(åld o so) odåga. (Swedberg 1720-t) 

1 (euf) i uttryck som har med havandeskap att göra. Tidigare var det tradition att man gick med gröt till barnsängskvinnor och denna sedvänja lever kvar i en rad idag föråldrade uttryck som det uppländska "hon drar ihop till gröts” och de estländska ”hon ska få gröt” och ”hon tarvar gröt”. I Uppland talade man också förr om att ha grötgrimma där grimma står för ”strimmor eller ränder i ansiktet” och i Estland (Nuckö) kallade man en havande kvinna som snart skulle föda för grötmor och att ligga i barnsäng hette i Kyrkhult i Blekinge ”ligga paa grötsidan”. (Byrman 1989). SAOB har draga sig till grötsidan  ett 1700-talsuttryck om samma sak. 2 (sl) röra om i gröten; att ha sex med en kvinna som just tagit emot en sats från en tidigare partner.

(dial) enligt OFS allmänt om anus, rövhål. Därav  skjuta med grötbössan; fjärta. Ohlmarks (2004) har grötabössan; ändalykten och ”Täpp te grötabössan å sitt inte å loukta, ditt svin.” Även, från samma källa, ladda grötabössan; proppa i sig mat. Skånskan har grödabössa om samma sak. Jämför  gröthål och ärtbössa.

(dial)  ”göra besök hos barnsängskvinna och ha med sig mat bl a risgrynsgröt som förning”. (OFS) Se vidare gröt och sopptunna.

(dial) skämtsamt om anus*. (OFS) Se även hål.

(dial) ohyfsad i talet. (OFS)

(sk o so)  Ohlmarks (2004) har ”en som går ofta på toaletten” och ”Ska du ränna på sketan igen, din grötröv.”

(euf) det är Lars Holm som gjort mig uppmärksam på ordet genom sin artikel ’När biskopen blev gammal blev han ful i mun’ eller ’De sena tilläggen i Swedbergs ordabok (Uppsala Handskriften)’. ”Aktiviteterna ledde förhoppningsvis till att hustrun blev Swanger (1636; enda belägg i SAOS fram till 1735 för detta tyska lånord är havande) och hamnade i ’grötwrå, ligga i gråtwrå, i barnsäng’ (av SAOB belagt bara i Columbus’ Ordeskötsel 1678)...”

(sym) ett minimalt tygstycke som knappt täcker könsorganen och som hålls uppe av ett tunt snöre. Ursprungligen från geestring; band som höll upp det minimala höftskynke som täckte en indians kön. Graugaard (2001) menar att det är ovisst vad g:et står för och gissar på government, eftersom amerikansk lag påbjöd att stripporna skulle täcka könsorganet. ”Jag njuter av anblicken av den lilla g-stringen, som skär in i hennes fasta rumpa.” (Lektyr mars 1999) ”Veronika tågar iväg på sina guldsandaletter med den matchande handväskan dinglande och stjärthalvorna utanför g-strängen guppande och hoppande.” (Drougge 1998/2003)

(spa) i sydamerikansk spanska även huano. ”Hist.: sedan 1808.” (SO) Från det sydamerikanska indianspråket guechuas huanu; dynga, gödsel. Det rör sig om spillning och fiskrester från  fåglarnas häckplatser. Sedan 1840-talet har guano exporterats från främst Sydamerika och Sydafrika till bl a Europa för användning som kväve- och fosforgödselmedel. ”Du snackar guano!”; strunt, skit. Ingers (1977) har guano; skräp, smörja, underhaltig skrift och 1920-t.  Guano från pingviner innehåller lustgas, något som danska forskare fick erfara under studier av  fåglarnas spillning. Forskarna flippa ut helt, skriver sajten 9GAG. En motbjudande kvinna skälls för guanofitte i Norge.

(sl) bajsa, skita. Jämför gubbe (2).

(dial) OFS har ”änkling som uppvaktar unga flickor”.

