FULA ORDBOKEN

bälga

(dial) bälga ur; ”krysta ur sig väder, fjärta kraftigt och mycket”. (OFS) Jämför bälga; äta, dricka omåttligt, fylla buken. Från isländska belgia; uppblåsa, få att svälla.

bälghund

(åld so) storätare, grobian, tölp. Uppgift från Jarrick/Söderberg (1998) som menar att ”det var ett populärt skymford i 1600-talets svenska komedier”.  "Bälghund är ett ålderdomligt och nedsättande uttryck för en storätare eller slukvarg. Det kunde också användas i  betydelsen tölp, drummel eller lymmel." (Karlsson A & A 2017 s 22) Se även under hund.

bälgug

(dial) bukig, stinn över magen; ålderdomligt om att vara havande i Uppland och Dalarna.  ”Hon håller på (börjar) att bli bälgug; det börjar synas att hon är gravid”. (Byrman (1989).

bälling

(dial) ”Oxe vars ena testikel vid kastrering ej kunnat avlägsnas; enbälling*. (OFS) Även om kastrerad* häst.

bällug

(dial) ’stormagad’ av bälla; stor, hängande mage på kvinna, inte minst då på gravid kvinna. OFS har bällog; stormagad överfört om havande kvinna.

bälte

(sl) 1 i uttrycken mötas under bältet och slå under bältet; om ett ojust knull som någon av parterna motsätter sig. Se även under (3) och midja. 2 under bältet förbud. ”Anita Ahlström använder sig både av traditionella terapeutiska metoder och praktiska råd. Det kan handla om samlagsförbud eller ’under bältet’ förbud, alltså inget smekande nedanför midjan.” (Ottar 4/2009) 3 hålla sig under bältet; uppträda oanständigt.

bältig

(euf) hon är bältig; fläckig i ansiktet. Småländskt ålderdomligt uttryck  för kvinnans utseende vid havandeskap. Rietz (1867) menar att ordet kan härledas från bälte; gördel.

bältjock

(dial) av bäl; stor. ”Stor, höggravid, färdig att föda” enligt Gunilla Byrmans (1989) sageskvinna f 1908. Se även tjock.

bämla

(dial) OFS har ”stor mage (ss hos havande kvinna)”. Även ”få barn”.

bänd

se benn.

bända upp

(sym) knulla. ”Din kuk blev hård. Alltid, alltid, alltid! tänkte jag medan du bände upp mig.” (Drougge 2007)

bängbula

(sl) 1 kuk. Jämför bäng. gravid mage.

bängla

(sl) knulla. Bänglas; bråka, väsnas och bängel; stor käpp, lymmel av bangen; slå. ”Pappa: ’Och jag tänkte fråga dig vad ni egentligen kallar det här för. Det vanligaste bland grabbarna är väl att dom kallar det för knulla, och jag vet inte vad flickor säger.’ Karin 15 år: ’Jo, vi säger samlag och bängla’.” (DN 26/2-1967, Vi talar med barnen om sex.)

bängster, bänster

(måns) prostituera sig mest om man som  i  ”steppa striten på bängster/bänster”. De båda sistnämnda orden betyder bl a förtjänst, pengar.

bänn

(rom) djävul, satan. Se vidare bäng.

bänna, bända

(dial) löpa om hynda, enligt Lundblad/Josefsson (2021). Se även löpa och hynda.

bänster

se bängster.

bär

1 (sl) klitoris. ”Långsamt sjönk hennes sköte ned över mig och hon doftade björnbär eller hjortron och min tungspets fann raskt och tröstat hennes svenska bär,...”(Foerster,Kärlek 8/1967) 2 (små) testiklar. ”Jag lät honom försiktigt känna mina naglar både mot plantan* och dess bär.” (Bjørnboe 1967) Norsk slang har bæra. 3 vara på bäret; vara havande. 4 pigg i bäret; lätt på foten. 5 klia (rulla) bäret; onanera. 6 bröst, bröstvårta ”Han svarade inte, men det kunde han heller inte göra, ty hon hade gett honom en av bröstvårtorna i munnen liksom till ett dibarn, och Franz slickade på detta rara bär, som blir större istället för mindre ju mer man smakar på det.” (Salten 2009) 7 bäret; ollonet*.

bära, biära

fornsvenska bära, biära. Söderwall (1885) har "bära i sin qved, vara hafvande med" och "mädhan iak hafdhe han j minom quid har iak han vtan värk.) (Heliga Birgittas  uppenbarelser. Utg af G. E. Klemming bd 1 1857.) 1 (dial) troligen en substantivering av verbet bära. I Södermanland säger man ”hon är på bära”; om kvinna som är gravid. ”Sen tog jag mina saker och gick till fattighuset, för det hade matmor sagt, att när det skulle bära till för mej, då skulle jag packa mig iväg.” (Hellström 2010) OFS har dräktig i kalv och kalva (om ko). Se qved.  2 (dial) bära, bäran, bärande; kons yttre könsdelar. (OFVG)

bärande

(fsv) bärande, svensk dialekt bärane.  Jämför isländska berendi. Ordet hämtat från Söderwall (1885) med betydelsen "qvinlig födslolem".  Se också födslolem.

TILLBAKA TILL TOPPEN