(sl) lindrigt kraftuttryck. Finns med i Astrid Brismans ordbok med flickslang (1932), publicerad och kommenterad hos Ulla-Britt Kotsinas (1994).

(euf) i uttrycket så in i jämmerdalen; så in i helvete! "Vi tycks slå knut på oss själva för att åstadkomma utseendemässig, ytlig mångfald, men så snart någon uttrycker avvikande mening, blir det så in i jämmerdalen ansträngt."  (Tove Lifvendahl: Demokratin har sitt eget språk. SvD ledare 9 maj 2021)

(euf) lätt svordom ersättandet jävlar eller jäklar. ”Jää...merligen sade min far (f 1892) när något gick dåligt i arbetet...” (man f 1929)

(sk) lindriga svordomar. Ersätter djävlar, djävlars.

(euf) barn utom (jämte) äktenskapet. ”Ni träffar här trenne slags ansikten utom de vita: gulbrune hottentotter, becksvarte slavar och blackote bländningar eller europeiska jämtungar med någon svart demoiselle.” (Wallenberg 1781/1960)

(dial) fan, tusan. (OFS)

(sl) 1 kuk, mest om ståkuk. Ha ett järn i byxan; ha ståkuk. 2 smida järnet; runka, onanera. Jämför stål. "Minns du när vi dansade den där natten? Min erektion som sakta penslade din sammetsmage. Jag ville ramla i golvet med mitt järn pekande genom den tangolimmiga luften, jag ville kasta upp dig i röken och ligga där raklång och vänta på att du skulle landa över mig i spagat.” (Dahlström 1975)

(sl)  kraftuttryck från Astrid Brismans ordbok med flickslang (1932), publicerad och kommenterad av Kotsinas (1994).

ett slags medeltida kyskhetsbälte*, som enligt Forel (1942) ”finns än idag i våra museer och som riddare under medeltiden satte fast på sina fruar, när de drogo ut i krig, för att därmed lugna sin svartsjuka”. Gördel är ett slags bälte.

(dial) ”benämn på tafattlek där den som håller i ett järnföremål är fredad”. (OFS)

(euf) stånd, erektion. Rubank är en sorts hyvel.

(euf) användbara kraftuttryck för att de börjar på jä- som i jävlar, men är betydligt mildare och oskyldigare att uttala. Kraftuttrycket järnvägar ”hist.: sedan 1900”. (NEO) ”Järnspikar också, gav sig Håkansson. Du vet det blir kanonpådrag snart, va.” (Drougge 1997/2003)

(euf) penis. Jämför ten; liten smal stång av metall av fornsvenska ten; slända, stekspett, smal stång. ”... det tog flera månader att upptäcka att den lilla godingen som han körde in sin snabbt rostande järnten i var en märklig ung dam...” (Mailer 1971)

se järnspikar.

(sl) sätta en kvinna på jäsning; så att hon sväller upp som en degklump. En gravid kvinna kan också ”stå på jäsning”. I Skåne talar man om att ”gå på jäsning” om havande kvinna. ”I fredags hade hon problem med flaskan. Nu är hon på jäsning.” (Drougge 2011)

(dial) jäkel* (lindrig svordom). (OFVG)

(dial) ed, lindrig svordom. Jäsiken togeta hört användas i Hammerdals församling i Jämtland på 1930- och 1940-talen av man f 1888.

(euf) börjar precis som jävlar på jä-, men där slutar alla likheter enligt användaren. ”Jäsingen vilken fart han fick!” SAOB har jäsingen (lindrig svordom) och exemplet: "Det är styft! Jäsingen så urstyft!" Citatet hämtat från Björn Cederberg: "Dimfigurer ur Stockholmslifvet (1887).  OFS har jessingen som lindrig svordom. Ingers (1977) har jäsingen antura 1930-t. Se även antura. Lundblad/ Josefsson (2021) har jässtingen; jävlar. Ofta Herre Jästingen!  Båda orden har koppling till Jesus*.

(sl) endast återfunnet hos Gibson (1978) samt hos Wiklund (1999/1940-t) med betydelsen ”kasta vatten, urinera” utan närmare förklaring. Också, enligt Gibson, jäsk; pantbank som förklaras komma från gärd (måns); utskyld [skatt som erlägges till stat, kommun eller kyrka] och jäska på; belåna, pantsätta.