FULA ORDBOKEN

stonka

(sl) knulla. Återfunnet hos Dahlén (2004): ”Andra ord för samlag är juffsa, göka, pöka, stonka, pippa, knulla, gå hela vägen och ligga med varandra.” Ingen annanstans har jag återfunnit stonka; knulla. I slang finns stonka, stånka; flicka och hatt och stånka; stöna.

stopp, stoppa

(sl) knull, knulla.  ”Tänker du inte stoppa dit’en snart?”: elak fråga från kvinna till man med liten sprickstoppare, eller hennes hämnd på den karl som tror sig oövervinnerligt potent. Bäst effekt om frågan ställs efter avslutat knull. Även stoppa in, stoppa upp, stoppa en pinne i brasan och stoppa in limpan i ugnen; knulla. ”Jag log utan att svara, vilket han tog som ett bifallande. Och varför inte; det var ju så Bill, Tom och merparten av världens övriga män valde att tolka kvinnors ord och mimik. Att man menade vad man sa var inte möjligt; det var alltför sårande för den manliga fåfängan. Ett kvinnligt leende utan ord betydde därför alltid ’kanske’, en mottagen drink var ett definitivt ’ja’ och att säga ”neej”— à la Ebb — var teater och betydde bara att man ville leka lite längre innan de fick stoppa in den.” (Boije af Gennäs 1991) ”Det enda de skamliga karlarna borde få stoppa in nåt på är bankkontot!” (Drougge 1998/2003) ”... och stoppade ett annat hennes hål som tål stoppning om det så vore tio gånger om dagen.” (Hallenstierna 1972/1700-t)  "Om han vill stoppa upp den i rumpan och du inte vill så säger du väl till!" (Kalmér 2022 s 48)

stoppa om, stoppa in

1 (euf) stoppa om. Olle Waller (2002) berättar att ”de alldeles vardagliga och kärleksfulla orden ’gå och lägg dig så kommer jag och stoppar om dig sen’ ursprungligen är ett uttryck som har att göra med den kontroll föräldrar och andra äldre utövade vad gällde de ungas självbefläckelse* under täcket. Och han avslutar: "Att ’stoppa om’ någon innebar att man noggrant bäddade in barnet och såg till att händerna låg på täcket innan det somnade.”  2 (sl) stoppa,i  uttrycket stoppa in den, knulla någon. "Men till slut går inte törsten att släcka, å både charm och utseende försvinner. Då får man va gla om nån vill stoppa in den alls, för några ynka kronor." (Segerlund 2021 s 244)

stoppduk

(euf) mensbinda. ”Enklast är att begagna fyrkantiga lappar, 35 centim. å hvarje sida, af groft linne (i nödfall bomull) hvilka i två motstående hörn hafva vidsydda öglor af band. De kan sammanvikas från de två andra hörnen och fasthållas genom ett band kring lifvet, som trädes in genom de nämnda öglorna.” (Hygienen för det fysiska äktenskapet 1901)

Ännu på 30-talet var en stoppduk, och det den användes till, något onämnbart för många, vilket följande citat från Hasso (1977) visar. Föräldralösa Cecilia växer upp hos sin moster, Momo, på söder i Stockholm: ”När hon var liten hade hon frågat Momo vad dom där virkade trasorna användes till. Ja, så liten var hon förresten inte. Hon hade fyllt åtta år. Då hade Momo svarat att hon hade ganska dålig hals och att hon måste lägga våtvärmande omslag på den då och då för att den inte skulle bli inflammerad — och att det var bäst om man gjorde det om nätterna ...”

stoppord

(sym) ett överenskommet ord eller en gest som den undergivne kan ta till vid en BDSM-session*. Anses av många vara en del av SSC*. Se även kodord.

