(sl) skita. Se även kabel (3).

(åld) även kakk, kakka.  Skit, skita. ”Hist.: sedan 1640.” (SO) Allmänt förekommande bl a hos Rietz (1867). Ordet finns i de  flesta indoeuropeiska språk t ex danska kakke, tyska kakken, engelska cack samt italienska och spanska caca. Förekommer även utanför denna språkfamilj som i finska kakka. Enligt Hellquist (1980) kan ordet troligen härledas från latin cacare och grekiska kakkãn, och kan i så fall ha uppstått i latinskolorna. Men Hellquist menar också att ordet, åtminstone delvis, kan ha uppstått oberoende av latinets cacare, och i stället ha sitt ursprung i barnspråket. Stammen är ljudhärmande.

Enligt Adams (1982) var cacare troligen ursprungligen ett barnkammarord, innan det i latinet blev själva grundordet för avföring. Spears (1982) spårar engelska cack till 1400-talet och i Sverige finns kacka med hos Swedberg (1720-t) och Schultze (1755) hos den senare bl a i formen bekacka; med orenlighet besudla.

Det finns ett uttryck, ”svenskarna kacka i eget bo”, som tillskrivs Gustav Vasa och som skulle betyda att svenskarna talar illa om sitt eget. Kanske går uttrycket tillbaka på det gamla ordspråket ”Dålig fågel som kackar i eget bo”. ”Vi är de barn stora nog äntligen för att det kacka på ambrosian.” (Hammarén 2001) "När anden föll över HattGabriel lånade han mun av grisen och nämnde alla synder vid deras rätta namn och vägrade som finsvensken säga ’lillkalvens kacka’ om världens gödsel.” (Pohjanen 2003)

Esperanto har kaco; penis och kaki; att ta en skit och kakajô; skitkorv. Inga Johansson i Göteborg berättar att hon på 1970-talet skickade en barnbok till sin baskiske brevvän som just blivit far. Boken hette Max kaka och brevvännen undrade varför Inga skickat honom en bok om en liten pojke som sida upp och sida ned gick omkring med en bajskorv i handen. "Kasper Snickare tittade på de andra snickarna och skakade på huvudet. Ni är inga mästare, sa han och snörpte på munnen. Sådana snickare som ni kackar jag ut i pissepottan* varje morgon både mästare och gesäller.  Jag kan skita ut sådana snickare." (Stockholm 1623 hos Inedahl 2023)

(dial) exkrementhög, skithög. (OFS) Se även exkrement, lass och kacka.

(sym) nedsättande om kvinnligt könsorgan. Uppgift från vadkallasfittan.se.

(åld) avträde, skithus*. Av latin cacare; skita. Schultze (c 1755) nämner kakkhus med förklaringen "hemligt hus, skithus”, och latinets latrina; latrin, locus secretus; hemligt rum, ställe, och secessus; dit man går avsides, drar sig undan. Schultze jämför vidare med belgiska Kakkhuis och germanska Kackhaus. Han har också med kakkstol; nattstol, potta. SAOB har kackhus som utdött ord och jämför det med holländska Kakkhuis, samt med  kakstoel och tyska kackstuhl; nattstol. OFS har förutom kackhus också med formerna kackehus, kackeshus och kackashus. Vidare kackstol; nattstol för barn som jämförs med kackstole, kackarstol, dyngstol, krakstol, pottstol och puttastol. Även kackhål; hål i fjöl* i avträde. Se även hus.

(dial) ”torr klump exkrement av människa”. (OFS)

(dial) skitnödig. ”Barn som är i behov att göra sitt tarv.*” (OFS)

(esp) penis.

(so) nedsättande om uttjänt eller mindre fräsch hora. I Skåne även som skällsord till män. Av latinets cadaver; (ett) lik till cadere; falla. Död (djur)kropp. Växten jätteknölkallan växer i regnskogar på Sumatra i Indonesien där lokalbefolkningen kallar den bunga bangkai som betyder kadaverblomma. Den har beskrivits som världens mest illaluktande växt. Lukten beskrivs i brittiska medier som ruttnande djurkadaver och gamla blöjor. Växten upptäcktes 1878 av en italiensk naturforskare och fick det latinska namnet Amorphophallus titanum som kan översättas med jättelik oformlig fallos. Växten har också den största blomställningen i världen. Den är mycket sällsynt och bara cirka tusen exemplar lär växa i det vilda. Jätteknölkallan blommar mycket sällan och det kan ta flera år mellan blomningarna. 

(sl o sk) kondom. Se också kordong.

(sk) kvinna som har hand om fjäderfä.  Lind (2016) har ”oftast med prefixen hönsa- eller gåsa, kvinna som stod på torget och sålde ägg och kyckling." Han menar vidare att ordet ”bör ha kommit in via franskans gadouard; avträdestömmare. Kopplingen till de skånska fjäderfäkvinnorna var att också de ägnade sig åt att rensa ut avföring.”

(dial) sänglagsoseden. (ORB) Se vidare sänglag.

(sl) 1 ”bjuda på kaffe” och då gärna ”kaffe med dopp”; knull som inleds med att kvinnan bjuder hem mannen på ”kaffe”. Mannen å sin sida kan invitera kvinnan att komma och ”titta på hans etsningar”. ”Nå, jag gick dit nästa kväll och det var inte något krus, utan det var kaffe och kaffe och dopp och dopp igen.” (Ottar 3/82) ”Kvinnor är vana att servera sina män orgasmer på samma sätt som de serverar dem kaffe.” (Hite 1977) Från danskt 1950-t kommer:  ”kaffe og kage og frem og tilbage”; om samvaro som slutar med sex. Även om knull i kaffe, te eller...? Se även fika. 2 koka kaffe; skita tunt, diarré*.

1 (nyo) ”Ung kvinna som bjuds in ’som något sött till kaffet’ på en herrmiddag.” (Nyordslistan 2010) En äldre betydelse (se 2) är flicka som lagar till och serverar kaffe. På Expressen.se (11/10-2010) heter det: "I boken Carl XVI Gustaf. Den motvillige monarken (Sjöberg 2010), används ordet kaffeflickor om de sällskapsdamer som bjöds in efter middagen till kaffet som en avec.”  Enligt författarna till boken lär det vara Helen Wellton (f 1961), som bl a drev företaget Lap Power på 1990-talet, som myntade uttrycket när hon svarade på en inbjudan från det ”gubbgäng” som monarken tillhörde att hon vägrade vara någon kaffeflicka åt kungen. 2 (åld) kaffehus. Dagens kafé. "Kungliga rådet, det tidiga 1700-talets motsvarighet till dagens regering, oroar sig över kaffehusen i  Stockholm. Enligt rådets mening är kaffehusen ett tillhåll för 'spel och dobbel' och 'otijdigt owäsende' som störtar folk 'uti liderlighet, ofärd och olägenhet'." (Stockholms källan. Stockholms stadsarkiv 1705) "Men finns det några anteckningar om var hon arbetade eller bodde? Om hon arbetade på något hotell, cigarrbod eller kaffehus?" (Segerlund 2021 s 52-53)

(dial) dö, avlida. (OFVG)

(dial) liten tunna. Enligt Byrman (1989) säger man i skånska Torup om en havande kvinna att ”hon är med en kagge” (barn). Jämför kagge (sl); mage.

(för sl) även kahp(e), kahpo, kahbo, kahbeccino. Arabiska, turkiska, kurdiska och assyriska/syrianska för homosexuell man eller kvinna och om prostituerad. Använt i invandrartäta områden även som skällsord.

se kahba, kahbe.

(arab) "hora."  (kidish.se)