (på arslet ) och slösurfa" och, från samma källa, arsla "att olla* med arslet".

(dial) rumpa, bak. Jämför svensk dialekt ars, as, ass och ats samt tyska Arsch och engelska arse. Ordet betyder  egentligen hål och ursprungligen hette det också arshol av fornsvenska ars; ända och hol; hål. Den germanska grundformen är arsa. Besläktat med grekiska orros; bakdel. På fornisländska finns ars, jarsi, jasi och rass. Enligt SAOB förekommer arshål mest i södra Sverige, och i Skåne talar man om asoll, arsol, arsholl och aurshull. På bl a Åland finns  flyga hals över arshål ner i helvete.

Roger Hansson i Järfälla meddelar att ”i Dalarna i det levande språket förekommer asshöl”. Hellquist (1980) menar att man börjar undvika ordet redan på 1600-talet. Som bevis för detta påstående har han Bondepraktikan (1662): ”De ådrar, medh förloff som hoos Artzen ståå.” Istället används ord som stjärt, bakdel eller latinets podex. Ordet finns dock fortfarande med hos Spegel (1712) och hos Lind (1738/1749). Den senare förklarar ordet med ”baksäte”. Hos Sahlstedt (1773) är ordet inte med, sannolikt för att det tillhör sådana ”gemena ord som höres allenast ibland pöbeln”. (SAOB) Ordet är dock, som Stolpe (1984) påpekar, ”absolut inget slangord eller på annat sätt en term av lägre klass”. Och han fortsätter: ”Sin vulgära prägel i modern svenska har ordet fått uteslutande genom att beteckna något som man i allmänhet har dragit sig för och alltjämt drar sig för att tala om. Det är ’ofint’ eller ’fult’ att göra det.”

Robert Graves (1927) berättar om soldaten som ligger sårad på militärsjukhuset, träffad just i de bakre onämnbara regionerna. För honom är det naturliga ordet ass (engelska) dvs arsle, det ord som används soldater emellan. Men samtidigt känner han väl till hur opassande ordet är i s k finare kretsar. Så när en förnäm dam kommer på besök och förhör sig om var han är sårad, svarar soldaten sanningsenligt: ”Det vet jag inte, jag har aldrig lärt mig latin.”

I den tyske författaren Johann Wolfgang Goethes (1749—1832) drama Götz von Berlichingen (1773) heter det i akt 3: ”Er kann mich im Arsch lecken” (Han kan slicka mig i arslet). Detta uttryck tillhör dramats mest citerade och är känt av varje tysk. I Bayern heter det: ”Ja, mi leckst am Arsch”, vilket närmast kan översättas med vårt ”Ja, kyss mig i arslet/röven”, även om det egentligen betyder ”slicka någon i arslet”. Bayrarna lär använda detta uttryck flitigt trots att det anses mycket rått och obildat.

Bengt Anderberg berättar i Den fascinerande kroppsdelen (i samlingen Under molnen 1991) att det än idag finns tyskar som gör en skygg lov kring detta Götz von Berlichingens utrop. Istället ”nöjer man sig med att åkalla Götz’ namn eller med att säga: ’Götz akt tre scen fyra’!” Ett annat sätt att undgå det ’fula’ är att byta ut prepositionen i mot den mildare på: ’Leck mich am Arsch!’ Bengt Anderberg vet också att berätta att Goethe själv, i senare versioner av dramat, lindrade stället antingen genom att ersätta det med tre tankstreck, eller så bytte han ut hela frasen mot: ”Han kan dra åt helvete!”

"Ytan glittrar som Medelhavet borde glittra, med varenda ratad butelj och dränkt kattunge tydligt tecknad som ett fruntimmersarsle av Sergel. (Jag använder ordet 'arsle' för mig själv och är stolt över det. Jag har aldrig varit den som skräder orden, så adelsadam jag är.) (Burman 2021 s 13)

I Maledicta (13/1997—2004) berättas om den tyske f d fotbollsstjärnan Stefan Effenberg som stoppades för fortkörning i februari 2003. Han ska då ha kallat en polisman för Arschloch (arsle, skitstövel) och dömdes först till 100 000 Euro i böter, senare reducerat till 90 000. Att böterna skenade iväg på det sättet beror på att i Tyskland tillämpas dagsböter som ökar med den dömdes tillgångar. Effenberg menade att han enbart sagt ”Schönen Abend doch” (Ha en trevig kväll) till konstapeln, men domaren gick på polismannens vittnesmål. Jämför fula fingrar.