stor

1 (euf)  göra en stor, göra stort, göra det stora; bajsa, skita. ”Är det möjligt att Ers Nåd inte begriper, vad det är att göra stort eller litet? Sådant får ju barnen lära i skolan, strax de avvänjes! Nå, så vet då, att jag menar, om Ers Nåd har känt lust att göra vad man inte kan låta någon annan göra.” (Cervantes 1955) "Klockan ett skall de av flickorna och pojkarna, stora som små, som har tillstånd att göra sina trängande behov, det vill säga att göra stort, och detta tillstånd ges aldrig annat än med stor svårighet och för högst en tredjedel av undersåtarna, bege sig till kapellet där allt har ordnats konstfullt för de sinnliga njutningar som är förknippade med just de behoven.” (De Sade 2005/1785) Se även liten. 2 (sl) den store, store björn; kuk. ",,,när han pressade in sin store, så släppte tjejerna sig ofta och hörbart,..." (Hallänning f 1945) 3 (sl) stor; sexuellt upphetsad, kåt i jämförande sammanhang. 4 ordet ingår i en rad uttryck som har med graviditet att göra. Från Blekinge hämtar vi ”hon är stor i kring” och från Göteryd (Sm) kommer ”hon är stor som en vintermössa”.

Vidare har vi stordiger, storstor, endast belagt i Jämtland, storkvedug (Dl) för stor mage, storlivad, ålderdomligt från Nuckö i Estland och ”hon har (fått)/går med stormage”, som det heter i vissa trakter av Norrbotten och Finland. Stormagug; med stor mage kommer från Värmland och Finland. I jämtländska Berg säger man storstadig om kvinna som är i slutet av graviditeten och i en rad landskap från Blekinge i söder till Medelpad i norr talar man om att ”kvinnan är/går stortjock”. Uppgift från Byrman (1989). Från Jämtland kommer  stortjuck, enligt min jämtländske sagesman (f 1929). 5 föreställning om att den man som har en stor näsa också har en stor kuk och att en kvinna med stor mun har en motsvarande stor fitta. Jämför näsa (4).

stora björn

(sl) se björn.

stora skräll

(sl) ”syfilis” (Kotsinas 1996) från 1897. Se även könssjukdomar.

stora usch

(euf) göra stora usch; bajsa, skita. Jämför under lilla du.

storbommen

se under bom.

storbrak

se brak.

storebror, storeman

(smn) kuk.

storfingret

(euf) penis. ”— Nå, är du bedragen då? Om jag fingrat henne litet, vad var det mer? — Ja, med storfingret tycktes det mig. Hon var bra villig.” (Hallenstierna 1972/1700-t) Se även under finger.

storfitta

(so) till kvinna. Min jämtländske sagesman (f 1929) hörde följande skämt på 1940-talet: ”hon är väl av storfittigt folkslag”, alltså av en släkt vars kvinnor har stora könsorgan.

storfräs

(sl) stort stånd. Se även fräs.

storfärdig

(dial o so) uppblåst skitstövel*.

storhora

(so) enligt Svahn (1999) om kvinna i Korsberga (Vgl) som begår hor*.

stork

(fornsvenska storker gemensamt germanskt ord troligen besläktat med stark) 1 (euf) komma med storken, det kanske mest använda, när det gäller att förklara för ett litet barn hur det blivit till. Legenden om storken som barnabringare berättas hos Hylander (1943): ”Enligt våra nordiska förfäders gudasaga kommo människobarn till på följande sätt. Grundämnet till varje människa sköt skott blommade och mognade till frukt på den världsomskuggande asken Ygdrasils grenar. När så dessa frukter mognat, föllo de ned i Fensalar, de gyttjiga dammarnas salar, som var Odens milde broder Höners land. Storkarna, som voro Höners fåglar, sågo dem och flögo med dem till kvinnor, som trängtade efter att smekas av små barnahänder. Odens yngste bror Lodur, uppflammaren, bar dem på eld i modersskötet och gav dem där rörelseförmågan, det varma blodet och gudaskepnaden. Med tiden förvandlades denna saga och kvar blev endast storken, som kom från sina träskmarker med lindebarnet fixt och färdigt.”

Generationer av barn har på sin fråga hur de blivit till fått höra att storken kommit med dem och släppt ner dem genom skorstenen och att det därför alltid ska vara lock på grytorna på spisen. Andra förklaringar är att mamma köpt dem av doktorn, att tanten (barnmorskan) hade dem i sin svarta väska, att barnen kommer till jorden som små änglar som Gud lånar ut till dem som sköter dem väl, att mamma lagt ut en sockerbit på fönsterblecket för att locka dit en fågel som haft dem med sig, plus en rad liknande fantasier, som alla kan ställa till med stor skada den dag barnet upptäcker att det förts bakom ljuset.

