(dial o svr) förbasad*. (OFVG)

(euf) förbannat*.

(svr) jämför under bövlar. " Är det inte vackert?! Det är, förböfla mig, så vackert, att jag kan gråta sjelf deråt." (Fredrika Bremer: Syskonlif 1-2. Nya teckningar utur hvardagslifvet 8. Sthlm 1848)

(euf) förbaskat i Jämland.  Enligt min jämtländske sagesman (f 1929) använt än idag.

se dosa.

(so) homosexuella, enligt läkaren och professorn Seved Ribbing (1845—1921) medan hans samtida kollega Anton Nyström (1842—1931) hade en mer tolerant inställning till fenomenet och talade om "missförstådda existenser”.

(svr) förstärkt djävla. "... och när sergeanten förde koppen till läppen, brände han sig så fördjävlat, att han ropade: 'Det var fan'!" (Almqvist 1839/1976)

(dial) förbajad*. (OFVG)

(euf) förfall, dekadans, moralisk upplösning. Uttrycket hämtat ur Elin Wägners roman Pennskaftet, när Pennskaftet, eller Barbro som hon egentligen heter, och hennes kärlek arkitekten flirtar med varandra. Då undrar Pennskaften: "Vill ni inviga mig i fördärvets första grunder."

(fsv) fordöma, medelnordtyska vordomen.  Söderwall (1886) har fordöma i svordom och " han badh sik gudh fordöma liff oc siell".  (Svenska Medeltidens Rim-Krönikor. Utg. af G. E. Klemming 1865—1868.)

(so) fornsvenska fördömder. Enligt SO "Hist.: sedan 1476". Förstärkningsord när man uttrycker sitt (o)gillande  i uttryck som "fördömt bra gjort" och "din fördömda usling". 

(dial) I Jämtland säger man om den kvinna som är ovanligt tjock under havandeskapet att hon ”ä söm de väschtä föräjuschku”; hon är som den värsta förehjulsko. Hjulsko är en halvmåneformad träkloss i bromsanordning. Uppgift från Byrman (1989). Men min jämtländske sagesman (f 1929) menar att då ku betyder ko på jämtska är väl förehjulsko närmast att ses som en missbildning av förjulsko. Uttrycket tung som en förjulsko återfinns, enligt samma källa, bl a i Pelle Molins (1864—1896) ”Kams”.

(euf) förena;  "hist.: sedan 1541"  (NEO). Förena sig synonym till kopulera i Ord för Ord (1983) och förening flitigt använt i äldre litteratur, inte minst då i ämnet sexualkunskap. ”En värdig far, som har gossens förtroende, som denne ser upp till, och som själf kan se sin gosse i ansiktet utan att rodna af skam, han kan låta honom få veta, att genom far och mor i deras innerligaste, djupaste förening har han blifvit till. Han är ett uttryck för fars och mors väsen tillsammantagna.” (Kleveness 1902)

I Handledning i sexualkunskap för lärare i folkskolor från 1945 ges rådet att ”eleven skall i den åldern naturligtvis inte påbörja det intima samliv (Här förutsättes, att läraren för klassen påpekar, att intimt samliv = könsumgänge eller den kroppsliga föreningen mellan man och kvinna. Under lektionens fortsättning bör om möjligt uttrycket intimt samliv användas.) som endast hör de vuxnas liv till.” ”Men vi visste, att vi hade blott en halvtimme på oss, och detta drev oss till en ögonblicklig förening.” (Casanova 1936/1700-t)

Även köttslig förening som hos Hegar (1895) vilken talar om ”parningsdrift” som ”yttrar sig i längtan efter köttslig förening med en person tillhörande det andra könet”. Och, menar Hegar, som nu citerar Buddha: "denna drift är hvassare än den krok, hvarmed man tämjer vilda elefanter; den är hetare än eld, den är såsom en pil, hvilken tränger in i människans själ”. Brunner (2002) har konjugal (av latin conjugalis; äktenskaplig) förening: ”Det hörer till historiens sanning att här anmärka att konungens manliga lem hade en så trång förhud att den ej gick över, vilket jag själv inkrupen mellan kungaparet undersökte, samt att drottningens födslolem var så liten att en fullkomlig konjugal förening inte utan sveda kunde ske.”

(euf) samlag. ”Skådespelerskor ansågs föga mer än prostituerade uppvisade till allmän beskådan (’det var rutin att erbjuda en föreställning i sängen efter en föreställning på scenen’).” (Bodanis 2006)

att locka, pressa, snärja eller övertala någon till en intim sexuell handling, som denne själv inte är beredd eller inställd på. Av medellågtyska vorvören (tyska verführen) med samma betydelse, egentligen föra vilse, föra bort.  NEO  har ”hist.: sedan 1550”.  Swedberg (1720-t) har förförare, förförelse, förförer och förförisk. ”Att vara mor är ju något, men för att bli mor måste en förförelse gå förut. Låt oss därför skrapa av det fula ordet ’förförare’ något av dess orättvist påstänkta fläckar.” (Strindberg 1884—1885) "En ogift kvinnas ära kränktes  exempelvis om hon blev förförd av en man, och det kunde räcka med ett rykte för att hon som ärelös skulle få svårt att bli gift. (Bergenheim 2020) "Ingen usel männska är lycklig, minst av alla förföraren som blev en gudlös niding när han nyss lägrade en vestal." (Juvenalis Fjärde satiren s 57) Jämför förleda. Falk (2011) har förförare (so) bedragare.

(euf o åld) behandla orättvist och kränkande.  NEO har ”Hist.: sedan 1545, av lågtyska vorvordelen; beröva ngn en fördel". Det talas bl a i Selma Lagerlöfs ”Herr Arnes penningar” (1904) vars handling utspelar sig på 1400-talet om att en av männen ”har förfördelat en ung jungfru”.

”det att locka till sexuellt umgänge.” (SO) som också har ”hist.: sedan 1519”. "Rosenromanen, sammanfattar hon, handlar alldeles för mycket om 'köttets förförelse'." (Cullhed 2025 s 293) Se även förföra  och under kött.

kvinnlig förförare. "Enligt församlingens åsikt var inte Kerstin den fala förförerska som Erik ville få henne till." (Lennartsson 1999) Se också förförare.

om sexuellt tilldragande person. ”Hist.: sedan 1794.” (SO) "Han lekte med den där supermachogrejen hela tiden. Det var det som var så extremt förföriskt med honom." (Kalmér 2022 s 22)