Hjelmqvist (1903) visar hur Anders kan förvrängas till Arsel i det skämtsamma Arsel Ersson, som betyder klåpare. Och han ger exemplet: ”om någon vill låsa upp ett trögt lås, men ej lyckas, kan en annan säga: Undan med dig, Arsel Ersson.” Thesleff (1912) har Arsenalsgatan i sitt ”hemliga” tillägg, med förklaringen ”spatium quo inter se distant anus et pudenda”; fritt översatt ”området mellan arslet och fittan”. Enligt Allan Pred (1990) fanns det fordom en krog i Gamla stan i Stockholm som hette Mor i Arslet. Gunilla Byrman (1989) har med det jämtländska  ”jekk ått aschölä” (det gick åt arslet) om att bli på smällen och jämför det med tung*.

OSD har en rad arsuttryck: arsfitta = ars, men även som skällsord om person (Vb, Nb). Andra arsord är arskånk (Bl), arsnisse (Sm), arsrumpa (Vb) och arsände (Gl o Nb). Vidare arsgata (Gl) och arskana (Bl, Sm) om skåran mellan skinkorna på människa. I Småland heter det arsgnaga om skav(sår) mellan skinkorna. Från samma källa även arshål i gå med arshålet före; som i  norra Dalarna och Jämtland sägs om den som låter magen bestämma dvs äter upp sina tillgångar och inte kan hushålla. OFS har i arshålet, i mitt arshål; i helvete (heller).

Vårt ord kan också stavas ashål: ”Och anblicken av en död häst med kulhål i pannan, liggande med huvudet i sitt blod och ashålet brustet i en sista spasmisk tömning ...” (Miller 1956) Kotsinas (1998) har arsel och arselknullare om homosexuell man. Vidare arsle om kvinnans könsorgan och bli kall i arslet; dö. I förortsslang  finns  få en boll i arslet; förlora i fotboll. Ljung (2006) presenterar följande utdrag ur en svensk morgontidning från 2004: ”Någon på radio sa att mordet i Knutby är intressant eftersom det är en berättelse om Sverige. I mitt arsele att det är.”  Och Ljung undrar om detta uttryck kommer att bli framtidens I helvete heller?

Slutligen ett par röster kring ordet: ”används väl mest om en klantig person ditt djävla arsle” (smålänning 57 år) och ”beträffande arsle ligger det allt för mycket av skällsord i det och för att det inte täcker begreppet rumpa så bra. Man vill inte gärna säga att en kvinna har ett välformat och snyggt arsle. Det blir för motsägande eftersom ordet kommer ju av arshålet, dvs anus”. (västgöte f 1929)

(sk) maskros, tussilago. Se även gularsel.

(lmo) arsle. Ordlek på Marseljäsen; franska nationalsången.

(sym) rutschkana, d v s man åker nerför en backe på baken. Catharina Grünbaum (f 1944)  har bl a följande att säga om ordet i Språktidningen (8/ 2021 under rubriken Brev: "Försöker erinra mig om bana eller kana var normalordet under min uppväxt. Kanske var det  faktiskt rutschbana. Men arselkana var det enda tänkbara —man slog kana på baken där tillfälle gavs, medan en rutschbana är en byggd anordning." Från min egen barndom på 1940-talet minns jag att vi ungar använde ordet  rutschkana när vi åkte nerför en backe oftast på en bit kartong. Ordet  arselkana hörde jag först i vuxen ålder.

(sl) homosexuell man, bög.

(sk) tussilago, maskros.

(lmo) se under arsel. 

(åld so) slag på arslet. Se även gädda.

se under arsel.