I Sexuallivet i modern belysning (1944) tar en läkare upp några ”storkfall” från sin praktik: ”En patient hade fått veta att han var köpt i ett stort hus på Östermalm. Gossen, som av kamrater upplysts om det naturliga förloppet, men icke vågat fråga föräldrarna närmare, hade dragit den slutsatsen att han var fosterbarn. En annan patient hade fått veta att han var hittad i soptunnan. En tredje hade till 12-årsåldern fått leva i den föreställningen att en ängel hade kommit med honom från himlen.”

Till 2—3-åringen kan man mycket väl hålla sig till storken. Barnen lever ofta i sagans värld och är nöjda med storksvaret men besvikna på ett teoretiskt utredande svar. Men till äldre barn bör man säga som det är, annars kan man lätt trassla till det både för sig själv och barnet: ”Storken — tänkte jag — och jag tyckte det var mycket onaturligt. — Varför skulle storken komma med små barn — just storken — med människobarn? Jag tänkte, vilket ju var helt logiskt, att det verkligen var underligt, att storken, denna skojiga fågel med sin långa näbb och sina röda ben, som man alltid sett på bilder bo i ett vagnshjul uppe på ett tak, skulle få två olika slags barn. [...] Mamma, varifrån får då storken de små barnen? Så stod min lilla fromma mamma där på samma punkt och hade inte räddat sig ett dugg genom förklaringen med storken. Hon stod på samma plats inför sin lilla undrande unges ögon och svarade ingenting alls. Det är alltid så med barn, att det är det hemlighetsfulla, som lockar och som sporrar deras fantasi. [...] Och för barn skulle det säkert aldrig bli någon som helst undran, ifall de bara slapp det där absurda svaret om storken, för de begriper ändå med detsamma, att det är en saga, som de stora söker slå i dem.” (Skredsvik 1943) 2 kuk. Se även storknäbb. 3 den danska storken, storksemester, varit på storken; lesbiska uttryck för att inseminera* på klinik, t ex på Storkkliniken i Danmark. Se även Danmark (2).

 

storknäbb

(sym) kuk. ”Bara spetsen? sade han och stötte ögonblickligen in sin storknäbb djupare i munnen.” (Salten 1983) Se även näbb.

storkukslugn

 (sym) att agera coolt och lugnt i en svår situation. "Han chefen, borde ju vara storkukslugn, sa han och syftade på en hög chef som inte hade agerat coolt i en krissituation där chefen borde ha ägt just storkukslugn." (Kalmér 2024 s 313) "Och det är väsenskilt från svenska kultursidor, som nästan mer än kultur är upptagfna av sex och relationer mellan könen, vem som 'får ligga' och vem som har eller inte har  — varning för det fulaste ordet som siktats i svensk tidningsprosa! — 'storkukslugn'." (Anders Q Björkman: Vi behöver någon som hatar Sverige. SvD Kultur, Kulturkrönikan 10 aug 2025.) "Ekland har bara hunnit till sitt 34:de glamorösa levnadsår när slutmelodin spelas. ' Vinter i PI' är ett måste. Till dess gläds åt att en 82-årig kvinna bestitter det som numera kallas 'storkukslugn' (Anna Gullberg i Expressen om Britt Ekland i Sommar i P1 10 aug 2025).

 I Språktidningen och dess språkblogg tas ordet upp som nyord i september 2020. Enligt samma källa står ordet "för ett grundmurat självförtroende som inte är arrogant eller skrytsamt. Ordet används om både män och kvinnor." Ordet kommer från engelskans big dick energy, förkortat BDE och utgår från föreställningen att en stor kuk ger självförtroende och denna självsäkerhet  skapar i sin tur ett lugn hos personen ifråga som gör att man inte behöver hävda sig genom att vara arrogant eller skrytsam.  Ordet är belagt i svenskan sedan 2016 men det var först under 2020 som storkukslugn slog igenom.

 

TILLBAKA TILL TOPPEN