(dial o so) även gubbskit. Gubbdjävel, gubbstut. (OFVG)

ursprungligen troligen ett barnspråksord med betydelsen något tjockt, klumpigt och böjt. Nordiskt ord t ex norska gubbe av oklart ursprung. Swedberg (1720-t) har halfgubbe; om medelålders man. 1 (sl) Kotsinas (1996) har ”kund till prostituerad” med tidsangivelsen 1898. 2 (dial) ”Dra/kâra ikull gôbben”; dra/peta omkull gubben. Det som skulle dras eller petas omkull var den lodräta skitpelare under skithusbänken på forna dagars utedass, vilken inte minst vintertid på grund av hopfrysning kunde bli så hög att den var i vägen för den nödige. Min sagesman (f 1929) säger sig ha hört uttrycket hemma i Jämtland under 1930- och 40-talen. 3 gubbe (dial) om övernaturligt väsen, fan. (OFS) Rietz (1867) har Gammel gubben; hin onde (Sdm). 4 gubbe (so) Gaunt (1983) menar att äldre värderades med vördnad fram till 1700-talet och att de sedan behandlades allt sämre och sämre under 1800-talet. Och han fortsätter: ”Nu var nyckelorden reform, innovation, nyhet och de gammalmodiga föraktades. Bellman kunde fortfarande sjunga om Gubben Noak som var en hedersman. Men så småningom fick ordet gubbe alltmera en nedsättande betydelse.” Han ger exempel på en rad nybildningar med dålig klang hämtade från SAOB: gubbstolle (1769), gubbevars, gubbskägg (1891), gubbstutt (1862), gubbstrutt (1865), gubbstrunt (1891). Han tar även upp gubbe i betydelsen misstag eller fel t ex ”den gubben gick inte” (1880) i meningen att man misslyckats.

”Nog är jag gubbe! Fast ordet roar mig inte. Det klingar inte när man slår det i bordet; det ligger inte bra i munnen. Inte undra på. Det är inget riktigt ord. Ett barnspråksord om något tjockt och klumpigt. Finns i vårt språk bara sedan femtonhundratalet. Gammal är däremot rätt, liksom äldre. [...] Men det är rätt att i Sverige kalla sig gubbe. Just för att det finns förakt i ordet. Vi är ju varken kineser eller japaner; ja, vi hör alls inte till någon kultur där ålderdom högaktas.” (Myrdal 2002) Idag är ju gubbe i uttryck som gubbjävel, ful gubbe*, gubbsjuka* och galna gubbsjukan*, snuskgubbe, skitgubbe och äckelgubbe* ett grovt skällsord som opåtalt får passera i alla åldersklasser oavsett könstillhörighet. 5  gubben i lådan; kuk.

(so) kvinna som håller sig till gifta män. OFS har ”kvinna som håller till med annan man”.

(sl) en skrumpen gammal gubbkuk där den synliga delen endast utgörs av ollonet. Se även under gubbe och klitta.

(sl) korv.

1 prostataförstoring. 2 benämning på äldre mäns erotiska intresse för unga flickor.  NEO har ”Hist.: sedan 1961.” ”Farona, som är pistagegrönt klädd idag, strålar som en lavalampa och går med viga rörelser ut på lunchrast med den gubbsjukt uppsnofsade chefen som girigt indandas ångorna från hennes fertilitetsdoftande underliv (men fy, som jag tänker!).” (Drougge 2003) ”Gubbsjuka i sin mest patetiska form möter jag bland mina åldriga patienter på sjukhem och gruppboenden, De vars frontallober definitivt är igenslammade och vars överjag slumrat in för gott och som försöker övermanna vårdbiträdena.” (citerat läsarbrev från läkaren Elisabet Finné till Jan Myrdal i Gubbsjuka 2002) Vidare skriver Finné: "Ordet är fult även om företeelsen inte behöver vara sjuk. Den s. k. gubbsjukan kan vara uttryck för en ömhet man som åldrande person känner inför ungdomen, den fascination man upplever över skönheten hos den unga som ännu är så omedveten om sin stora gåva att vara ung och vacker." Se även galna gubbsjukan.

(sl) gör den som tillbringar lång tid på toan mindre med att skita än att få lugn och ro för t ex läsning.